Spelningstankar.

När jag har varit på konserter förr i tiden så har det varit flera saker som har lockat. Förutom det självklara, musiken, så har jag varit positivt inställd till alla dessa människor på ett och samma ställe. Det är trevlig stämning och i många fall ovanligt mycket söta pojkar.
Ikväll kunde jag banne mig inte ha brytt mig mindre. Om jag hade svängt på huvudet hade jag säkert sett både en, två och sju snygga killar men det enda jag stod och tänkte på var "jag vill hem till fågeln och sova i en obäddad säng. Jag vill bråka om täcket, vakna av nattmösseprat och vara iskall och varm, lycklig och nöjd."

Monogami ska ju vara det här lite tråkiga, uppoffrande. Jag kan inte se det. Men å andra sidan har jag aldrig riktigt hajat det fina i one-night-stands. Främmande kroppar, främmande kön, främmande sätt att se på saker, främmande kläder på golvet, främmande läppar... I vissa fall är det trevligt med nya intryck, i vissa fall inte.
Jag vill iallafall hålla mig till min småborgerliga, heteronormativa, inskränkta, samhällspåpressade monogami ett bra tag till. För i främmande kläder kan man inte andas in, känna hjärtat slå fortare och drömma sig bort.