Kroppsformer. Jag visste inte riktigt hur jag skulle börja detta inlägg, men det är kroppsformer det handlar om. För jag stod imorse och såg mig i spegeln (ett mycket ofta återkommande beteende) och funderade över min kroppsform. Min drömform har varit modellformen, smal som en sticka hela vägen, och jag har försökt intala mig att det är så jag ser ut. Nu har dock verkligheten hunnit ikapp mig och jag skrattar nästan åt tanken att mina höfter och min rumpa ska försöka tränga sig ner i något i storlek 32. 38/40 är mer åt sanningen. Men så tänkte jag, vad är jag då? Först tänkte jag porrfilmskropp men övergav hastigt tanken med en menande blick åt mina bröst. Små gulliga a-kupor är inte riktigt the porn deal. Inte mig emot dock, mina bröst är fett bra. När jag var yngre drömde jag om större bröst, önskade att de skulle växa till sig och var allmänt ledsen över de små myggbettens tillstånd. Nu har jag skärpt mig och är nöjd. De är söta, fina och gör precis som jag vill.
Barnföderskehydda är nog inte heller grejen, nog för att jag har endel fett samlat runt stussområdet och att mina höfter inte skulle banga på att trycka ut en unge (missförstå mig inte, resten av min kropp skulle däremot protestera å det grövsta), men man ska nog ha lite mer hull för att kunna förtjäna det epitetet. Atletkroppen kräver nog lite mer muskler och lite mindre celluliter (på tal om celluliter, vi var på stranden i somras och jag sandskrubbade ivrigt för att minska dem. "Jag har celluliter!" gnällde jag (jag hade precis insett det, nämligen) och mamma, finkänslig som få, säger "Jag vet. Jag såg det." Som att de var ljus som lös i natten eller något. Men men, de flesta har de och det är inte så farligt). Om man har atletkroppen ska man kunna slutföra ett maratonlopp och jag kan nog, helt ärligt, inte ens påbörja ett utan att bli modfälld och irriterad.
Nej, här kör vi på Fernsehturmformen. Lång, smal och med en stor jävla boll på mitten. Det låter lagom respektingivande, allt tyskt låter som något taget ur ett Hitlertal.
(Om ni inte hajjar namnet, GOOGLE IT!)
"I always fill my ballroom, the event is never small. The social pages say I've got the biggest balls of them all."
28 december 2007
De där skorna.
Det är mellandagsrea och folk köper skor. Och jag blir fundersam. För några månader sedan skulle jag ha tokat loss, blivit sjukt inspirerad och försökt hålla plånboken still, i några minuter, tills jag, med fradga runt munnen, kapitulerar och köper tre par nya skor.
Nu är jag måttligt intresserad. Tittar på deras fynd, uppskattar fin-heten och så är det inget mer. Vad har hänt? Nåja, ingen egentlig mening att engagera sig i det, det är ju faktiskt rätt bra. För kontot, om inte annat.
Men nu bär det av mot stan, för julklappsinköp (liiite sent ute) och lunch med herr Pappa.
Nu är jag måttligt intresserad. Tittar på deras fynd, uppskattar fin-heten och så är det inget mer. Vad har hänt? Nåja, ingen egentlig mening att engagera sig i det, det är ju faktiskt rätt bra. För kontot, om inte annat.
Men nu bär det av mot stan, för julklappsinköp (liiite sent ute) och lunch med herr Pappa.
23 december 2007
Namn.
Alltid när jag var yngre hade jag och min bästa vän smeknamn på killarna vi gillade. Ofta någon jättetwistad version av deras namn, deras grupptillhörighet eller någon random detalj vi lade märke till (exempelvis Oboxer, som fick sitt namn eftersom han sportade inte så sexiga troskanter).
Nu har det blivit lite mer konkret. Mitt nya offer kallar jag, mest i mitt eget huvud, för come-fucking-fuck-me-boy. Det är illa va?
Nu har det blivit lite mer konkret. Mitt nya offer kallar jag, mest i mitt eget huvud, för come-fucking-fuck-me-boy. Det är illa va?
21 december 2007
Vackert.
"... but there's no way to tell for sure because by then she's lost in the land of sleep and he is too, and when they go there they never go together, and she is afraid that is also a preview of death, a place where there may be dreams but never love, never home, never a hand to hold yours when squadrons of birds flock across the burnt-orange sun at the close of the day."
Stephen King - Lisey's story
Stephen King - Lisey's story
20 december 2007
Homme, man, garcon, herr...
