Pojkar, prinsar och de vackra idioterna.

"...egentligen inte mer än så. Någon att hångla, knulla och älska mig öm. Tomten, kom igen. Snälla."

Jag har precis vänt och vridit mig i min säng i ungefär två timmar och för några minuter sen gav jag upp. En sväng till toan för att kissa och sen bloggen. Det är för många tankar som slåss i mitt huvud och jag har druckit för mycket cola ikväll för att kunna slå bort dom. Jag försökte skriva i min riktiga, hemliga pappersdagbok men allt kom inte in där heller för jag fick skrivkramp och 0.5-pennan som jag älskar att skriva med annars var inte medgörlig.
Men iallafall, raderna ovan och lite till fick jag ner. Vilket egentligen bara ledde till fler tankar och en av de är som följer:
Varje gång jag inte är lyckligt (eller för den delen olyckligt) kär i en riktig, fysiskt existerande kille, så börjar jag dagdrömma. Ofta rätt intensivt. Jag hittar helt enkelt på en perfekt pojke att spendera min vakna tid med. När jag var yngre skrev jag långa (den längsta 40 sidor) historier om mina och killens äventyr, ibland skrev jag noveller, flera stycken om samma påhittade drömprins (det högsta antal jag skrev om en och samma person var över tio stycken). Jag hittar på scenarion i huvudet, drömmer om situationer, både livsavgörande och högst triviala och allting bara snurrar runt den här perfekta killen. Det är ganska avlastande, för jag får någon sorts light-kick av de här killarna, även om de inte är riktiga. De presenterar dock ett väldigt stort problem, speciellt efter jag blev bitter. Det blir genast mycket svårare att hitta riktiga killar man nöjer sig med. De fina pojkarna jag drömmer om, de som är charmiga, gudabenådat vackra, som är intelligenta och alltid har en plan, de som är ärliga och känsliga på samma gång, som kan lyfta en, försvara en men ändå bryta ihop framför en, de är helt enkelt jävligt få utanför mitt alltför kravfyllda huvud. De som är vackra är svin, eller så är de intelligenta sötnosarna arroganta skitstövlar, de som är underbara i sängen säljer knark vid sidan av, de som försvarar en är de som misshandlar en när man kommer hem från krogrundan. Om jag ser en jättefin kille så kan jag inte låta bli att undra hur många gånger han kommer att bedra mig innan jag kommer på honom.

Och för säkert miljonte gången i mitt liv så undrar jag; varför kan inte världen se ut som i mitt huvud?