Angående handlingskraftighet.

Förra veckan var jag i Ramundberget och åkte skidor med familjen och Fågeln. Det var fantastiskt skönt att komma bort, för trots att jag är arbetslös och därmed ses som att jag har "konstant semester" så har hemmalivet blivit ångestfyllt och jävligt tråkigt.
Under vistelsen i fjällen så bestämde jag mig för att inte låta livet gå tillbaka till den hemska lunk som jag fallit in i den senaste månaden (gå upp-äta frukost-dricka te till tolv-glo på one tree hill/arkiv x/valfri serie i fem timmar-äta lunch framför teven-äta middag framför teven-borsta tänderna framför teven-sova (dåligt)-vakna-gå upp....). Jag kontaktade mina vänner som jag i viss mån försummat den här tiden, bestämde att träffa folk fyra dagar den här veckan. Sedan satt jag och funderade på hur jag skulle kunna möblera om mitt vardagsrum. Jag måste nämligen möblera om med jämna mellanrum, oftast typ 6 månader eller mindre, för att känna ett lugn i själen. Jag blir möbel-rastlös helt enkelt. Så igår, första dagen hemma efter fjällvistelsen åkte jag till Ikea och gjorde åt 300 kronor på ett litet klaffbord att fästa på väggen. Sen möblerade jag om i en och en halv timme och nu på morgonen har jag monterat mitt bord. I eftermiddag ska det upp på väggen.

Det känns bra det här. Jag ska sy också, en klänning till min kära mor för hennes födelsedag. Imorse när jag gick upp kände jag mig lugn. För det första lyckades jag ta mig upp när klockan ringde vid åtta, vilket gav mig hopp inför dagen. Jag mår nämligen väldigt mycket bättre om jag går upp i tid. För det andra kändes ommöbleringen bra och jag sjöng "godmorgon, godmorgon, hör fåglar sjunga glatt, godmorgon, godmorgon i kööööööör". Och för det tredje, så förutom att jag ännu inte har något jobb, så känns det skönt i magen. Det känns liksom... Hoppfullt. Och det läskigaste som finns är när det känns hopplöst.
Så nu ska jag ut i det vackra vårvädret och åka och hälsa på världens sötaste små kusinbarn och min väldigt snälla kusin. Det verkar helt enkelt bli en förbaskat bra dag.

Ps. Jag lyssnade på "U can't touch this" medan jag meckade ihop mitt bord. Det kan ha bidragit till glädjen. Det är en väldigt svängig låt.

Eller hur, C?

Det här med sociala relationer och vänskap.

Jag har svårt för sociala relationer. Inte så att jag är plågsamt blyg (längre, fast ibland får jag nästan panikångest när jag lämnas ensam med någon okänd för att prata), eller för att jag tycker illa om människor. Utan för att jag är en sån total ensamvarg. Mina allra mest euforiska stunder inträffar oftast hemma, när jag är ensam och syr/lyssnar på musik. Det är bara så jag fungerar.
Men (!) det här betyder inte att jag inte tycker väldigt mycket om mina vänner. Det betyder bara att jag inte behöver träffa dem så ofta som andra gör. Det här är en källa till mer eller mindre ständig ångest hos mig. Att mina vänner ska tro att jag inte tycker om dem, eller att de ska försvinna ur mitt liv för att jag inte har träffat någon annan än Fågeln och mamma på två månader.
Jag är en eremit, vars största intressen är sådana där saker som man egentligen inte kan dela med någon. Sömnaden, designandet, musikälskandet, pysslande, o.s.hemskt mycket längre.v. Folk pratar om matlagning som en social syssla, men jag tycker oftast bara att det blir för trångt framför köksbänken och det är ändå aldrig någon som skär grönsakerna på mitt sätt eller använder spisen på rätt sätt.
Så, alla mina fina vänner (ni vet, förhoppningsvis fortfarande, vilka ni är), jag tycker inte mindre om er för att jag inte träffas på flera månader. Jag lever bara i min egen bubbla, som är så full av tyg och klyftpotatis att jag inte alltid behöver komma ut på långa stunder i taget.

