Chokladbollar; because I'm worth it.

Jag förvirrade mig när jag läste schemat för det där nya träningsstället och det visade sig att det inte var några "gruppklasser" idag. Dessutom var det för sent för att kunna få en instruktör till gymmet, så det sket sig. Där stod jag i träningskläder, med en packad kasse (vatten+skor), redo att gå, utan någonstans att gå. Men jag tog tag i besvikelsen och gav mig ut och sprang. Sprang i 20 minuter, sen när jag kom in gjorde jag 200 sit-ups, 150 rygglyft och 120 ... höftlyft? Mycket rolig övning som jag hade förkunskaper för.
Så efter att jag dessutom städade hela mitt hus och diskade all min disk och tog en väldigt lång genomkörardusch gjorde jag ett helt lass chokladbollar. Detta för ungefär fyra timmar sedan och jag har bara ätit en enda boll än så länge. Här gör man chokladbollar så det skulle räcka till en fembarnfamilj och är sen så upptagen med att sy att man inte äter dem. Aja, jag kom väldigt långt på klänningen iallafall, men nu är jag alldeles slut i ryggen och behöver sitta ner ett tag. Ska nog klämma ner några bollar till "i processen".
Mmm...

Bild: flickr.com

Träna.

Imorgon ska jag köpa ett 10-gångerskort på gymmet/träningscentret som ligger här i närheten (typ 15 minuters gångväg). Jag vill verkligen komma igång att träna men det verkar vara helt omöjligt för mig att få ändan ur vagnen och faktiskt GÖRA något. Men imorgon, då gäller det. Imorgon ska jag köpa det där kortet och gå på ett pass.
Min kropp är för fin för att få förfalla.

Tråklista.

Äger...

(x) Mascara över 100 kr
( ) En plattång
( ) En locktång
( ) Designparfym
(x) Foundation över 200 kr
(x) Ögonfransböjare
( ) Olika borttagningsmedel
(x) Speciell hårbalsam i en sprayflaska (fast det är inte så speciellt för det är bara vanligt, budgetspraybalsam. Men det är i en sprayflaska)
( ) Läppglans över 100 kr
( ) Hårinpackning
( ) Bodybutter
(x) Bodylotion
( ) Parfym över 300 kr

Summa = 5

Du ...
( ) Använder locktång/plattång varje dag
( ) Använder foundation varje dag
( ) Använder mascara varje dag
( ) Använder kajal varje dag
( ) Använder läppglans varje dag
( ) Använder bodybutter varje dag
( ) Använder bodylotion varje dag
( ) Använder ansiktsrengöring varje dag
( ) Använder hårinpackning varje dag
( ) Använder hårspray varje dag
( ) Tränar på gym
( ) Klipper dig varannan/varje månad

Summa = 0

Du har...
(x) Tonat håret
(x) Färgat håret
( ) Hårförlängning
( ) Piercat dig
(x) Tatuerat dig
(x) Tagit hål i öronen

Summa = 4

Totalt: 9

0-10 Den naturliga naturligaste tjejen.
10-15 Konstgjord behandlad blomma.
15-20 Kanariefågel i nordisk miljö.
20- 25 Du är en fryst jordgubbe.
25-30 Barbiedocka. Bara plast.


Fast det där stämmer nog inte riktigt. För jag sminkar mig rätt ofta, går aldrig ut utan att sätta upp håret, skulle aldrig gå ut bland folk i mjukisbyxor osv. Men jag är ingen barbie iallafall!

Jag sydde lite idag.

Sydde klart min rödluvanklänning idag. Tråkig bild, men den blev ganska fin.

Den plågade konstnären.

Det här med att konstnärer ska lida. Jag undrar över det. Jag tror inte att lidande är ett måste för att göra konst, men det verkar ändå finnas någon länk mellan konstnären och det där som gör ont inuti. Men jag undrar om det inte har att göra med att konstnärer (när jag säger konstnärer menar jag såna här kreativa människor som sysslar med kreativa saker som att sy, rita, måla, skriva osv. Såna som jag antar jag.) ofta är ensamma. Att man, på grund av sin ensamhet, har varit tvungen att underhålla sig själv och därför skaffat intressen som man kan utöva på egen hand. Och då är det ju ofta kreativa saker. För det är svårt att festa ensam, svårt att skvallra ensam... Jag har svårt att komma på fler sociala sysslor men ni förstår vad jag menar. Den sociala biten försvinner ju i och med ensamheten och då gör man sånt som man oftast inte gör tillsammans. Som att göra musik, skriva, sy saker, rita... Det finns hundratals andra saker, men många ensamhetssysslor är kreativa.

