Jag tycker inte om veganer.

Något överdriven och halvlögnaktig rubrik, men det finns en kärna av sanning i den. Jag blir så fruktansvärt irriterad på en stor del av de veganer man hör uttala sig (på olika forum på internet, främst). En av de främsta skälen är ett argument jag hörde för några år sedan och som jag har sett då och då sedan dess. Inte det mest använda argumentet för att bli vegan (tack och lov) men ändå ett som av ett par människor har använts. "Det är inte begränsande att vara vegan, nya matvärldar öppnar sig och man avsäger sig inte alls någonting." Ursäkta? Så det skulle ge en fler alternativ att avsäga sig stora delar av den traditionella kost vi äter? Skulle det generera mera valmöjligheter att sluta med nötkött, fisk, kyckling, får, ägg, mjölk, yoghurt, fil, honung, gelatin, kalkon, get, smör... Listan fortsätter. Det är ju inte sant! Dylika argument, som faktiskt är rena lögnerna, drar ner veganernas anseende. Att argumentera för något med dåliga argument smittar saken man argumenterar för, så att oavsett hur fantastiskt bra det är egentligen, så kommer ingen förstå det om man sitter och påstår dumheter som att "veganism utökar dina valmöjligheter".
En annan sak som stör mig något så fruktansvärt är att många rabblar exakt samma inlärda argument. Sådant de lärde sig på "Djuretikworkshopen 2000", typ. De rabblar innanlärda manus, de upprepar (nästan) alla samma sak. På vissa sätt är det såklart förståeligt. Inte bara det, det är rimligt, det är det enda sättet därför att det finns ett antal argument för veganismen och de kan ju inte ändra sig bara för att man är en annan person. Man gör vissa saker av vissa skäl och de skälen brukar ju vara de samma. Men de här argumenten gäller inte bara samma saker, de upprepas ord för ord, med samma följd och på samma sätt. Det finns ingen egen tankeverksamhet bakom, det finns ingen reflektion och distans, det finns bara det som "den stora massan" säger.
Vilket leder mig till nästa grej. Det här med identifikation och att anamma en ideologi (eller musikstil/subkultur/vad-det-än-må-vara) för att man saknar en egen stark identitet. För att man saknar ett annat sammanhang. Jag förstår det också, jag ställer mig inte helt utanför och tycker att alla är så dumma i huvudet och "hur kan den där tolvåriga flickan göra si och så, hon måste ju förstå bättre?". Jag förstår osäkerhet, jag förstår viljan till ett större sammanhang, jag förstår strävan efter att passa in, bara passa in någonstans! Men det går ju så fel! Det slänger ju hela den "genuina" ideologin på ända. Vegancommunityt (finns det ingen bra svensk motsvarighet till "community"? Det är ett väldigt användbart ord.) är ett bra exempel på detta. Ett annat exempel, som gör mig riktigt förbannad är AFA. Där orkar jag inte ens vara förstående för grupptryck och osäkerhet och allt vad det kan vara. Där vill jag bara ställa mig upp och skrika "dumma jävla ungjävlar, kan ni gå och kasta de där jävla gatstenarna i huvudet på er själv istället, dumjävlar!!!!!". För AFA är helt jävla otroligt jävla idiotjävligt. De säger visserligen att de vill bekämpa fascismen genom att sjävla använda våld gentemot sina meningsmotståndare, vilket betyder att de är öppna med hur fantastiskt jävla dumma i huvudet de är. Men de kallar sig antifascister, vilket inte kan vara. De är fascister, de slår ner meningsmotståndare, de använder våld för att tvinga någon att tycka annorlunda och så enkelt är det. Dessutom kommer de ofta på besök på annars legitima demonstrationer och samlingar, exempelvis de mot Irakkriget och dylikt. De får i media (vilket i och för sig även media bär skulden för) representera vänster, även om de kallas för "extremvänstern" många gånger. Men jag ser faktiskt inte alls vad som är vänster med att slå ner meningsmotståndare, att slåss bara för att det är roligt att slåss och att vara "politiskt" aktiva (om nu våld kan ses som politiskt på det sättet) för en organisation bara för att det ger en ett "fint" namn att slåss under. Fånen i AFA skulle lika gärna kunnat hamna i NSF eller någon annan jävla dikesorganisation som bäst borde ruttna i något avlägset hörn av en skabbig klubblokal. På arga dagar har jag lust att föreslå att man stänger in alla rakade dumhuvuden med de svartmaskerade dumhuvudena och låter dem slå ihjäl varandra. På bättre dagar försöker jag argumentera. Det här är en mellandag, därav alla svordomar. Låt de dumma asen (förlåt) sitta hemma och spela tevespel och få ut sina aggressioner på det viset istället (fast jag har inte riktigt bestämt mig om tevespelen lindrar aggressionen eller föder ny. Ett inlägg om nöjevåld och att leka med pistoler kommer inom kort). Kom inte till "våra" demonstrationer och ta inte upp våra gator med era jävla dumheter.

Nu låter jag nog som en extrem liten muf-are, och det är ganska roligt med tanke på att jag är vegan med övervägande vänstersympatier. Dock tycker jag att sådana här diskussioner stärker en rörelse. För ingen rörelse är lika fel ute (och i extrema fall farlig/skrämmande/förtryckande) än den rörelse som inte kan kritisera sig själv.