Varför är det så svårt att vara glad? Inte att bli glad (eller snarare lycklig) utan att hålla sig sådan. Att låta bli att falla igen, att falla ner i tvivel och ledsamhet.
Varför är det så lätt att vara ledsen och ångestfylld, osäker och fruktansvärt förvirrad? Varför inte lycklig, trygg, lätt, svävande?
Vad är ditt normalläge?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
"Life is a Roller coaster" som Ronan sjunger. Om den nu handlar om sånt. Jag vet inte.
Fredagen förra veckan var min topp på bergodalbanan.
mitt normaltillstånd när jag inte är på jobbet eller inte är full är en trögflytande tomhet och rädsla. jag tror det kallas ångest.
Skicka en kommentar