Flyttundran.

Jag sitter och tittar på mitt lackade parkettgolv och försöker föreställa mig hur det kommer bli att flytta härifrån. Trots att jag tänker på flytten massor och trots att jag har länsat mitt konto på ikea, så kan jag inte riktigt ta in att jag snart försvinner. Att mamma inte kommer sova i rummet bredvid längre. Att jag kommer ha en egen hall med bara mina egna skor. Några par gästskor kommer förhoppningsvis ta upp plats, men inga andra permanenta skor. Jag kommer inte kunna gå ut i vardagsrummet och störa mamma när hon tittar på något torrt program på SVT och jag kommer inte störas av att folk går på toaletten mitt i natten.
Jag skulle kunna fortsätta rabbla saker hela dagen, men ändå går det inte in i mig. Jag kan inte greppa hela situationen riktigt. Visst, jag kommer inte bo helt ensam, pappa kommer finnas i ett hus några meter bort, men det är en helt annan sak.

Jag vill slås av insikt snart, så att jag på riktigt kan ta ställning till hur det verkligen känns.