Jag har suttit och glott på den här bloggen i några ögonblick nu och jag har återigen insett hur fruktansvärt, grymt underskattat herrmodet är. Ofta hittar man grymma detaljer, finurliga skärningar och diskreta färgmatchningar som är på en helt annan nivå, eller iallafall i en helt annan stil, än de flesta kvinnliga. Det är något speciellt med många herrkollektioner. Nog för att jag planerar att sy mestadels kvinnokläder (lättare att exprimentera med (kommersmässigt alltså, det är mer gångbart med freakade kvinnokläder än galna herrkläder), mjukare former, mer likt mig..), men man kan definitivt inspireras.
Ett kollage kommer.
Ett kollage kommer.
Skjorta
Jag vill ha en rutig skjorta som är lång och ganska tajt. I rött. Med andra färger i rutet.
Det kände jag nu.
Det kände jag nu.
Skit.
Sitter och fixar biljetter till min resa över jul (ja, jag vet, ute i sista sekund, dumdumdum). Så hittade jag den perfekta resan, 18:00 på lördag, är framme 21:45 eller något sånt. Perfekt. Bokat och klart. Sen inser jag att resan är åt fel håll. Den går från Jönköping istället för till. Så nu får jag nöja mig med en bussresa på söndag morgon. Blä.
Dessutom är mitt kod-till-inloggningar-på-handelsbanken-kort borta. Spårlöst. Och återigen vill jag bara skrika. Högt. Jag behöver det där jävla korthelvetet. Men ingenstans, ingen-jävla-stans är det. Min teori är att min syster, som hela tiden sitter vid min dator och håller på, har tagit det utan att tänka sig för och nu slarvat bort det. Det skulle inte direkt vara förvånande.
Utöver den här skiten så satt hon vid min dator igår när jag kom hem, trots att jag bad mamma att säga att hon inte fick vara i mitt rum och trots att jag har sagt åt henne att fråga om hon ska låna min dator. Till saken hör att jag håller på med en julklapp till henne och när hon smet in i mitt rum igår låg den öppen för allmän beskådan. Så nu är en jävla massa arbete förgäves. Tack så jävla mycket. Nu har jag iallafall, i all min ilska, satt ett lösenord på datorn så hon inte ska kunna smita in och hålla på.
Jag vill inte ha folk snokande runt i närheten av mitt porr-stash, liksom!
(Nä.)
Dessutom är mitt kod-till-inloggningar-på-handelsbanken-kort borta. Spårlöst. Och återigen vill jag bara skrika. Högt. Jag behöver det där jävla korthelvetet. Men ingenstans, ingen-jävla-stans är det. Min teori är att min syster, som hela tiden sitter vid min dator och håller på, har tagit det utan att tänka sig för och nu slarvat bort det. Det skulle inte direkt vara förvånande.
Utöver den här skiten så satt hon vid min dator igår när jag kom hem, trots att jag bad mamma att säga att hon inte fick vara i mitt rum och trots att jag har sagt åt henne att fråga om hon ska låna min dator. Till saken hör att jag håller på med en julklapp till henne och när hon smet in i mitt rum igår låg den öppen för allmän beskådan. Så nu är en jävla massa arbete förgäves. Tack så jävla mycket. Nu har jag iallafall, i all min ilska, satt ett lösenord på datorn så hon inte ska kunna smita in och hålla på.
Jag vill inte ha folk snokande runt i närheten av mitt porr-stash, liksom!
(Nä.)
18 december 2007
Paljettpojkar och neonbananer.
Var på teveinspelning med vänner idag. Det var underbart att få träffa dem, att få skratta och umgås lite. Förstås var det kul med teveinspelningen också, någon ny satsning på tv3 som sänds till våren. Sångtävlingar och skit. Poison kom en gång och jag blev glad.
Råkade bli kåt på en kvasihetero dansare iklädd paljetter. Kände mig plötsligt inte lika kräsen. Men han var snygg. Och de där jävla höftrörelserna var ju hypnotiserande. I hemmets lugna vrå känner jag mig dock inte lika sugen på att slita av honom glittret och våldföra mig på honom. Att vakna morgonen efter och se en paljettbeströdd väst ligga på golvet känns inte helt hundra.
Nej, nu blir det sängen. Är trött som jag-vet-inte-vad. Ska försöka trycka i mig lite pigghet så att jag kan läsa några sidor i Lisey's story. Om någon tvivlat på Stephen Kings magi med ord, läs den och ät upp era egna.
It's a bool. And not just a bool, it's a blood-bool!
Råkade bli kåt på en kvasihetero dansare iklädd paljetter. Kände mig plötsligt inte lika kräsen. Men han var snygg. Och de där jävla höftrörelserna var ju hypnotiserande. I hemmets lugna vrå känner jag mig dock inte lika sugen på att slita av honom glittret och våldföra mig på honom. Att vakna morgonen efter och se en paljettbeströdd väst ligga på golvet känns inte helt hundra.
