Att förhålla sig till förhållanden.

Åkte hem från jobbet idag och kom att tänka på det här med svartsjuka. Mer exakt svartsjuka gentemot ens partners ex. Det är så dumt egentligen, för jag tänker att det grundar sig i att man ser alla förhållande som ett och samma. Alltså, att man som flickvän (eller pojkvän) ska fylla någon sorts form, vara "flickvän", inte vara "Sanna" eller "Olof".
Det är naturligt att man tänker på hans ex som någon som har haft ens plats, och ofta kanske att man måste på något vis leva upp till hur den personen var som flickvän. Men det är löjligt, för man ska inte vara tillsammans för att man ska fylla en plats i någon annans liv. Man ska vara tillsammans för att man tycker så jävla mycket om varandra. Bandet man har ska inte vara ett statiskt så-här-ska-ett-förhållande-vara-och-såhär-ska-du-göra-för-att-uppfylla-detta. Bandet ska vara något man knyter själva, något man själva bestämmer längd och elasticitet på och det band man knyter med en partner kommer aldrig vara exakt likadant som det man knyter med en annan. Så tycker jag att det ska vara iallafall. Och jag måste flika in att jag tycker att mitt och fågelns band är knutet med en väldigt fin rosett.

Och en annan sak i samma kategori; inte svartsjuka men förhållanden. Folk har frågat mig sen jag och Fågeln träffades, visserligen oftast lite på skämt men ändå, hur vi kan vara tillsammans, vi som har så olika intressen. Han, total fotbollsnörd, jag totalt oinsatt. Jag, helt galen i musik, han, inte alls. Men det är ju det som är roligt! Man kan lära sig massa nya saker, eftersom man plötsligt har ett helt annat ingångsläge till saker och ting. Jag vill lära mig om fotboll nu, eftersom det intresserar honom och det som intresserar honom är viktigt för mig. Det viktiga är väl istället värderingar och synsätt på hur man ska behandla varandra. Sen ifall man väljer att spendera sin egna tid med att springa efter en boll, sy en klänning eller drunkna i basen från sina fantastiska högtalare, det är lite sekundärt. Bara man kan relatera till varandra och har respekten för vad den andra tycker om.

Titta, visdomsord från Sanna en fin nästintill-sommardag. Jag känner mig stolt.