Bok.

Jag har börjat bära med mig en skissbok överallt. Som en dagbok, fast jag ritar i den. Och skriver också, förstås. Om man ger mig en penna dröjer det inte länge innan jag kletar ner några ord någonstans, även om det bara är delar av en låttext. Meningen med boken var egentligen att jag skulle ha med den och rita massor. Jag fick inspiration till att ha en när jag köpte en bok om street-art-skisser och min plan har fungerat ganska bra. Det enda problemet är att jag skriver jättemycket i den. Nästan lika mycket som jag ritar. Och det blir ganska personliga texter. Och nu är jag lite rädd att jag ska tappa bort den. Kanske inte glömma den på tåget, för då kommer bara någon främling att hitta den och antingen slänga den och då gör det ju inget, eller så hittar främlingen den och bläddrar i den och tycker om den. Tar med den hem. Filosoferar om vem jag är. Bläddrar lite i den då och då. Sitter på tåget och tittar på människorna i vagnen och undrar: "är det hon? Är det hans? Var det kvinnan med det konstiga håret som glömde den där boken?". Så som jag hade gjort om jag hade hittat en okänd skiss/dagbok på tåget.
Det jag är orolig för är att jag ska glömma den i typ skolan. Att folket där skulle hitta den, veta att den var min och titta i den. Läsa mina tankar. Det skulle vara förödande. Inte för att jag har skrivit massa saker om skolfolket, iallafall inte så att de skulle förstå att det var om dem, men ändå! Jag skulle dö om de läste den. Som att jag är fjorton och de är den där killen jag är kär i. Fast av helt motsatta anledningar. Usch.

Så jag har med mig en bok hela tiden, som jag är jätterädd att förlägga. Det är lite lustigt. Och det här var ett uselt, riktigt uselt blogginlägg. Förlåt.