Vindruvor, feber och fågelpojkar.

Jag har ont i magen. Har tryckt i mig havregrynsgröt (extra fiberrik) med lingonsylt, två knäckemackor, massa kakor och vindruvor. 50 cl vatten också. Det är för mycket när man inte ens är hungrig till att börja med.

Klockan är tjugo i åtta och jag vill gå och sova. Är verkligen trött. Jag har antagligen feber och har jobbat genom det i tre dagar. Så det kanske inte är konstigt, egentligen. Men jag har ingen lust att gå och lägga mig tjugo i åtta ändå. Mamma kommer inte hem förns tio och helst skulle jag vilja vara vaken tills hon kommer hem, men det blir nog inte så...

Nästa helg ska jag till landet med mamma och Mats. Jag längtar så. Jag håller tummarna för att det ska vara soligt på lördag, så att jag kan ta en promenad i skogen och filosofera. Kanske göra något i trädgården, något pyssligt. Jag ser fram emot kvällarna framför teven, med konstant ätande och program jag aldrig tittar på hemma. Jag tycker verkligen om landet och snart kommer jag få ett eget rum också. Ett stort.
Jag vill ta dit den där personen, fågeln. Sitta på bryggan i solnedgången och prata om värdsliga ting, plocka de modigt tidiga vårblommorna, tassa runt mitt i natten efter att ha sett en sen film på teve efter att mamma och Mats har gått och lagt sig. Laga mat i köket, ta jättelånga promenader i skogen och leka kurragömma helt spontant. Sitta på golvet och spela spel, medan maten lagas i köket. Mata hästar, röja på tomten och smyga till sig kyssar ... hela tiden.

Blä för mig just nu. Jag låter så löjlig.
Men det är oundvikligt. På jobbet hinner jag aldrig tänka på det, så när jag kommer hem och skriver på bloggen så ramlar allt ut. Allt fjäderklätt, så att säga.