Kom ner på jorden, Andreas.

Jag blir så trött på hela karusellen kring Andreas Kleerups drogtest under grammisgalan. För det första, det är olagligt med droger i Sverige. Varför skulle någon jävla musiknisse vara mindre skyldig inför lagen? Om du knarkar, så kan du åka fast, det är ditt val. För det andra, han säger det till och med själv i sitt tal, han tar själv upp drogtestet så man kan ju knappast tycka synd om honom att han "drabbas under direktsändning". Om du knarkar (och kanske även har droger på dig) och sedan går till en plats där det direktsänds teve, så kanske du åker fast för det. Inget svårt att lägga ihop ett och ett där.
Folk är så upprörda, att polisen har rört runt i "artistgrytan". Att det har petats på våra fina, underbara svenska artister, att de har testats för droger. Ja, men för helvete! De knarkar ju uppenbarligen! Då är det väl inte konstigt att det testas. Artister är inga onåbara gudar som inte ska leva efter samma lagar och regler som vi andra medborgare.
Kan den där jävla Kleerup sluta grina ut i kvällspressen och bara acceptera, att trots att han enligt honom själv, "får Sverige att må bra på helgerna", så ska han inte kunna sätta sig över vår lagstiftning. Jag skiter fullständigt i om han har gjort en hit med Robyn, eller ifall han är "grammiskung", han hade knark i systemet och det fick han sota för. Punkt-fucking-slut.
(Ja, det här stör mig något oerhört.)

Edit: Mannen heter Andreas, inte Anders som jag först skrev. Tack, anonym kommenterare.

Kamomill?

Det finns en reklam på teve som gör mig alldeles galen. Varje gång jag ser denna idiotiska produkt vill jag kasta något på skärmen. Det är den här fruktansvärt puckade idén med parfymerade trosskydd. Trosskydd i allmänhet marknadsförs som något man ska använda varje dag mot flytningar, men sanningen är att alltför flitigt användande av trosskydd ger flytningar, och kan även ge värre saker, eftersom trosskydden gör att underlivet inte kan andas. Tänk själva, det ligger helt tätt mot underlivet och de flytningar man ska "skyddas mot" stannar liksom mellan skyddet och fittan vilket leder till en fuktig, instängd miljö. Inte bra. Och sen att man ska göra saken ytterligare värre genom att hitta på något så fantastiskt jävla dumt som parfymerade trosskydd! Det står till och med finstilt i reklamen något i stil med: "du som har känsligt underliv ska välja en annan produkt". Vem har inte ett känsligt underliv? Det är ju precis det som är grejen med fittan, den är känslig. Det är absolut inte rätt plats att trycka upp massa parfym! Det är så dumt att jag knappt kan uttrycka mig. Dessutom, fittor är fittor. De luktar som de gör, det är inget fel med det. Jag undrar om vi någonsin kommer att få se små parfymerade påsar för pungen, för att pungen ska lukta lavendel? Det låter så dumt, men sanningen är att trosskydd med kamomilldoft är minst lika idiotiskt, men vi kvinnor ska ju inte vara kvinnor, inte låta det naturligt "kvinnliga" finnas åtminstone. Mensreklamens mens ser ut som tandskölj, vi ska parfymera fittan, tjejer låter bli att bajsa hemma hos killen de dejtar (eller t.o.m. sin pojkvän sedan länge) för att "tjejer gör ju inte sånt".
Jag hatar det här. Mens ser ut som blod (ibland med klumpar, ibland brunt), fitta luktar fitta, och tjejer bajsar lika illaluktande som killar. PUNKT!

Kärlek.

Jag sitter och tittar på "På spåret". Har fixat grundmönster till min nyårsklänning, men ett visst finslipande krävs innan mönstret är klart. Men jag har börjat!

Och så är jag väldigt, väldigt kär. Fruktansvärt jättemycket. Lyckligt kär. Fint va?

En vit jul.

