Utdrag ur min dagbok/skissbok.

Från ett pendeltåg, en eftermiddag i ett regnigt mars-sverige:
Jag sitter och tänker på att jag har en pappa som har tre gitarrer i sitt hus där den lilla e-strängen är av och en vars stämskruv är gängpaj. En mamma som en av tre gånger när man ringer svarar: "Mamma här!", en av tre svarar: "Eva-Lena! Åh, jag tänkte att det var du men jag vågade inte säga "Mamma här!" ifall det skulle vara någon annan" och den sista tredjedelen svarar utan att vara medveten om det så det enda man får till svar efter man slagit in hennes nummer och tryckt grön lur är: "Rasselrassel, krafs krafs. Klick!". Jag har en syster i vars ögon jag alltid kommer vara en nörd, sten eller getabock och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Och jag tror att hon ibland tycker att jag är rätt bra. Fast bara i hemlighet. Jag har en Mats som alltid svarar: "Ja, det är Mats" och sitt efternamn när han får ett samtal och alltid i samma tonläge. Och anledningen till att jag minns mamma och Mats telefonpersonligheter så väl är för att jag har två föräldrar som jobbar alldeles för mycket (och en som inte alls tycker om sitt jobb för han är för rastlös). Och ja, jag har tre föräldrar och jag har även haft en pojkvän som tyckte det var väldigt konstigt att jag kallar en man förälder fast han inte varit med i den rent biologiska delen av min skapelse. Men jag har tre föräldrar för det handlar inte bara om blommor och bin och vems DNA som har gett mina ögon dess gröna färg utan lika mycket om vem man skrikit på när man var fjorton och det gjorde ont att andas, vem som säger att: "Det är han som förlorar på det" när man gråter över att ens första pojkvän har gjort slut, vem man äter fredagsmiddagar med men också onsdagsfrukostar och söndagskvällsmackor framför teven. Det handlar inte bara om vem den som burit en som spermie eller foster i sin kropp utan också om vem som burit en när det känns som att man inte längre kan stå. Och burit mig, det har han. Format mig, skapat den människa som sitter här och skriver detta och det gör honom till min förälder oavsett om min gamla pojkvän eller Göran Hägglund har några invändningar mot saken.
Jag har en mormor som en gång har skruvat upp bilstereon så att jag och min bästa kompis till och med tyckte det var för högt och det var innan hennes hörsel blev sämre och hon skaffade hörapparat med pärlor på för det var inte för att hon inte hörde utan för att hon ville göra oss glada. Jag har en Ingvar som alltid ger mig en jättestor kram när vi ses och alltid retar mig lite för att jag är vegan och, ännu värre, inte gillar innebandy. Jag har en farmor som är lite arg på mig för att jag ska flytta utomlands och jag vet att det är för att hon tycker om mig. Och jag har en farfar som älskar att berätta om hur det var när han var yngre, antagligen för att det är lättare att tala om det man minns när närminnet börjar vika och det blir enklare att tala om när han schappade från militärtjänstgöringen en fredag för att träffa en flicka eller hur han cyklade en mil till jobbet och en mil hem, i alla väder, när han var 14, än att tala om vad man gjorde igår när man inte längre är helt säker på att det verkligen är måndag för är det kanske inte tisdag idag?
Jag har en moster vars händer allt som oftast har färgfläckar eller märken efter en spik som slagits i lite snett i något hemmabygge och hon har tre söner som jag tänker på som bröder från långväga ifrån. Jag har en kusin som är gudomlig på att spela gitarr och klarar av att riva av ettt solo med gitarren bakom huvudet och klär sig som en gangster ur svunnen tid och hans syster är min kusin som fött de två finaste barnen som funnits. En storasyster som räknar pengar med fingrarna och alltid vill rita med mig och en liten lillasyster med ett busigt leende och hemskt många bus att matcha det med. Jag har en vän som skriver de mest fantastiska sms man kan tänka sig och tar med sig en "the movie-box or the box of movies" innehållandes ett 6-pack cola i glasflaskor, ett kort på jokern, lotter för 100 kronor och tre påsar popcorn med smörsmak, rätt märke och allt (såklart), när han kommer hit och hälsar på mig.

Det finns så mycket fint i de hjärtan som pumpar runt blodet som får dessa människors kroppar att fungera att jag inte vet var jag ska sluta så jag slutar här.