Politik

Jag skriver aldrig om politik här på bloggen (inte vad jag minns iallafall). Detta är för att jag tycker politik är något av det svåraste som finns. Det finns inga statiska fakta, inga logiska slutsatser eller självklara svar, man måste resonera och resonera och jag har faktiskt skyggat undan från det. Resonerar gör jag med mig själv hela tiden, funderar över vad jag egentligen tycker och känner, men jag klarar aldrig riktigt av ett riktigt resonemang med någon som är verkligt intresserad, eftersom jag alltid känner att jag trasslar in mig. Att jag inte är helt säker, och därför låter slingrig eller inkonsekvent. Men nu ska jag iallafall förklara (eller försöka förklara) hur jag ser på det hela.

Min utopi är denna: alla människor lever i små bubblor. Inte riktiga bubblor, givetvis, men bildigt talat. Egentligen hör djuren också till detta, men det blir så krångligt att dra in dem, så jag kör på endast människor just nu. Iallafall, man har sin bubbla, det vill säga sitt liv och sina drömmar och helt enkelt sitt eget utrymme. Man får självklart bjuda in andra till sin bubbla, och bubblan är helt frivillig men bubblan som bildig sak har en väldigt viktig betydelse. Du får aldrig störa någon i sin bubbla. Du ska inte kunna klättra på andra för att komma dit du vill, men ingen ska heller kunna tvinga dig till någonting. Allt handlar om respekt för varandras frihet (hah, muf here I come?).
Det högst superviktiga med detta är dock att det är en utopi. I min bubbelvärld är alla jämlika, alla har samma förutsättningar och kan sedan göra precis vad de vill med dessa, förutsatt då att de inte skadar andra i processen. Det är här min utopi krockar helvete med världen och gör det så svårt för mig att konkretisera mina tankar in i ett sammanhang som fungerar där vi faktiskt befinner oss nu. En tanke utan verklighetsförankring är ju mer flummig filosofi än politik.

Men nu jävlar. Nu har jag börjat försöka konkretisera mig. Fick frågan häromdagen vad jag skulle röstat på i förra valet om jag hade fått rösta och jag visste inte alls vad jag skulle svara och blev väldigt frustrerad. Politik är angeläget, det gäller alla och det är viktigt att veta hur man ställer sig till saker som händer i sin närhet, i sitt land, i världen. Jag tycker det, men jag har undvikit ämnet för att jag tycker att det är så förbannat svårt!

Bubbelvärlden ska få möta Sverige 2008 nu. Och jag har kommit en liten bit på vägen. Eftersom alla människor i min utopi är jämlika från början och har samma "grundförutsättningar" så tror jag på en statlig skola, en statlig sjukvård och infrastruktur. Men efter detta blir det krångligt. Drömmar är viktigt för mig och att kunna förverkliga dem och då också sig själv. Man måste kunna starta företag för att kunna skapa det man själv vill, man ska kunna leva på det man gör, med förutsättningen att det finns någon som vill ha det. Så jag ser positivt på småföretag.
Sen kommer ett problem. När små företag gör något som väldigt många människor vill ha, så blir det ju "lätt" så att det lilla företaget blir ett stort företag. Och stora företag har jag svårare att ta ställning till. Jag tycker om valfrihet och det ska finnas många olika alternativ tillgängliga, och stora företag har ju en fallenhet för att skapa monopolitiska situationer.
Samtidigt, om man har skapat något och det var smart/fint/bra nog för att miljoner människor ska vilja ha det, ska man inte få skörda frukterna av det då? Vad är det för mening att komma på saker om man ändå inte får se dem växa och utvecklas?
Patent och sådana saker hör till den här svåra frågan.

Nu har jag faktiskt krånglat tillräckligt för idag, men jag satt och tänkte ut allt det här i duschen nyss så jag kände att jag var tvungen att få ner det på pränt. Jag kanske fnyser åt det här imorn eller om två veckor, två månader eller två år, men det gör inte så mycket. Att utvecklas som människa finns det inga som helst negativa sidor med, så länge det är för att man resonerar, tar in fakta och tar ställning.