Jag tycker om när det är snö på vintern. Det är viktigt för mig med en vit jul, men viktigare än en snö-vit jul är det med en alkohol-vit jul. Har firat alldeles för många jular med dunkande hjärta och ihopsnörpt hals, känt ångesten (fast då var jag för liten för att förstå att det var ångest) växa med varje snaps som åker ner i halsen på "de vuxna".
Nu mera så har jag lärt mig att säga ifrån och välja, och nu är mina jular fina istället för alkoholfyllda. Tyvärr kunde jag aldrig riktigt säga ifrån eller välja när jag var liten, då det hade behövts som mest, och eftersom jag själv har känt den där känslan när den fantastiskt, magiska, underbara julen förvandlas till någon sorts ångestfylld vuxenfest som jag bara vill ska ta slut, så tycker jag att alla vuxna borde skriva på den här listan.
Alla vuxna som firar jul med barn, åtminstone. Julen är ju ändå barnens högtid; paket, godis, tecknat på teve och massa glittrande saker. Julen är familjehögtiden över allt annat, och då tycker jag fan att man kan strunta i alkoholen, trots att det är "ett festligt tillfälle" och faktiskt låta barnen få ha den magiska julen som de drömt om.
Och det handlar inte bara om vuxna med alkoholproblem, det här är inget som bara rör alkoholister. "Vanliga" föräldrar kan också ta några snaps för mycket och gå från pålitlig, trygg förälder till ett sluddrande, högljutt monster. Så, alla vuxna med barn som läser min blogg (jag gissar att de här ungefär... 0), ge fan i alkoholen över julen!

Mmmmmmmmmmm....

Jag har det så fantastiskt bra. Igårkväll fällde jag och Fågeln ut bäddsoffan i vardagsrummet och myste framför Prison Break. Sen sov vi där och inget är mysigare än att sova med Fågeln (såklart!), förutom att jag drömde en mardröm, kanske... Sen åkte han till jobbet medan jag fick ligga kvar i soffsängen och sova vidare. Och nu ligger jag här, med datorn på det rosa lakanet (inte riktigt under det rosa täcket, alltså), med ett uppdukat frukostbord (grönt te, hembakt bröd, hummus, tomat och purjolök) och teven påslagen på Tv4 (morgonteve är grymt). Jag njuter verkligen.

Min träningsvärk har gett sig lite. Konstigt, eftersom jag tränade igår igen. Det är faktiskt väldigt roligt, väldigt väldigt roligt. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna tycka att det är roligt med träning, men det gör jag! Blir dessutom ännu roligare att äta nyttigt (vilket jag har gjort i stort sett sedan jag slutade äta kött. Typ. Om man bortser från de 3 litrarna cola jag drack i veckan, kanske...).

Idag är jag ledig, helt ledig. Har skrivit klart hemtentan och inget annat pockar på min uppmärksamhet. Fantastiskt är det. Jag älskar den här känslan, den här fina känslan som ligger inuti mig. Den är en blandning av träningens positiva effekter (dels det fysiska, men mycket också den psykiska tillfredsställelsen att jag faktiskt har börjat nu, efter 20 års inaktivitet och trots att jag var fruktansvärt rädd för att börja), Fågelns fina söthet och snällhet, att det snart är jul, nöjdhetens nöjdhet att ha skrivit klart hemtentan, att jag och mamma ska handla julklappar imorgon och så vidare (och så vidare, och så vidare, och så vidare).
Åh, jag mår så bra! Hoppas alla andra där ute får smaka på samma känsla, hoppas verkligen det.

Undra om det ska bli en träningsblogg det här.

Nu har jag varit på afrikansk dans en gång, i tisdags, och nu ska jag till gymmet igen. Tre gånger i veckan kör jag nu, en gruppträning och två styrketräningar.
Det är jätteroligt. Helt ärligt, det är verkligen det. Fast jag har ont. Ruskigt jävla ont i baksida lår och rumpa, så vi får se hur det går på gymmet idag.

Förlåt, så sjukt tråkigt inlägg. Tur att mina läsare antagligen har lagt av att läsa den här bloggen på grund av total inaktivitet. Nu går jag. Och sen ska jag äta massa god proteinrik mat.

