-I'm not gonna go as far as to say that you're like something wonderful out of a fairytale, but if you wanna be my prince charming, I'm not saying no.

Det där skulle jag vilja få chansen att säga. Jag skulle antagligen aldrig säga något sådant utstuderat, och jag skulle inte säga det på engelska, men det är något fint med det ändå. Det märks verkligen att jag glor på mycket amerikansk film, och läser massa böcker på det språket, för många kärleksförklaringar och drömrepliker jag kommer på växer fram på engelska. Men det är något lockande i att inte formulera saker på svenska, det är lite mer oåtkomligt, lite längre bort och inte lika pinsamt uppenbart. Även om det egentligen kanske är ännu mer pinsamt, vad vet jag?