Jag har alltid varit kreativ och jag har alltid varit ensam. Visst, jag har vänner och de är underbara, men jag blir väldigt, väldigt ofta ensam. När jag var yngre var det inte alltid självvalt, men nu blir det mer och mer det. Jag tror dels att det har att göra med att jag älskar mina kreativa ensamsysslor, men också för att jag aldrig riktigt har lärt mig att umgås med andra människor i grupp. Ibland fungerar det fantastiskt bra, ibland mår jag superbra i stora sammanhang och har jättekul. Men många gånger blir jag osäker, känner mig misslyckad och klumpig, ful och korkad. Jag känner mig utanför, även om ingen annan skulle förstå det. För jag vet, innerst inne, eller kanske i hjärnan, att jag oftast inte ses som en klumpig, korkad, ful person. De andra ser inte mig själv så som jag ser mig själv. Men det spelar ingen roll, för när magen och hjärtat går in i matchen och börjar skicka mig signaler om hur mycket jag gör bort mig, då tar de ut hjärnan totalt. Hjärtat och magen, både isär och tillsammans, trumfar hjärnan alla gånger. Det spelar ingen roll hur många gånger jag intalar mig att jag är fantastiskt, spelar ingen roll hur jävla bra jag känner att jag är när jag sitter ensam och har sytt klart en klänning, när jag kommer ut bland folk och osäkerheten slår till, då är jag sämst. Av alla.

Därför är det ibland säkrast att inte utsätta sig för risken att känna de känslorna. Ibland kryper man ihop och stannar hemma. Och ibland är den ensamheten lika illa som de utsatta känslorna. Som den blev igår.

Men nu känns det bra igen. Nu syr jag och lyssnar på Gavin DeGraw och känner mig ganska tillfreds med både mig själv och världen. Så allting är inte alltid lidande i den här lilla stugan bredvid den lilla bäcken. Men jag tror ändå att lidandet, ensamheten och kreativiteten är sammanbundna och att jag fortfarande lider sviterna av saker som hände för femton, tolv, tio och fem år sedan. Allt växer inte bort, och även om det växer bort så tar det nog mer tid än det har gått hittills.

Men tro inte att jag är en väldigt ledsen person. Det är jag inte. Jag är väldigt ofta glad, får lyckliga ryck i tid och otid. Men tyvärr känner min kropp och mina känslor att jag måste "vara i balans" och då får jag, för att jämna ut de höga topparna, ibland lite väl djupa dalar.

Den här bilden...

...passar verkligen min sinnesstämning just nu. Det känns kallt och hårt och svartvitt. Men jag lyssnar på fransk musik på engelska och pratar med mamma och klappar Sture och nu gråter jag inte längre iallafall.
(jag orkar inte censurera mig själv ikväll)

flickr.com

Jeffrey McDaniel

Hunting for Cherubs.

If you heard your lover scream in the next room
and you ran in and saw his pinkie on the floor, in a small puddle of blood.

You wouldn't rush to the pinkie and say,
'Darling, are you OK? '

No, you'd wrap your arms around his shoulders
and worry about the pinkie later.

The same holds true if you heard the scream,
ran in and saw his hand or -god forbid- his whole arm.

But suppose you hear your lover scream in the next room,
and you run in and his head is on the floor next to his body.

Which do you rush to and comfort first?

- Jeffrey McDaniel

Grönt te-morgon.

Jag älskar mitt gröna te på morgonen. Har aldrig fastnat för kaffe och dessutom är det onyttigt, men det gröna teet har blivit min lilla last. Mums-mums. Minst två stora koppar varje morgon och gärna några till på kvällen.

Varning.

Jag antar att jag valde den här rubriken, varning, för att varna känsliga läsare. Inte känsliga läsare i allmänhet, utan snarare sådana läsare som jag själv var för ungefär ett år sedan. Bittra människor som tycker att allt jävla dravel om kärlek och lycka är påhitt och fantasifoster. Muttrande cyniker som stänger av Lugna Favoriter, inte på grund av den dåliga musiken utan för att alla låtarna handlar om kärlek. Personen som himlar med ögonen åt nykära par och tyst mumlar: "Jag slår vad om att det håller ett år. Max." och tror att alla som är tillsammans mer än till efter första förälskelsen är fast i relationens bojor och helst av allt vill komma ur dem men inte vet hur. Den där figuren som tror sig ha sett igenom hela grejen och numera står över allt vad världslig jävla romantik heter.
Den personen kan nog gå vidare härifrån, för det jag kommer att skriva kommer endast generera himlande ögon, pustar, stön och ett: "Den där blinda stackaren vet inte vad hon pratar om." Fröken (eller Herr) Cyniker kan stänga ner bloggen nu, för här kommer ett helt ogenerat, in-i-benmärgen-och-det-bultande-hjärtat-lyckligt inlägg om han jag väljer att kalla Fågeln.