Nej, nu blir det sängen. Är trött som jag-vet-inte-vad. Ska försöka trycka i mig lite pigghet så att jag kan läsa några sidor i Lisey's story. Om någon tvivlat på Stephen Kings magi med ord, läs den och ät upp era egna.
It's a bool. And not just a bool, it's a blood-bool!
17 december 2007
Eget kortmotiv.
Man kan, på handelsbanken, beställa bankkort med eget motiv på. Eftersom jag är insnöad skulle jag vilja ha ett kort med AC/DCs logga på, den funkar ju dels för att det är ett sjukt bra band, dels för att loggan är fett snygg och dels för att den är tagen från en symaskin. Och vi vet ju alla vad jag tycker om symaskiner...
Annars skulle millencolinkycklingen (life on a plate), Nofxs gula Wolves in Wolves clothing-fodral eller ett helt svart med en döskalle på vara heta kandidater.
Men tyvärr har de regler. Jag har inte läst reglerna, men jag anar...
Annars skulle millencolinkycklingen (life on a plate), Nofxs gula Wolves in Wolves clothing-fodral eller ett helt svart med en döskalle på vara heta kandidater.
Men tyvärr har de regler. Jag har inte läst reglerna, men jag anar...
You're poison.
Hemmafest. Spritlullig. Ett hörn, en av de där 1/3000-pojkarna och Alice Coopers Poison på högsta volym. Hångelmusik ska spelas öronbedövande, så att man inte kan koncentrera sig på annat än det man gör.
Häng med mig nu.
Nu ska jag krångla in mig i skit gällande sex, patetik och min egen förträfflighet. Det blir siffror, tillochmed, så polera glasögonen noga.
Jo, jag har insett att min brist på sex inte beror på att jag är patetisk utan för att jag helt enkelt är kräsen.
Såhär: jag och min syster satt häromdagen och pratade om snygga killar och allmänna siffror kring fenomenet. Vi kom fram till att det finns (löst) trettio snygga tjejer på varje snygg kille och att det går ungefär tretusen fula killar på en snygg (den sista siffran stod jag för, min syster är för snäll och sa att hon inte ville kalla folk fula. Jag är däremot djävulen, det vet vi alla, så jag kan gladeliga skandera ut att det går en jävla massa bottenskrap på varje guldkorn). På grund av detta är det svårt att knulla. Enligt mig, syster var mer inne på "man får väl nöja sig då", men jag är inte lika välvilligt inställd till att sänka standarden och släppa in någon random med utstickande näshår och armsvett.
Nå, angående min teori om att jag är kräsen och inte patetisk, så handlar det om vilken av sifforna man lägger sin vikt vid och var i dessa trettio tjejer man passar in. Och eftersom jag tycker att jag är alldeles fantastiskt underbar så tänker jag inte gå med på att jag inte får knulla för att jag är för ful för att passa in i den här trettio-cirkeln. Jag lägger istället min vikt vid att tretusen fula på varje snygg är en jävligt oskön balans och att det är därför jag aldrig får vad jag vill. Just för att jag inte nickar glatt och slänger av mig trosorna för att random #58 bjuder mig på en drink och blinkar lite med sitt skeva öga, medan han smeker mitt lår och slänger lite med sitt flottiga hår (jag är i julrimstagen, förlåt).
Och ja, utöver att vara kräsen så är jag rätt ytlig.
Jo, jag har insett att min brist på sex inte beror på att jag är patetisk utan för att jag helt enkelt är kräsen.
Såhär: jag och min syster satt häromdagen och pratade om snygga killar och allmänna siffror kring fenomenet. Vi kom fram till att det finns (löst) trettio snygga tjejer på varje snygg kille och att det går ungefär tretusen fula killar på en snygg (den sista siffran stod jag för, min syster är för snäll och sa att hon inte ville kalla folk fula. Jag är däremot djävulen, det vet vi alla, så jag kan gladeliga skandera ut att det går en jävla massa bottenskrap på varje guldkorn). På grund av detta är det svårt att knulla. Enligt mig, syster var mer inne på "man får väl nöja sig då", men jag är inte lika välvilligt inställd till att sänka standarden och släppa in någon random med utstickande näshår och armsvett.
Nå, angående min teori om att jag är kräsen och inte patetisk, så handlar det om vilken av sifforna man lägger sin vikt vid och var i dessa trettio tjejer man passar in. Och eftersom jag tycker att jag är alldeles fantastiskt underbar så tänker jag inte gå med på att jag inte får knulla för att jag är för ful för att passa in i den här trettio-cirkeln. Jag lägger istället min vikt vid att tretusen fula på varje snygg är en jävligt oskön balans och att det är därför jag aldrig får vad jag vill. Just för att jag inte nickar glatt och slänger av mig trosorna för att random #58 bjuder mig på en drink och blinkar lite med sitt skeva öga, medan han smeker mitt lår och slänger lite med sitt flottiga hår (jag är i julrimstagen, förlåt).
