Flummigt läsande.

Jag har lånat en bok av mamma. "Att leva ett liv, inte vinna ett krig". Den handlar om att acceptera. Acceptera vad? Acceptera allt i livet. Smärtan, glädjen, tristessen...

Jag har inte riktigt lyckats. Jag är duktig på att acceptera och välkomna glädje i mitt liv, det är jag faktiskt. Där kan jag riktigt fastna i stunden. Men att acceptera ångesten eller den där känslan när man tittar på klockan på jobbet och inser att det är väldigt lång tid till man slutar (den ligger i samma säng som ångesten, fast den är inte riktigt lika ond).. Det vet jag inte om jag kommer att klara endast genom en bok.
Men det är väl en kamp. Nej, förlåt. Inte vinna ett krig var det. Leva ett liv..

Nåja. Jag repeatar "Make It Wit Chu" och läser sms, drömmer mig bort och packar flyttlådor. Det känns iallafall rätt bra.

(min hjärna har fågelfjädrar i munnen när jag vaknar på morgonen. Duniga, fina fågelfjädrar)