Astrid

"När jag fick barnen, då upptäckte jag att jag hade leklynnet kvar. Och det är ju det jag vill att alla sorgsna tonåringar ska veta: det blir roligt igen."

Läste det här citatet från Astrid Lindgren i SvD imorse. Det var fint tycker jag. Grattis Astrid förresten, på hundraårsdagen. Underbar författare, och som det verkar på alla citat man läser, fin människa.

Läste också att Astrids sista verk (Ronja Rövardotter) kom ut 1981. Hon dog 2002. Jag reagerade bara på att hon inte skrev något de där sista åren. Fast sen kom jag på att 1, hon kanske visst skrev, bara att det inte gavs ut och 2, hon var ju faktiskt rätt "till åren kommen". Men ändå...

Imorse när jag vaknade var det snö på taken och till och med lite på gatan nedanför. Det värmer hela min kropp. Från deprimerad höstregnsirritation har jag gått över till mysig pre-julkänsla. Längtar efter snöbollskrig och pulkaåkande och snögubbsskapande, och sitter med min tekopp och ser ut över världen med ett finurligt litet leende på läpparna. De snötäckta taken med den vitfläckiga blå himlen bakom... Har världen någonsin varit finare?

Jag mår så fruktansvärt bra just nu. Det går upp och ner, förstås, men just precis exakt i denna sekund (och sen jag gick upp) så känns allt bara bra. Inget speciellt har hänt (eller jo, lite småsaker som fler tider på jobbet och sånt, och det är ju bra) och inget speciellt ligger framför mig, men det känns bara som att allt ligger rätt just nu. Som när man lägger sig tillrätta i sängen och bara känner "aaaaaaaaah". Så känns det.
För att avsluta lite bittert så måste jag ändå fråga, undra när det där rycket kommer? Ni vet, precis innan man somnar, när det känns som att man snubblar och så vaknar man till och det känns inte lika bekvämt längre? Tror ni det kommer den här veckan? Eller nästa?
Jag hoppas det inte kommer alls. Och om det kommer så hoppas jag att jag kan lägga mig tillrätta minst lika bra efteråt. Och någonting säger mig att det finns en stor chans för det, allt går ju faktiskt min väg just nu.

Nu lyssnar jag på en av mina favorit-Nofx-låtar, See her pee. Jag rekommenderar den. Den är kort och väldigt bra. Lite konstig, kanske. Precis som det ska vara.

Nu ska jag dricka lite mer te och titta ut över världen och vårda den här bomullstussen jag har i magen. Fan vad allt känns bra!