Och ja, utöver att vara kräsen så är jag rätt ytlig.
16 december 2007
Lycka!
Jag satt och slöläste lite veganmatsbloggar och vad hittar jag? "Nytt vegomatställe i stockholm". Ligger på Katarina Bangata 27 (dvs. trevligt fint litet gångavstånd från min fåtölj), och har mat och, taramtataam, veganska kakor och bakverk!
Tack käraste vegankrubb, nu är jag glad!
Tack käraste vegankrubb, nu är jag glad!
15 december 2007
Metafor, fast egentligen inte, utan snarare en liknelse.
Stod och borstade tänderna och kom på en bra liknelse. Och eftersom liknelser är lite av min grej, min superkraft om jag var superhjälte if you will, så måste jag skriva ner den. Den handlar om ett för tillfället rätt centralt tema, ångest. Here it comes:
En viktig sak (iallafall inom KBT) handlar om att ta hand om ångesten när den väl kommer. Att försöka tänka på annat, att förstå varför man gör som man gör och liknande. En av de viktigaste sakerna, iallafall för mig, är att göra något. Ta mig för något, inte låta det slemmiga, elaka ta över. Här kommer alltså liknelsen in. Ibland undrar folk, (även jag själv), varför jag blir passiv när jag mår dåligt, lyssnar på sorglig musik och verkligen välkomnar det äckliga. Jo, därför att det är svårt att ta sig upp till ytan när man redan hamnat nere vid botten. Hela grejen med ångesten är att hantera den innan den slår till. Man har ett berg och längst uppe på berget står en jättefin liten stuga med allt man behöver för att rida ut stormen. Dvd-boxar, vänlig musik, vänner, kreativa sysslor, etc. Allt man behöver för att, i normala fall, bli glad. Ibland måste man dock ner till marken (dvs. ibland blir man besviken för att folk inte kan hänga med ut, ibland får man ett psykiskt slag i magen, ibland blir saker bara inte vad man tänkt sig, ibland har man hormonproblem pga. mens eller något annat töntigt och så vidare). När man väl står där nere på marken och blänger, det är då, eller helst innan, man måste känna mullret. Läsa av richterskalan, hajja att det är ett skalv ute på havets botten och jävligt snart måste man klättra upp för berget igen.
Och det är svårt. Även fast flodvågen inte har kommit så är det svårt att klättra upp för bergväggen. Stenarna lossnar, rankorna man försöker gripa tag i glider undan, man har dålig kondition och flåsar och svettas som värsta jag-vet-inte-vad. Men upp måste man.
För det är jävligt lätt att ge upp när vattnet väl kommer. Att sjunka till botten istället för att med svaga armar, märkta av för mycket datorsittande och för lite styrketränande, ta ansträngande simtag för att lyckas ta sig upp till ytan igen. Det är så lätt att stanna på botten och insupa den destruktivitet det innebär att inte få luft, att inte kunna andas. För den där resan, från botten till ytan, där får man inte heller luft och man måste ta i. Ta i som en jävla dragoxe.
Och det är inte alltid man orkar ta i så mycket. Ju längre man stannar under ytan, desto mindre ork har man kvar. Så ibland känns det lättare att bara slagga på botten, bli ett med krabborna och vänta tills vattnet drar sig tillbaka.
(Ja, den här liknelsen blev alldeles för lång och krånglig för att vara så über som jag först påstod, men den får stå kvar ändå. Den hjälpte mig lite och jag tror att den kan vara till hjälp. Att förstå är ett bra steg på vägen att sparka skiten i skrevet.)
En viktig sak (iallafall inom KBT) handlar om att ta hand om ångesten när den väl kommer. Att försöka tänka på annat, att förstå varför man gör som man gör och liknande. En av de viktigaste sakerna, iallafall för mig, är att göra något. Ta mig för något, inte låta det slemmiga, elaka ta över. Här kommer alltså liknelsen in. Ibland undrar folk, (även jag själv), varför jag blir passiv när jag mår dåligt, lyssnar på sorglig musik och verkligen välkomnar det äckliga. Jo, därför att det är svårt att ta sig upp till ytan när man redan hamnat nere vid botten. Hela grejen med ångesten är att hantera den innan den slår till. Man har ett berg och längst uppe på berget står en jättefin liten stuga med allt man behöver för att rida ut stormen. Dvd-boxar, vänlig musik, vänner, kreativa sysslor, etc. Allt man behöver för att, i normala fall, bli glad. Ibland måste man dock ner till marken (dvs. ibland blir man besviken för att folk inte kan hänga med ut, ibland får man ett psykiskt slag i magen, ibland blir saker bara inte vad man tänkt sig, ibland har man hormonproblem pga. mens eller något annat töntigt och så vidare). När man väl står där nere på marken och blänger, det är då, eller helst innan, man måste känna mullret. Läsa av richterskalan, hajja att det är ett skalv ute på havets botten och jävligt snart måste man klättra upp för berget igen.
