09 februari 2008

Det här med fåglar och händer.

Jag har ingen aning. Det var längesen jag hade en fågel i min hand och den fågeln lyckades picka sönder mina händer fullständigt. Nu är de tafatta och ärrade, de vet inte hur de ska göra, hur de ska hålla. Vad de ska göra med den vackra befjädrade varelsen de har råkat fånga. Jag vet inte hur jag ska hålla fingrarna, håller jag för löst så vet inte fågeln var den ska hålla sig, den kommer flyga sin väg av ren förvirring. Men håller jag för hårt kväver jag stackaren, precis som när man borstar pudret från fjärilsvingar och de tillslut dör.
Det är så förbannat läskigt att låta fingrarna sluta sig kring något med en hård, vass näbb. Låta de känsliga händerna omfamna något som så lätt kan gå från sällsam skönhet till livsfarligt vapen. Jag vet inte hur jag ska göra, på något sätt landade den här fågeln på mina slitna händer och jag har verkligen ingen aning om hur jag ska göra för att den ska hålla sig här. Den livnär sig på värmen från mina blodkärl, från min hud, men jag försöker skydda mig så gott jag kan. Lindar jag bandage runt händerna, så tappar den intresset, värmen svalnar och den hittar andra, mer säkra händer att landa på. Men de är ju så känsliga... Så utlämnade åt den där näbben.

Vilken tur att fågeln har flugit tusentals mil bort medan mina stackars händer försöker lära sig hur man höll. Hur man gjorde.

hur man älskade?

Inga kommentarer: