Omvälvning.

När jag lär känna folk så brukar jag undra vad de först kommer ihåg, eller får lära sig om mig. Är det att jag syr? Eller att jag älskar att skriva? Att jag tycker om att shotta (troligt svar)? Eller är det en av dessa två saker, som jag själv tycker är väldigt.. typiska för mig; att jag älskar att ha sex och att jag hatar att träna. Idag raserades den tron. Jag fick min träningsmaskin och jag har "sprungit" en mil. En mil! 10 kilometer, en jävla massa meter. I tjugofem minuter stod jag på den (okej, lögn. Jag stod i två omgångar, med sprättning och sömnad av klänning i en tiominuterpaus). Men iallafall!

Alltså har jag inte haft sex på över tre månader och har känt en tillfredsställelse och, om jag ens vågar tillägga detta totalt personlighetsförändrande påstående, njutning av att träna. Jag pressade, frustade, pustade, stönade... Det här halvt icke-frivilliga celibatet har gett mig chansen att byta ut en behaglig upplevelse mot en annan, trots att jag aldrig i hela mitt liv skulle tro på all skit folk talar ut om i Aftonbladet:Hälsa och Elle Puls.
"Jag blir så mycket mer kreativ när jag har tränat."
"Många av mina bästa idéer kommer i löparspåret."
"Det är så skönt!"
Mina egna kommentarer har mer lytt i stil med:
"Vilka jävla dårar de där idioterna är!"
"Inte en chans att jag ställer mig på en sån där mackapär när man kan sitta i fåtöljen och äta chips!"
"Det enda man kan få i löparspåret är kramp och ett förbannat dåligt humör."

Men nu, nu ska jag sälla mig till de hurtigas skara, gå över till det träningsbehåbeklädda laget, ta språnget till den mörka sidan.

Allt skulle vara frid och fröjd om det inte vore för en sak.

Vet ni hur kåt man blir av att träna?!