Och det är svårt. Även fast flodvågen inte har kommit så är det svårt att klättra upp för bergväggen. Stenarna lossnar, rankorna man försöker gripa tag i glider undan, man har dålig kondition och flåsar och svettas som värsta jag-vet-inte-vad. Men upp måste man.
För det är jävligt lätt att ge upp när vattnet väl kommer. Att sjunka till botten istället för att med svaga armar, märkta av för mycket datorsittande och för lite styrketränande, ta ansträngande simtag för att lyckas ta sig upp till ytan igen. Det är så lätt att stanna på botten och insupa den destruktivitet det innebär att inte få luft, att inte kunna andas. För den där resan, från botten till ytan, där får man inte heller luft och man måste ta i. Ta i som en jävla dragoxe.
Och det är inte alltid man orkar ta i så mycket. Ju längre man stannar under ytan, desto mindre ork har man kvar. Så ibland känns det lättare att bara slagga på botten, bli ett med krabborna och vänta tills vattnet drar sig tillbaka.
(Ja, den här liknelsen blev alldeles för lång och krånglig för att vara så über som jag först påstod, men den får stå kvar ändå. Den hjälpte mig lite och jag tror att den kan vara till hjälp. Att förstå är ett bra steg på vägen att sparka skiten i skrevet.)
Boxtankar.
Dvd-boxen uppfanns för att en lobbygrupp ville att världens tonårsflickor (jag är ju faktiskt fortfarande en sådan, i ett helt (nästan) år till) skulle käka mindre ångestdämpande.
Skit.
Jag har nya byxor. Jag har en bra hårdag (det händer fan inte ofta) och jag känner mig rent allmänt fett snygg och jävligt bra.
Och så är jag dömd att sitta inne och ruttna istället för att gå ut. Bara för att ingen jag känner har lust att gå ut. Kul.
På denna jävliga tid har jag iallafall hunnit komma fram till att tröstätande=ingen tröst för man mår så illa efteråt, det enda som är bra med growl-metal är trummorna eftersom de är snabba och hårda (growlande är inte alls najs, gitarrerna är överdistade och ska typ "låta läskiga" men låter bara fult och basen är ganska gömd), jag är tydligen någons sugarmommy och jag är fortfarande kåt, trots att jag är mätt och sur. Tänka sig, det var ju oväntat.
Nu ska jag gräva i lite kiss och tidningspapper. Finaste marsvinet behöver en bur att matcha, inte en bajsfylld helveteshåla. Så.. Nytta gör jag ju iallafall. Ibland.
Och så är jag dömd att sitta inne och ruttna istället för att gå ut. Bara för att ingen jag känner har lust att gå ut. Kul.
På denna jävliga tid har jag iallafall hunnit komma fram till att tröstätande=ingen tröst för man mår så illa efteråt, det enda som är bra med growl-metal är trummorna eftersom de är snabba och hårda (growlande är inte alls najs, gitarrerna är överdistade och ska typ "låta läskiga" men låter bara fult och basen är ganska gömd), jag är tydligen någons sugarmommy och jag är fortfarande kåt, trots att jag är mätt och sur. Tänka sig, det var ju oväntat.
Nu ska jag gräva i lite kiss och tidningspapper. Finaste marsvinet behöver en bur att matcha, inte en bajsfylld helveteshåla. Så.. Nytta gör jag ju iallafall. Ibland.
14 december 2007
Ett sista. Kanske.
Hittade någon på internet. Någon som är trevlig, snygg och som bet mig i halsen en gång. Vi pratade (lite flörtigt, om jag minns rätt och det hoppas jag, även om uttrycket "flörtigt " är väldigt fult) och sen fick han ett busigt leende på läpparna, tryckte upp mig mot pelaren bakom och bet mig i halsen.
Varför blev det inte mer, undrar jag. Han kunde ha varit mycket fulare och fortfarande gett mig kåtslag. Han bet mig i halsen och log retsamt.
(Inte på något våldtäkts- eller sexuella trakasserier-vis, förstås. Bara... bra.)
Can I sit next to you, boy. Och ta upp tråden där vi slutade senast. Med dina tänder i min hals.
Varför blev det inte mer, undrar jag. Han kunde ha varit mycket fulare och fortfarande gett mig kåtslag. Han bet mig i halsen och log retsamt.
