Frihet.

Gick i trapporna på Älvsjö pendeltågsstation och då slog det mig; jag är fri. Jag behöver aldrig mer gå tillbaka till snabbgrossen, behöver inte stå i kassan och svälja skit, behöver inte ha obekväma skyddsskor som förvandlar mina fötter till luftmadrasser i pölar av svett, behöver inte få ångest att lunchrasten är slut och jag måste ner igen.
Jag är fri.

Jag har sommarlov. När jag vaknar imorgon bitti kan jag sitta i soffan hur länge jag vill. Jag kan sy hela dagarna, spela gitarr hela dagarna, ligga i sängen hela dagarna, läsa böcker, rita teckningar, skriva bokrecensioner. Baka bullar, ta långa duschar, sola, vifta med tårna i gräset, tråckla inprovningar i trädgården.
Jag kan vara uppe hela nätterna och sova hela dagarna, göra pizza till middag och äta till frukost, dansa runt i solskenet, lyssna på musik på högsta volym och inte vara orolig att jag måste till jobbet eller att jag måste gå och lägga mig för att jag ska orka gå upp på morgonen. För jag behöver inte gå ur sängen om jag inte vill.

Det är sommar, jag är ledig och livet leker. Allt är så fantastiskt fantastiskt just nu. Jag är kär. I livet, i friheten, i Fågeln, i sommaren, i mina jeansshorts, i mig själv.