Fördelning.

Någon skrev till mig att alla mina glada inlägg svärtas ner av ångestfyllda inlägg som kommer strax därefter. Att jag måste inse att allt inte är så mörkt som det kan verka.
Men det är faktiskt så för "er" (du?) som läser också. När jag är glad, då skriver jag sällan det i bloggen. Jag skriver mest när jag är nedstämd, för det är då jag får inspiration. Och så är det ju också såhär, att när jag är glad, då ligger jag i soffan och rider på endorfinvågor. Då sitter jag framför spegeln och tittar på mig själv och blir förundrad över hur fin jag kan vara (precis som när jag mår dåligt, fast då undrar jag hur någon kan vara så ful). När jag är glad är jag ute och tittar på tussilagosar och skuttar och ler så att det känns som att ansiktet ska spricka (precis vad som hände i söndags när jag var ute och gick i skogen och såg årets första små dikessolar). När jag är glad sitter jag och ritar eller spelar gitarr. När serotoninet fungerar som det ska, då dansar jag och lagar mat och sätter upp teckningar på mina väggar och tror att jag ska börja gråta av lycka när som helst. Jag vet inte om jag är ledsen oftare än andra. Men jag vet att den här bloggen är ledsnare än vad som är normalt. Men den här bloggen är bara en sida. Den här bloggen är 90 % ångest men riktiga Sanna är inte 90% ångest. Riktiga Sanna är kanske 40 % ångest. Och några procent "blä". Och några procent något alldeles helt outgrundligt, även för mig själv. Och sen är det en hel hög med procent som är intensivt superlyckliga. Inte mano-depressivt-maniska, bara lyckliga. Höga på livet, kära i att finnas till, solstrålande skuttande svinglada.
Bara det att ni inte ser den fördelningen.
Jag tycker inte så här synd om mig själv i verkligheten. Hoppas jag. Det finns inte en endaste dag då jag inte tänker på minst en sak som gör mig lycklig. Och det finns en hel del runt mig som gör mig lycklig. Och i mig.

Och idag är det mamma och Mats. Min klass i skolan som gör mig så jävla glad att tillhöra 2C. Min framtid. Ett väldigt oväntat telefonsamtal. Dashboard Confessional för det påminner mig om att sommaren är alldeles runt hörnet, även fast den förklär sig med snöfall och regnskurar. Att spela gitarr. Att min frisyr börjar samarbeta med mig, hur trivialt det än kan låta.
Idag har varit en dag med ångest, men mest av allt har det varit en bra dag. Speciellt en bra kväll.

Så ikväll kan ni sova lugnt, för jag är glad.