Tröjor och substitut.

Det har skrivits helt sjukt mycket om Dolce & Gabbanas Steve McQueen-tshirt och jag har inte riktigt hajat grejen. Missförstå mig inte, jag älskar t-shirtar med tryck, men jag förstår inte varför en vit tshirt med ett grått tryck skapar världens rabalder?
Nåja, jag köpte iallafall två vita tshirtar idag som var mycket grymmare än gamle Steve. En har ett saxofontryck och den andra har jättesöta, jättekonstiga djur som flyger luftballong/zeppelinare. Och så köpte jag jeans som jag har kapat och gjort till shorts. Nu har jag sommargarderoben redo, några månader för tidigt.

Tshirtarna köpte jag i samma affär där den sockersöta tjejen gav mig rabatt igår. Hon var dock inte där idag, men det var en annan helt sjukt trevlig kille istället. Jag tycker om affären! Fanns grymma tjocktröjor också, men jag har råkat samla på mig alldeles för många sådana som det är.

Blä förresten. Jag sitter och tittar på One Tree Hill (tre säsonger på datorn, woho!) och jag kan verkligen inte låta bli att bli låtsas-förälskad i folk när jag gräver ner mig i en serie. I O.C. var det Ryan, i Entourage var det Vincent (såklart) och nu är jag helt kär i Lucas. Illa, illa. Fast å andra sidan, vad ska man göra när den riktiga människan inte är i närheten? Då får man ta till substitut och jag tror det föredras att substituten inte existerar på riktigt...

Nej, nu har jag svamlat nog.