Stan

Jag träffade Sara idag. Som jag har sett fram emot idag. Jag har längtat och längtat, Sara och stan i samma dag, kan det bli bättre? Jag har längtat så pass att jag nästan fick panik idag på jobbet precis innan jag skulle åka därifrån. För några timmar senare skulle det vara över.

Men Sara sa att vi kanske skulle ses på fredag och om inte det så ses vi ju på lördag och då ska det bli fest och finklädhet och fylla. Och vänner. Massa massa vänner.

Tillräckligt mycket vänner (och alkohol) för att glömma bort att fåglar flyger långt förhoppningsvis. Och tillräckligt mycket för att äntligen sluta älta, sluta vara så ilsket livrädd. För jag vill bara ha sockerdrickan och de fantastiskt stora leendena. Fågel-leendena.

Men så länge jag får träffa Sara så kan jag nöja mig med stilla ångest och bultande hjärta.