Gymkort.

Jag har köpt mitt gymkort nu. Var i torsdags och gymmade och nu idag så var jag på aerobics. En grupp på typ 8 kvinnor som verkar gå på aerobics tillsammans varje vecka och så jag. Ett mongo längst bak i salen som inte hänger med på någon enda rörelse. Men det var roligt! Jätteroligt! Jag vet att jag var sämst, men det är ju för att det var första gången. Det här ska nog göras igen. Och på tisdag blir det afrikansk dans och på måndag gym. Tror jag.

Roligt, roligt!

True Blood.

Jag har börjat titta på True Blood. Sanna hjärta redan True Blood.
Så nu när jag inte tittar lyssnar jag på Jace Everett och sådana Led Zeppelin-låtar som "I can't quit you baby", för sådana låtar tänker jag mig att man skulle kunna dansa till på en "southern diner". Eller att jag skulle göra det iallafall.

Jo, jag syr ju.

Och så fotar jag det jag har sytt.
(Och så fattar jag inte varför i helvete bilderna inte kan få vara rätt storlek. TRYCK PÅ DEM!)

Bilder: flickr.com

Idol.

Ni vet, eller borde iallafall veta om ni har läst den här bloggen någorlunda länge, att jag älskar Stephen King. Han är min idol, utan konkurrens. Så nu när jag satt och kollade på Obamas segertal så kom jag att tänka på; "vad säger Stephen King om allt det här?" En sådan här barnslig jag-vill-att-jag-och-min-idol-ska-tycka-likadant-annars-blir-jag-ledsen-känsla, helt enkelt. Surfade in på stephenking.com och ... Jag älskar honom, punkt.

"I’ve got an Obama sticker on my car, and I guess that says what needs saying. Call me a tiresome liberal if you want, but I just think it would be nice to have a smart guy running things for a change. We tried dumb and it hasn’t worked out too well."

För övrigt taget ur en intervju där Stephen King intervjuar sig själv.

Matigt.

Den översta bilden är min middag minus ett lass fullkornscouscous kokt i buljong. Det som ligger i formen är aubergine, paprika, vitkål, purjolök, gul lök, morot och kikärter, med en deciliter grönsaksbuljong och några nypor spiskummin, kanel och paprikapulver. Sen åt jag det med tomatsalsa. Fast trots att det var supergott så var det ändå inte en perfekt middag. Kände liksom att jag hellre skulle ätit nakna knäckebrödsmackor om jag hade fått sällskap istället. Nåja...
Har ätit massor av kiwi idag också. Fem stycken (än så länge). Och så har jag druckit massor av apelsinjuice. Försöker bussa c-vitaminen på min elaka förkylning som jag märkte av imorse. Det verkar gå bra, men det kan bero på dagens one tree hill-maraton eller de tre kopparna te jag också har druckit. Oavsett vilket så hoppas jag att det är en övergående, endagarsförkylning.

Förresten så blir mina bilder helt hoptryckta här på blogger. Men tryck på dem så blir de rätt.

Bilder: flickr.com

Morgonsysslor.

Denna morgon har varit helt underbar. Vaknade med ett stort leende på läpparna. Sängen var så skön, drömmarna intressanta utan att vara hotfulla och jag sov som en stock hela natten. Kände mig tillfredsställd när jag vaknade, som att sömnen inte var en passiv dötid utan en väldigt bra älskare. Sen gick jag upp, gjorde mitt vanliga te och sydde klart klänningen jag började på igår. Den blev riktigt bra, för övrigt. Inga slarvfel, inga missberäkningar. Jag blir bara bättre och bättre på det här. De senaste tre klänningarna jag har sytt har blivit så sjukt bra. Favoriter alla tre. Och de två tunikorna jag sydde innan dess är favoriter och skitsnygga de också. Sen sydde jag en kjol där någonstans också, men den blev helt kass, på grund av slarv och dålig planering. Men fem av sex är inte helt fel.
Nu ska jag ta en chokladboll och kolla igenom mina fotografier.

Bild: flickr.com