Vulkaner på Island har så svåra namn att stava till.

Jag skulle egentligen befunnit mig i London just nu. Ätit middag med klassen, träffat min syster, gått runt på de där gatorna mina fötter saknar, höra ljuden mina öron har längtat efter. Den här helgen skulle varit en fin helg, en fin helg med klasskompisarna och jag tror också en fin helg med någon ytterligare. Någon som skulle kysst mig, lagt sina armar runt mig på kvällen, smekt mina örsnibbar och andra ställen också. Jag skulle hållit om honom och förundrat mig över hur någon kan ha så höga kindben och vilja pussa honom på pannan hela tiden, oftare än vad jag skulle våga göra. Skulle sovit i samma säng som någon som jag tror att jag kanske eventuellt kan börja tycka om, vaknat och stulit några morgontrötta ögonkast från kuddkanten och flinat som en idiot om han skulle le mot mig.

Men det var ett vulkanutbrott på Island så vi kom inte iväg. Vi drack jättemycket vin igår istället och det som började som en superledsam dag slutade faktiskt superbra. Jag fick se sidor av människor jag känt i några månader nu, fick se nya sidor och mer av de sidor jag redan sett. Jag hade så fruktansvärt roligt och det är värt så mycket. Speciellt i ett så besviket läge.

Ikväll ska jag dock inte dricka något vin. Inte träffa några människor heller. Jag ska laga jättefin middag till ingen mer än mig själv och sen ska jag skapa, helst hela kvällen. Rita, klistra, sy, skriva, spela gitarr... Någonting. För det är vad jag har saknat, det är vad jag inte känner att jag har haft ordentlig tid att göra på flera veckor. Så ikväll är det bara jag och min kreativitet här i mitt lilla hus. Och förhoppningsvis slår det gnistor om oss inatt. Det känns som att det skulle kunna bli så.