...

Mörka rum och mjuka läppar. Strålkastare och dansgolv fyllda med folk. Tomma glas och fulla människor. Leenden och ögon. Vänner som är vackra, andra människor som är vackra, vinfläckar på golv och en ensam kaka kvar i påsen. Skålar fyllda till brädden med smågodis, melodifestivalen på teve och att sänka basen men inte volymen. Känna sig lycklig, känna sig olycklig, känna sig lyckligare än innan. Läppstift och speglar. Fyra kronor i dricks, två kronor i växel, flera kronor som faller ur byxor som faller från soffor. Svagt bag-in-box-vin, alldeles för starka tequilashots. Att se dubbelt, att se enkelt, att se framåt. Frusna händer, en utlånad vante som inte hjälper mot frusna fötter. Istappar som hänger från höga hustak. Flätade fingrar, skrattande ögon och en sned lugg. Skämt, allvar, någonting mitt emellan.

Kärlek till vänner, kärlek till mig själv, kärlek till livet. Kärlek till allt som är så vackert att jag inte kan andas ibland.