Hångel.

Nu har jag börjat min tunghockeyturné och det känns riktigt bra. Har insett att jag är singel, att jag får och kan göra vad fan jag vill och att jag varken är eller vill bli kär just nu. Det är så befriande! Räknade ut någon dag att jag, sedan jag var 14, har varit i seriösa förhållanden i ungefär fem år. Och av de två och ett halvt åren som återstår utöver dessa, har jag deppat över brustet hjärta i minst ett år. Och så har jag haft ett litet halv-förhållande som väl höll på ett par tre månader. Så i stort sett har jag varit glad singel i ungefär ett år. Säkert ännu mindre. Och nu är jag där igen. Glad, ensam och alldeles nöjd med tillvaron.

Det är lika bra att ta riktigt bra vara på mitt singelliv just nu, eftersom jag vet hur lätt jag blir kär om jag träffar rätt person. Nu jävlar, nu ska jag vara lösaktig och glad. Så mycket jag bara orkar.