Kritik.

Jag börjar lära mig. När någon säger något om en, någon sorts kritik, som man inte egentligen håller med om... Förut när folk har gjort det har jag alltid känt mig ledsen först och sen har jag ändrat på mig. Självklart inte alltid, inte om det är fullständiga idioter som säger det, säg folk i min klass i hela grundskolan, men om det är folk jag tycker om eller bryr mig om, säg någon man är kär i eller sådär. Men jag har iallafall känt att det är fel på mig. Nu känner jag inte så längre. När någon kritiserar mig, har en åsikt om mitt utseende eller något, när det är något jag faktiskt egentligen inte vill ändra på, så känner jag mig inte dum längre. Jag säger bara: "Jag håller inte med, jag vill ha det såhär". Och så vips! så känner jag mig inte alls som ett sådant mähä längre. Jag kan fortfarande bli jäkligt ledsen dock.

Men istället för att själv känna mig dum så tycker jag den andra är dum och struntar i att ändra på mig. Det är väl iallafall ett steg i rätt riktning?

Det tycker jag.