Jag älskar honom. Egentligen kanske de orden räcker, men för att det här ska kunna kvalificeras som ett "helt ogenerat, in-i-benmärgen-och-det-bultande-hjärtat-lyckligt" kanske jag bör utveckla mig lite.
Vi träffades för... ungefär nio månader sedan och den initiala förälskelsefasen borde väl kunna ses som ganska avslutad nu. För några månader sedan borde jag, enligt mitt förra cyniska (och rätt vidriga) jag, ha slutat vara kär och bara känna krav att vara tillsammans. Jag borde ha slutat se honom i ett skimmer av fullkomlighet och bara sucka när han föreslår att vi ska ses. Men vet ni vad? Jag vill träffa honom nu mer än någonsin. Jag vill kyssa honom hela tiden, jag vill känna hans hud emot min varenda minut, jag vill prata med honom tills min tunga blir trött, jag vill ha sex med honom tills jag rent fysiskt inte kan mer. Istället för att ha avtagit, så har min kärlek för honom bara växt. Den växer varje gång jag träffar honom, för varje gång jag ser honom så finns det något nytt att förälska mig i, eller något "gammalt" som jag faller för åter och åter igen. Skimret av fullkomlighet har inte minskat, det har snarare ökat till den grad att jag snart blir bländad när jag ser på honom. Jag tänker inte påstå att han är perfekt, för det finns det ingen som är, men det behöver han inte vara. Han är precis så fantastisk som jag vill.

Och det underbara är, att jag inte är beroende av honom. Jag är inte med honom för att jag inte klarar mig ensam, som fallet har varit tidigare med andra. Jag är med honom för att jag älskar att vara med honom, jag är med honom för att det är en av de bästa sakerna som finns i hela världen. Jag är med honom för att han är en av de bästa människorna jag någonsin har träffat. Jag är med honom för att jag vill.

Jag älskar min Fågel och min Fågel älskar mig. Kan man någonsin begära något mer?

Snodd lista.

A is for age; 20 år. Inte längre tonåring men definitivt inte vuxen än.
B is for booze of choice; Jag gillar inte alkohol. Speciellt på senaste tiden har jag blivit väldigt avogt inställd till fylla och alkohol och festande. Jag föredrar apelsinjuice framför en bra serie och ett lyckat sy-projekt på fredagkvällen och godis med en kanna vatten och världens finaste pojkvän på lördagskvällen.
C is for career; Jag vet inte än. Jag pluggar och drömmer. Skulle vilja se mer av världen innan jag bestämmer mig för vad jag ska bli när jag blir stor.
D is for your dad's name; Pappa. Det är iallafall så jag känner honom.
E is for essential items to bring to a party; Som jag redan sagt så är party inte alltid min kopp te, men ibland kan jag tycka det är jätteroligt. Då har jag oftast med mig lagom med alkohol, lite självkänsla och kanske något att äta.
F is for favourite song at the moment; The Donnas - Take it off
G is for favourite game; Alfapet!
H is for home town; Stockholm.
I is for instruments you play; Gitarr. Fast den har fått stå relativt orörd ganska länge nu.
J is for jam or jelly you like; Hallon (fast man får så jobbiga kärnor i tänderna) och lingonsylt.
K is for kids; Jag träffade två kids igår! En 5-åring och en 4-månadering. Sötaste kusinbarnen i världshistorien tror jag.
L is for living arrangements; Bor i ett litet hus med kök, badrum och tre rum på min pappas tomt. Helt perfekt.
M is for mother's name; Mamma.
N is for name of your crush; Fågeln. Jag vet inte varför jag inte vill skriva ut hans riktiga namn, trots att de som vet vem jag är vet vem han är. Men det känns lite... hemligt att inte göra det. Det är ett väldigt fint namn iallafall.
O is for overnight hospital stays; Fruktansvärt. En gång när jag hade hjärnskakning i 12-årsåldern och sen två sjukhusvistelser när jag opererade ljumskbråck när jag var 5 och 7. Och så ett inte overnight när jag opererade min näsa och det var också blä-igt. Jag hatar att känna mig utlämnad, hatar att känna mig sjuk och som ett litet offer. Jag vill ha mina kläder, jag vill stå på mina fötter och vara stor och stark.
P is for phobias; Prata framför folk.
Q is for quotes you like; Väldigt många, men det här är fantastiskt vackert; "... but there's no way to tell for sure because by then she's lost in the land of sleep and he is too, and when they go there they never go together, and she is afraid that is also a preview of death, a place where there may be dreams but never love, never home, never a hand to hold yours when squadrons of birds flock across the burnt-orange sun at the close of the day." - Stephen King

