Jag var ute och skulle handla kvällsgodis nyss och en främmande kille på gatan hälsade på mig. Helt rakt upp och ner, ett stort glatt "tja!" som gjorde mig alldeles varm. Inte som att han trodde att han kände mig, utan bara... för att. Och nu är jag jätteglad bara för det.
(Undra om det är luggen? Att jag ser så snäll ut att folk måste hälsa?)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar