Så som det faktiskt är.

Man ska bara omge sig med människor som får en att må bra. Livet är alldeles för kort för att slösas på folk som inte förstår. På folk som hellre säger en vass kommentar än något snällt, någon som hellre vänder ryggen till än håller om. Livet kan vara så himla sjukt jävla fantastiskt och människor kan vara så mjuka och vackra och få magen att pirra så att det känns som att man är i himlen och varför ska man lägga sin energi på människor som får det att kännas som att livet inte alls är så fint. Ödsla inte energi på de som sviker. Slösa kärlek på de som finns kvar istället.

Lev. Titta på tussilagosar och ät vinfrästa tomater till frukost och var uppe till sent på nätterna och rita och ha sex även om du inte är kär och låt bli att tänka på vad alla andra tänker för de tänker ändå bara på konstiga saker hela tiden. Var bara i det. Go with the flow. Njut. Älska. Vifta på tårna i vattnet. Dansa tills nacken går ur led. Skratta tills det gör ont. Ät tills det inte går att äta mer. Titta på allt det vackra, samla på det. Smek de lena ytorna, stå inte bredvid och önska. VÅGA! Lyssna på musiken, fastna i den. Skriv allt det där som du vill. Var ensam om det känns bättre. Stanna hemma en lördagkväll och drick massa koffein och flumma runt. Slicka på den där halsen som verkar smaka så gott. Vakna, somna, ta en sovmorgon, snooza, ta en extra lång dusch. Ta hand om den tid du har. För det är bara du som avgör, ifall du är fast eller om du är fri.