Jag har sjungit Kings of Leon-låtar med mina lungors fulla kraft i timmar idag. Så det känns rimligt att avsluta den här söndagen med att lyssna på Milk på högsta volym (okej, inte högsta. Men högsta mina öron och grannar klarar av). Det har varit en väldigt bra söndag. En lugn förmiddag, en mysig eftermiddag med mamma på Liljevalchs konsthall, vårsalongen var ruggigt inspirerande och gjorde mig väldigt nöjd.

Och så säger någon någonting som får en att flina som vore man en dåre. Och det känns så jävla bra att flina som en dåre dessa sista timmar innan nästa vecka drar igång. Det är det enda jag vill ägna mig åt framöver, att flina, att låta magen pirra, att stryka med handen över en kudde och önska att någon la sitt huvud där. Och imorgon kanske jag känner mig oengagerad igen. Men ikväll är jag förtjust. Lite lagom förälskad på låtsas. En dagdrömmande och storflinande dåre, med huvudet i det blå och fötterna svävande några centimeter över jord. Och det känns så jävla bra.