Gröna rosa gula.

Är uppe för sent på kvällarna och pratar om superkrafter (igår) och kön och hur de representeras i fotografi (idag). Sover gott men alldeles för lite. Ler ganska mycket ändå. Känner mig lite utanför i mina normala sammanhang, som att jag var borta lite för länge och allt har fortsatt utan mig och jag hinner inte riktigt ikapp. Har börjat gömma mig på skoltoaletter igen. För att andas, dra ett djupt andetag och klara av några timmar till. Lyssnar på musik. Har med mig en bok. Har min dag-/skissbok med mig men den vill jag inte skriva i när jag är i skolan så jag skriver och ritar på pendeltåget. Det känns som att glida in i en egen liten värld när jag sitter där. Ritar av okända människor. Fäster främlingar på papper, de kommer alltid finnas i min skissbok och de vet inte ens om det (jag försöker vara diskret när jag ritar av folk. Så de inte blir rädda. Eller irriterade.). Det är lite magiskt ändå.

Sen kommer jag hem och spelar gitarr och sjunger jättehögt, och undrar om jag någonsin kommer spela något för någon igen. Och så skriver jag saker på engelska till någon som skriver saker på engelska tillbaka till mig. Och jag äter jättemycket. Och så funderar jag på hur jag egentligen mår, men ibland vill jag inte riktigt veta. För jag ler ju jättemycket och även om det känns oändligt tomt inuti ibland så känns det ibland som att det är fullt med sådana där färgglada bomullstussar som ens kompisar hade i badrummen när man var liten, gröna rosa och gula fast vi hade alltid en sådan där lång remsa med vanlig vit bomull från blåvitt och jag var alltid så avundsjuk, på deras färgglada bomullstussar och deras flourtabletter med banansmak men jag är glad för min mamma ville inte peta i oss onödiga kemikalier och skulle aldrig belasta miljön med gröna rosa och gula bomullstussar.

Jag vet inte vad jag vill säga mer än att det känns som att jag fylls och töms och fylls och töms och jag är ganska trött. Sådär rent allmänt.