(Inte på något våldtäkts- eller sexuella trakasserier-vis, förstås. Bara... bra.)
Can I sit next to you, boy. Och ta upp tråden där vi slutade senast. Med dina tänder i min hals.
Jag kan inte gå.
Jag försöker ta mig från datorn men AC/DC och vänner på msn håller mig kvar. Jag vill ju gå och läsa, mysa i skenet från min adventsstjärna, spreta med tårna och hoppas på att jag vaknar ordentligt imorgon bitti och mår som jag... Kan jag säga "mår som jag förtjänar" utan att vakna med en läskig överraskning imorgon? Tål att tänkas på.
Vad har jag gjort för dåligt senaste tiden?
-Har inte hört av mig ordentligt till Johanna
-Ätit fruktansvärt onyttigt (pizzor (visserligen utan ost men ändå), falaflar och godis hit och dit)
-Inte sytt något, bara suttit vid datorn när jag har haft tid över
Bra saker då?
-Jobbat ganska duktigt
-Satt upp en gardinstång
-Dammsugit mitt rum
-Erbjudit mig att handla bröd flera gånger när resten av familjen har varit för frusen och trött för att göra det
-Lyssnat massa på AC/DC (lätt en sak som kan hamna under kategorin "for the better of mankind". En till AC/DC-lyssnare=förbättrande siffror i världen.)
Och sen, de där sakerna som gör det viktigt för mig att vakna lycklig, utsövd och panikbefriad imorgon:
Jag får livrädda känslor i magen. Jag är stressad och vill gråta ibland, fast ganska sällan iochförsig men när jag väl vill gråta så känns det inte så sällan-igt. Jag har pengapanik och har blivit slisk-utsatt på jobbet*. Jag är inte intressant för någon av det motsatta könet, känns det. Ingen som intresserar mig, alltså. Fettdrypande idioter och fett äckliga gubbar är jag tydligen oemotståndlig för däremot.
Anledningar till varför jag redan fått allt jag ska:
Mamma. Om jag har mamma så borde jag väl inte behöva något mer. Ingen är lika söt som mamma.
(Att jag dessutom har all teknisk apparatur jag behöver i musikväg, har fina vänner och världens gulligaste marsvin talar också till min... fördel? Eller alltså. Att det är rättvist att jag har ångest och illamående. Fast det känns ju oschysst också...)
Blä, är nog det jag försöker säga.
*En gubbe, född -49, verkligen gubbe alltså, hintade igår att han hade en stor... Ja. Och nej, det var inget missförstånd. Och han är alltid sån. Såna här människor måste jag jobba med. Vara trevlig mot. Dölja mitt hat för. Jävla idiotjävel.
Vad har jag gjort för dåligt senaste tiden?
-Har inte hört av mig ordentligt till Johanna
-Ätit fruktansvärt onyttigt (pizzor (visserligen utan ost men ändå), falaflar och godis hit och dit)
-Inte sytt något, bara suttit vid datorn när jag har haft tid över
Bra saker då?
-Jobbat ganska duktigt
-Satt upp en gardinstång
-Dammsugit mitt rum
-Erbjudit mig att handla bröd flera gånger när resten av familjen har varit för frusen och trött för att göra det
-Lyssnat massa på AC/DC (lätt en sak som kan hamna under kategorin "for the better of mankind". En till AC/DC-lyssnare=förbättrande siffror i världen.)
Och sen, de där sakerna som gör det viktigt för mig att vakna lycklig, utsövd och panikbefriad imorgon:
Jag får livrädda känslor i magen. Jag är stressad och vill gråta ibland, fast ganska sällan iochförsig men när jag väl vill gråta så känns det inte så sällan-igt. Jag har pengapanik och har blivit slisk-utsatt på jobbet*. Jag är inte intressant för någon av det motsatta könet, känns det. Ingen som intresserar mig, alltså. Fettdrypande idioter och fett äckliga gubbar är jag tydligen oemotståndlig för däremot.
Anledningar till varför jag redan fått allt jag ska:
Mamma. Om jag har mamma så borde jag väl inte behöva något mer. Ingen är lika söt som mamma.
(Att jag dessutom har all teknisk apparatur jag behöver i musikväg, har fina vänner och världens gulligaste marsvin talar också till min... fördel? Eller alltså. Att det är rättvist att jag har ångest och illamående. Fast det känns ju oschysst också...)
Blä, är nog det jag försöker säga.
*En gubbe, född -49, verkligen gubbe alltså, hintade igår att han hade en stor... Ja. Och nej, det var inget missförstånd. Och han är alltid sån. Såna här människor måste jag jobba med. Vara trevlig mot. Dölja mitt hat för. Jävla idiotjävel.
Frågor med svar.
