Svikare.

Det är jättesvårt att ha flyttat från mamma. Hon kommer sitta i sin lägenhet alldeles själv om två veckor när syrran har flyttat och jag mår dåligt.
Det hände en sak idag som perfekt visar hur jag känner inför hela flytten:
Satt och meckade trådlösa telefoner med pappa. Tillslut fick vi det att funka och så satt vi i varsitt hus och pratade i walkie-talkies. Jag började skämta och säga "roger that!" och "over and out" och så började vi skratta jättemycket och sen la vi på. Så satt jag och skrattade och var jätteglad och medan jag skrattade tänkte jag att jag ville ringa mamma och berätta. Sen började jag tänka att mamma kanske skulle bli ledsen, att jag ringde och berättade hur kul jag hade det med pappa. Och plötsligt satt jag och grät istället.

Jag behöver verkligen klippa navelsträngen med mamma, men problemet är ju inte att jag inte klarar mig utan henne. Problemet är att jag är rädd att hon inte mår bra helt ensam i en lägenhet. Och jag vet att hon är ledsen och jag vet att hon har gråtit massor. Och jag vill bara flytta ... hem?