Frihet.

Läser på veganforum och blir så ledsen att världen ser ut som den gör och att djuren dör och att människor är så sanslöst känslokalla. Har ont i huvudet och är stressad. Hjärtat dunkar lite för fort ibland, men idag har det känts ganska okej med ångesten. Äter för mycket socker, men det dämpar och just nu behöver jag dämpande, inte dömande. Måste sätta mig och göra skolarbete men fastnar framför texter om djurens lidande och diskussioner om veganskor och det utopiska samhället. Trots naivitet blir jag lycklig av att läsa hur filosofin frodas, hur människor älskar och försöker göra det bästa de kan. Jag är inne på ett göra-det-bästa-jag-kan-spår nu. Konsumera mindre, dumpa allt stödjande för elakingar och filosofera mer över livet rent allmänt. Längtar tills mina fötter går på en annan mark, längtar till mitt hår blåser i en annan vind och himlen ovanför är samma fast en annan. Längtar efter trängseln på tunnelbanan, de låga, slitna husen, det andra språket och de främmande människorna. Kan inte vänta längre, vill åka nu-nu-nu. Har aldrig haft ett sådant här äventyr förut och är så lycklig.
För jag är fri.
Jag känner mig fri.
Fri från bojorna att stanna, men också fri för att jag försöker sluta konsumera i onödan, fri för att jag börjar inse vem jag vill vara och att det inte är så satans svårt. Det är bara att bestämma sig och så gör man det man säger. Jag älskar mitt liv just nu, trots överflöd av ångest, hjärtsnörp och hemsk stress. Jag älskar mig själv och min framtid.
Jag är fri.
Jag är friare är jag någonsin varit och inget annat kan mäta sig mot den känslan.

Förutom eventuellt kreativiteten. Men det är nog för att den gör mig fri också.
Att skapa är frihet.
Att tänka är frihet.
Att leva är frihet.