R is for relationship that lasted the longest; Jag ser in i framtiden och säger att det är det jag har med Fågeln. För de andra förhållanden jag har haft räknas inte.
S is for sartorial style; Är det här klädstil? Sånt jag tycker är fint? Och så försöker jag ha mina hemsydda saker så mycket som möjligt, för det är så roligt.
T is for time you wake up; Mellan åtta och tio.
U is for underwear; Fina, icke-urtvättade.
V is for vegetables you love; Aubergine, broccoli, gul lök. Om potatis skulle räknas skulle det stå som nummer ett.
W is for weekend plans; Klassfest på fredag och H&M-grej på lördag.
X is for x-rays you've had; Senaste var för några veckor sedan när jag sabbade mitt finger. De ville se om det var brutet men det var det inte. Det var bara uppslitet. Mums.
Y is for yummy food you make; Jag tycker nog att jag är rätt bra på mat överhuvudtaget, men klyftpotatis med tzatsiki brukar vara uppskattat. Och min thai-wok.
Z is for zodiac sign; Våg, fast det bryr jag mig inte om.

Hipp hipp hurra!

Nu är det min födelsedag!

Det betyder att jag har min finaste klänning på mig, att jag har satt upp håret på ett extra fint sätt och att jag är sprudlande superglad. Om tjugofem minuter åker jag mot skolan, har en förhoppningsvis rolig lektion och sedan, sedan börjar det roliga! Jag och mamma ska åka ut till Sumpan och köpa tyg. Jag har tagit fram min återstående sparade skatteåterbäringsfemhundralapp för detta tillfälle! Nu ska det köpas tyg och, vad viktigare är, sys! Jag gjorde imorse klart mitt nya klänningsmönster så nu måste det ju provköras. Jag längtar så fruktansvärt mycket! Och efter det blir det myspysmiddag på Lao Wai och det ska bli så hemskt roligt också. Mamma och Fågeln, två av mina absoluta favoritmänniskor i världen. Mm...

Och så har det ringt många. Jag har fått minst sex samtal denna morgon+sms+facebookmeddelanden. Och då räknas inte ens mina närmaste vänner eftersom de antagligen ser det som lite överflödigt att gratta mig noggrant idag eftersom det blir kalas imorgon.

Åh! Åh!! Åh!!! Tänk om alla kunde vara lika glada som jag är just nu. Då skulle alla kärnkraftverk bli onödiga, för energin från att alla dansade runt och log och sjöng skulle kunna driva vad som helst. Födelsedag!

Fösseda!

Tänk vad saker kan ändra sig... Igår kväll trodde jag att mitt födelsedagskalas var kastat i soporna och att det lilla "familjefirandet" skulle bli ännu mer decimerat än det är. I vanliga fall firas födelsedagarna med mamma, Mats, pappa och storasyster Petra. Och såklart skulle Fågeln haft en given plats vid bordet, för vem vill fira födelsedag utan den man är jättekär i? Men pappa är bortrest, Mats är bortrest och Petra bor i London och igår trodde jag även att Fågeln skulle jobba kväll och inte kunna komma med.
Men nu är det såhär, att Fågeln kan visst följa med och fira födelsedag och min födelsedagsfest dagen efter kommer att bli av! Och jag, Fågeln och mamma ska gå på Lao Wai, vilket jag har velat göra i flera-flera-flera år nu.

Så nu känns allt väldigt bra. Trots att jag kommer sakna de som inte kommer och äter födelsedagsmiddag. Speciellt Petra, för henne har jag inte sett på jättelänge nu. Nåja, jag får tröstäta massor av tårta på fredag. Och imorn, den riktiga tjugoårsdagen, ska jag äta bullar till frukost. Jag köpte dem idag för att göra morgonen lite fir-ig, trots att jag kommer vakna ensam (har aldrig hänt på födelsedag förut..). Så nu saknas bara de små tårtljusen som jag skulle vilja ha i mina små bullar...