Ålder: 19. Bra mellanålder. Eller dålig ibland, när man vill in på 21-ställe. Men oftast är det en fin ålder.
Bor: I min guldiga fåtölj (jag skämtar inte. När jag inte äter frukost, lagar middag eller sover så sitter jag i fåtöljen. Om jag somnar på dagen så sover jag oftast i fåtöljen också. Fruktansvärt bra är den).
Gör: Jobbar och sitter i guldfåtöljen mest hela tiden
Gillar: Fina kläder, bra sex och god mat. Och sprit.
Gillar inte: att spy, dåligt sex, äcklig mat, att bli besviken.
Stapelvara i garderoben: Saker i gråmelerad jearsey
Modehus: Balenciaga, prada.
Modekedja: H&M
Modetidning: Elle, speciellt med den nya layouten.
Läser annars: Stephen King. Alltid. Jag försöker bredda mig men det är som att försöka äta annan mat när man är sugen på falafel. Det. Går. Inte.
Lyssnar på: Rock. Mest AC/DC just nu.
Dricker: Fernet branca, tequila och vodka+sprite+massor av lime+is.
Äter: veganskt.
Färg: grått, lila, svart, rött... Sprit, musik, vänner, nya saker, musik igen, mat, sex, kyssar, leenden, treviga människor, komplimanger som är genomtänkta och snälla, min familj, Daddelson, Sture osv.
Doft: en ren pojke med ett stänk finfin parfym och jag faller (eller ja, blir kåt?)
Skor: Kängor eller högklackade.
Blir glad av: Sprit, musik, vänner, nya saker, musik igen, mat, sex, kyssar, leenden, treviga människor, komplimanger som är genomtänkta och snälla, min familj, Daddelson, Sture osv. Just nu är det Big Balls som roar mig.
Some balls are held for charity
And some for fancy dress
But when they're held for pleasure
They're the balls that I like best
My balls are always bouncing
To the left and to the right
It's my belief that my big balls
Should be held every night
Bor: I min guldiga fåtölj (jag skämtar inte. När jag inte äter frukost, lagar middag eller sover så sitter jag i fåtöljen. Om jag somnar på dagen så sover jag oftast i fåtöljen också. Fruktansvärt bra är den).
Gör: Jobbar och sitter i guldfåtöljen mest hela tiden
Gillar: Fina kläder, bra sex och god mat. Och sprit.
Gillar inte: att spy, dåligt sex, äcklig mat, att bli besviken.
Stapelvara i garderoben: Saker i gråmelerad jearsey
Modehus: Balenciaga, prada.
Modekedja: H&M
Modetidning: Elle, speciellt med den nya layouten.
Läser annars: Stephen King. Alltid. Jag försöker bredda mig men det är som att försöka äta annan mat när man är sugen på falafel. Det. Går. Inte.
Lyssnar på: Rock. Mest AC/DC just nu.
Dricker: Fernet branca, tequila och vodka+sprite+massor av lime+is.
Äter: veganskt.
Färg: grått, lila, svart, rött... Sprit, musik, vänner, nya saker, musik igen, mat, sex, kyssar, leenden, treviga människor, komplimanger som är genomtänkta och snälla, min familj, Daddelson, Sture osv.
Doft: en ren pojke med ett stänk finfin parfym och jag faller (eller ja, blir kåt?)
Skor: Kängor eller högklackade.
Blir glad av: Sprit, musik, vänner, nya saker, musik igen, mat, sex, kyssar, leenden, treviga människor, komplimanger som är genomtänkta och snälla, min familj, Daddelson, Sture osv. Just nu är det Big Balls som roar mig.
Some balls are held for charity
And some for fancy dress
But when they're held for pleasure
They're the balls that I like best
My balls are always bouncing
To the left and to the right
It's my belief that my big balls
Should be held every night
Tiden går. Tyvärr.
Jag var jätte(verkligen jätte)kåt på en kille förut. Som jag inte kunde få. Och nu skulle det nog inte vara helt omöjligt att få honom, jag tror tillochmed att mina chanser är rätt goda.
Men nu är jag inte det minsta kåt på honom längre. Tycker inte att han ser bra ut alls, egentligen. Typiskt.
Är det det "gamla vanliga" vilja-ha-vad-man-inte-kan-få eller är det bara så att jag har blivit mer kräsen sen dess? Att jag numera använder ett finare filter i sökningen, bytt dammsugarmunstycke (till det där smala som får plats i elementmellanrummen), kisar lite mer med ögonen (fast inte på det där sättet så att alla plötsligt blir snygga), plockar med en mindre pincett... Ja, ni hajar. Blivit kräsen.
Men nu är jag inte det minsta kåt på honom längre. Tycker inte att han ser bra ut alls, egentligen. Typiskt.
