Självförtroende.

Man ska inte ha något bra självförtroende, oavsett vad alla själv-hjälpsböcker och ungdomsupplysningsspalter säger. I sociala sammanhang, speciellt bland unga tjejer (eller iallafall ska tjejer vara under-ödmjuka, enligt både killar och tjejer, så har jag tolkat min omgivning iallafall), ska man tycka att man är normal eller sämre. Man får inte tycka att man är snygg, då är man självgod. Man får inte vara stolt över saker man åstadkommer, då är man skrytsam. Jag förstår faktiskt inte riktigt det här.
Jag tycker att man ska få säga "idag känner jag mig jävligt snygg", eller "jag ser ut precis som jag vill göra" utan att få sneda blickar och egostämpel. Man säger inte att man är bättre än någon annan, man säger att man själv är bra. Det är som med ens musik. Bara för att man gillar ex. Millencolin betyder inte det att NOFX är sämre. Man kan gilla mycket utan att för den sakens skull börja rangordna. Jag ser mig själv lite som vem som helst i såna sammanhang. Om jag ser en snygg tjej på stan så kan jag haja till och registrera det. Likadant kan jag haja till och registrera om jag själv ser mig i spegeln och tycker att jag är snygg. Jag förstår inte vad felet är?

Tyvärr får man väl leva med dumheter om man tycker om sig själv, till och med ett par av mina vänner kallar mig självgod. Jag vill påstå att jag inte alls är självgod (min finaste vän Sara säger att jag inte är det och att dom andra är dumma, haha), jag tycker bara om mig själv. Fast visst, om man med självgod menar att jag har ett bra självförtroende och stark självkänsla, då är jag väl det, men jag har en misstanke om att det inte alls är så dom menar. Och isåfall, "screw you guys", jag mår bra av att tycka om mig själv, och så ska det fanimej fortsätta vara.