London.

Det är solsken ute. Knappt några moln. Varmt när man sitter i solen. Den här underbara staden lever runt mig och jag känner mig levande i den. Jag måste hit. Var lite fundersam innan jag åkte hit, om den stora romansen som jag och London startade förra gången jag var här fortfarande skulle brinna. Om jag fortfarande skulle få fjärilar i magen och sådana där riktiga endorfinkickar av att bara gå runt här. Jag var rädd att jag kanske bara var i ett konstigt tillstånd förra gången jag var här och att jag inte skulle älska lika mycket, inte finna mig så rätt, så levande, så inspirerad, så social, så förälskad längre. Men det gör jag. Åh, gud, det gör jag.

Tegelväggarna. Människorna, språket de talar på. Alla små butiker som ser sjukt slitna ut. El-ledningarna utanpå, som spindelnät mot solen. Mataffärerna med alla konstiga saker, och nej, jag är inte i Kina, men det är ändå konstiga saker i affärerna. De röda bussarna. De små, trånga tunnelbanetågen. Alla ljud, jag hatar stadsljud hemma, jag älskar stadsljuden här. När de hemma är oväsen och ångest är de här som musik. Alla slitna fönster. "Hi, mate!" "Where are you going, dear?" "Oi!" "It's nice weather out, isn't it?" "Lovely." Mer musik. Den här staden lever runt mig och jag lever i den och jag behöver verkligen leva igen.

Män med väskor, jag har alltid önskat mig en man med en väska. Jag lär mig dricka öl. Jag ska prata lika bra som de andra som bott här längre än jag, alla språkliga gränser mellan mig och männen med väskor ska suddas ut. Kollektivtrafiken kanske är förvirrande men jag ska kunna den utantill, eller iallafall hjälpligt. Ska sluta stamma fram: "hi" och inte veta hur jag ska fortsätta. Jag ska flina lika mycket hela tiden, aldrig bli blasé vad gäller platsen längst fram längst upp på bussen. Jag ska älska lika intensivt som jag gör nu. Jag behöver en enorm romans och denna enorma stad kan nog ge mig vad jag behöver. Spelningar, konstutställningar, street art, marknader. Jag behöver din kärlek, London. Långt mer än jag behöver män med väskor, kyssar eller högst ofumliga händer under ett täcke.