Jag längtar till min födelsedag!

Titta, så här ser den ut. Fantastisk, visst? Ja ja, jag vet att det bara är en kamera, men jag har ingen kamera och jag har velat ha en digital systemkamera sen jag petade på en för första gången på fotolektionerna på gymnasiet. Att fotografera är en väldigt bra kreativ syssla, för man kan göra det så enkelt. Det är bara att slita upp kameran och fota litegrann. Mmm.. Jag längtar.

Dessutom har pappa några gamla objektiv som enligt den oändliga informationskällan som kallas internet ska kunna gå att använda till den här kameran, med en liten adapter. Jag längtar verkligen tills jag får min kamera. Så extremt mycket.

Kamera!

Jag ska få en Canon eos 450D i tjugoårspresent! Det ni.

Jag längtar tills jag håller den i min hand och kan ta massa massa massa fina bilder. Åh. Låt det vara 16 oktober imorgon!

Den där speciella känslan...

Det finns en sak här i världen som får mig att må helt fantastiskt bra. Något som gör det helt bekvämt att finnas till, något som får molekylerna i min kropp, i min hjärna och i mitt hjärta, att verkligen klicka till. När jag sysslar med det här försvinner alla dåliga tankar, inget "du är så jävla dålig", inget "du är ful". Bara positiva tankar, det kittlar i mina nerver och får mig att känna mig.. värd, jämfört med den där känslan av värdelöshet som så gärna infinner sig när jag inte har något att göra.

När jag står och nålar förlagan till ett nytt mönster på min provdocka spelar det ingen roll hur många gånger jag sticker hål på mitt skinn med bångstyriga knappnålar, smärtan kommer liksom inte riktigt förbi hindret av kreativ tillfredsställelse som jag alstrar. När jag klipper ut bitarna av ett välprovat, lyckat mönster i det tyg plagget ska ha så är det något visst som liksom... fladdrar inuti mig. Det är som kärlek, fast utan den där rädslan och osäkerheten. Visst, jag är inte alltid hundra procent säker på att det jag syr blir bra, men oftast, numera, så utvecklar jag någon del av min sömnad även om plagget i slutändan inte blir så bra som jag hade hoppats. Det finns en kärlek till klädskapandet som jag inte har hittat någon annanstans. Att vara kär i en människa, eller att älska en person, det är ofta en bergochdalbana för mig. Jag är rädd att inte bli älskad tillbaka, rädd att jag är otillräcklig, rädd att bli lurad, rädd att det ska gå åt helvete, men med sömnaden är jag aldrig rädd. För när jag syr förstår jag att jag kan göra mig själv lycklig. Och jag förstår att jag faktiskt kan något, att jag inte är totalt utbytbar. Mina kläder är mina kläder och ingen annan kan göra dem på exakt samma sätt som jag.

Nej, nog skrivet. Nu är det dags att ta hand om min älskarinna, Fröken Provdocka. Hon står i ett gammalt sönderklippt lakan och ser fantastiskt inbjudande ut...

Lördagsmorgon.

Jag älskar lördag- och söndagmornar. När man, bara på grund av dagens namn, tillåter sig att ligga kvar i sängen, äta frukost långsamt och framför något trevligt nedladdat teveprogram. Och, det allra bästa, att jag ger mig tillåtelse att äta efterrätt till frukosten. Så nu har jag ätit en väldigt god frukost och sitter och knaprar på stora chokladkakor.

Nej, nu är det dags att gå tillbaka till soffan, kakan och One Tree Hill.

Singelmammor.

Jag har fastnat för programmet "Singelmammor" som går på Svt. Utöver att det är väldigt intressant så är jag nästan kär i en av mammorna, Joni. Hon är så fantastiskt vacker och verkar väldigt trevlig och häftig. Snarare än att vara kär så kanske jag idoliserar henne. Något är det iallafall. Och hennes son, Silas, är så fruktansvärt söt att man blir helt vindögd.

För övrigt så har jag det senaste halvåret funderat på det här med barn och kommit fram till att jag definitivt vill ha barn i framtiden. Och lite på tal om barn så har jag bakat kakor idag. Jag vill ha ett litet barn, kanske då inte mitt eget än, men mitt kusinbarn till exempel, som kan vara här och baka med mig. Men min kusin har inte svarat på mitt sms, så jag får nog vänta ett tag till. För det verkar ju lagom överilat att skaffa barn nu bara för att ha någon att baka med om tre-fyra år...