Hon är svart med en vit fläck precis bredvid nosen.

Jag blir alltid lite sorgsen när jag ser såna här "har ni sett Missan?"-lappar. Speciellt när de är daterade för länge sen, "vi såg henne sist 6/1". Man ser att lapparna har suttit uppe i regn och rusk, de är slitna och sönderrivna, färgen är utsmetad på sina ställen. Då tänker jag att det lilla djuret kanske är lika slitet och sönderrivet, att det inte heller har klarat regnet och rusket särskilt väl.

Fast jag försöker trösta mig med att katten eller hunden kom hem några dagar senare och familjen, i all sin glädje och iver, helt enkelt har glömt bort att ta ner lapparna. Det kallas optimism, mina vänner, och är mycket lättare att kultivera när ångestmolnen har skingrats och världen bara ser solnedgångsvacker ut.