Jag insåg idag vad min motsats till dealbrakers är. Grejen som får mig att gilla en kille. Den där känslan av att vara fett liten, på-gränsen-till-bortgjord och fruktansvärt osäker. Bara för att han är så snygg.
Fast inte så att han är otrevlig och dryg, och jag därför blir osäker. Det ska inte finnas någon egentlig orsak, killen ska vara så trevlig och charmig så. Men om jag blir sådär riktigt jävla ställd, då vet jag. This is the guy.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar