30 december 2009

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag vill bara skrika ut: "JAG SKITER I DIG!" men jag vet inte vem det är jag skiter i. Absolut inte den man skulle, om man var lite lagom dum, tro. Det är nog ingen särskild.

Jag lyssnar på musik på väldigt hög volym, så att golvet skakar under mina fötter och det dånar. Det är så fantastiskt med musik, hur renande det kan vara, om än bara för en stund. Hur vibrationerna från basen skakar ur allt som annars skulle skava och skära hål inuti.

Jag sitter i en filt på en pinnig stol framför datorn och skulle ha gått och lagt mig för länge sedan. Inte för att jag har någon riktig tid att passa imorgon, utan för att jag lägger för stor vikt vid mina vanor och blir lite rädd när jag är uppe för sent. För då går jag ju upp så sent dagen efter och det blir ju helt knas. Men jag skiter i det nu, för jag mår bättre här i dånet än där i tystnaden.

Jag försöker se allting från den ljusa sidan. Det kanske inte märks utifrån men jag gör det. Fast inte alltid. Men jag försöker åtminstone. Han sa till mig förut att, "tänk på de som har det värre". Och det gör jag. Inte så att jag sitter och aktivt tänker hela tiden på hur hemsk världen är, för det skulle bara få mig att må piss, men jag tänker på att jag har det förhållandevis asbra, rent ekonomiskt, och familjemässigt och sådär. Och att ingen har dött och att ingen har blivit våldtagen eller utsatt för krig. Det är bara känslor och det har egentligen inte ens hänt något som har förstört något som har varit, bara något som hindrat en uppdrömd framtid att slå in.

Fast jag ska inte ljuga. Det gör ont det också. Men det finns ändå fint i det onda, att jag, vi, hade något som var fint nog att sörja. För i ärlighetens namn, hur kul hade det varit att gå ifrån ett 1,5 års förhållande med ett: "fy FAN vad skönt!"?

inte särskilt.

Så jag står ut och tittar uppåt och framåt och inåt och försöker att älska mer än jag gråter och drömma mer än jag hyperventilerar. För i slutet av det hela så kommer jag minnas de här 1,5 åren med ett stort leende och inget annat.

Inga kommentarer: