"when did your heart go missing" gör mig alldeles varm inombords, ungefär som det här gröna teet som jag har börjat dricka på mornarna (och vissa kvällar, som just nu till exempel). Men samtidigt så gör Rooney mig rätt så längtansfull. Jag längtar efter sommarkvällar, bilfärder och sällskap. Jag vill sitta i baksätet i en smockfull bil och skråla med i refrängerna, glömma världen och bara finnas till.
Och istället sitter jag och sorterar tvätt och märker påsarna med temperatur och program. Å andra sidan skulle det kunna vara värre, jag kunde ha missat den här tvättiden och fått gå utan trosor i flera dagar. Det hade varit mycket värre. Sortera tvätt är faktiskt inte så vidrigt tråkigt som det låter.
Men jag skulle ta en sunkig bil med högst osunkiga vänner vilken dag som helst.
She sat there all alone with a shirley temple and a cellular phone, no one to call, no one to ring cause no ones home.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Apropå bilfärder! Vill du veta ngt som är skoj? Att sitta i bilköerna i Göteborg samtidigt som cd-spelaren spottar ur sig massa terapi/psykologi-gojs om hur man ska andas med magen och spänna stjärten. Helst av allt så ska man vara lite trött, mör och svettig för att få önskat flummigt resultat.
NEJ VÄNTA! Det har ju redan vi testat!! :) Vart drar Forza Giallo nästa år? Norrland? och då får vi ta med lite mer folk.
Skicka en kommentar