Är det det "gamla vanliga" vilja-ha-vad-man-inte-kan-få eller är det bara så att jag har blivit mer kräsen sen dess? Att jag numera använder ett finare filter i sökningen, bytt dammsugarmunstycke (till det där smala som får plats i elementmellanrummen), kisar lite mer med ögonen (fast inte på det där sättet så att alla plötsligt blir snygga), plockar med en mindre pincett... Ja, ni hajar. Blivit kräsen.
Idioter och inteidioter.
Ni vet såna personer som tror sig veta allt och alltid ska fråga "va?va?vadå?" även om man med all önskvärd tydlighet har visat att man inte pratar med dem? De är irriterande och jag blev utsatt för en sån idag. Utöver den grundläggande idiotin med att vara en sån person så hade hon inte ens vett att fråga "va?va?vadå?" lite trevligt, utan avbröt och tog sig bryskt in i konversationen med ett tonfall värdigt en grinig gammal kärring. Dumma jävel.
Fast egentligen gör det här inte direkt något, för ni vet såna personer man bara vill slita in på personaltoaletten och knulla sig halvt medvetslös med? En sån råkade jag också springa på idag. Och faktiskt, en gnällspikig dumfan plus en gudomligt ashet snygging slutar på plus, trots irritationsnivån. Kåthet trumfar retligt beteende, any day.
Tack vare detta andra möte gick jag runt på jobbet idag och tänkte snusk istället för att vara jobb-deppad och det gjorde under för mitt humör. Vem behöver ångestdämpande och antidepressiva när man kan prata en stund med en nästan-gud? Inte jag iallafall, mina hormoner är lättövertalade.
När de väl sätter igång att hormonstorma sig lägger de dock inte av. Och missförstå mig inte, sex är fenomenalt och det är oerhört trevligt att tänka på snusk istället för att tänka på tråkigheter, men en dags aktiv kåthet? Utan att få göra något av den? Lite, lite frustrerande.
Eller jättemycket. Snarare det.
Fast egentligen gör det här inte direkt något, för ni vet såna personer man bara vill slita in på personaltoaletten och knulla sig halvt medvetslös med? En sån råkade jag också springa på idag. Och faktiskt, en gnällspikig dumfan plus en gudomligt ashet snygging slutar på plus, trots irritationsnivån. Kåthet trumfar retligt beteende, any day.
Tack vare detta andra möte gick jag runt på jobbet idag och tänkte snusk istället för att vara jobb-deppad och det gjorde under för mitt humör. Vem behöver ångestdämpande och antidepressiva när man kan prata en stund med en nästan-gud? Inte jag iallafall, mina hormoner är lättövertalade.
När de väl sätter igång att hormonstorma sig lägger de dock inte av. Och missförstå mig inte, sex är fenomenalt och det är oerhört trevligt att tänka på snusk istället för att tänka på tråkigheter, men en dags aktiv kåthet? Utan att få göra något av den? Lite, lite frustrerande.
Eller jättemycket. Snarare det.
11 december 2007
A-fucking-c-d-c man.
En dålig sak med AC/DC. Eller inte dålig, för det finns det inte, men en irriterande. Texterna handlar om sex. Handlar mycket om sex. Tjejer, sex, ragg, sex, mer sex... Missförstå mig inte, jag har inget emot att folk sjunger om sex (eller skriver om eller pratar om eller målar om), jag tycker faktiskt oftast om det. När jag själv har alldeles för lite av den varan så är det dock lite frustrerande när de nödvändigtvis ska köra upp det i ansiktet på en. Ni förstår. Jag kan inte gå omkring och bli kåt (eller åtminstone sugen) varje gång jag lyssnar på AC/DC eftersom jag lyssnar på dem precis hela tiden just nu. Det funkar inte. Eller jo, det måste det göra, men det är lite frustrerande. Lösningen är dock mer sex, inte mindre AC/DC, det hoppas jag att ni förstår.
Jag är trött, mätt och glad. Och lite nedstämd och ganska lycklig. Och fullkomligt onöjd med livet. Rättså konstig ekvation, det kan jag medge, men om jag kan vara sur på livet och samtidigt vara lycklig så är jag hellre det än bitter och ledsen. Faktiskt.
Nu ska jag glo lite på Planet terror hade jag tänkt. Tills vi ses igen;
"...come on over baby and I'll make you obscene."
Jag är trött, mätt och glad. Och lite nedstämd och ganska lycklig. Och fullkomligt onöjd med livet. Rättså konstig ekvation, det kan jag medge, men om jag kan vara sur på livet och samtidigt vara lycklig så är jag hellre det än bitter och ledsen. Faktiskt.
Nu ska jag glo lite på Planet terror hade jag tänkt. Tills vi ses igen;
"...come on over baby and I'll make you obscene."
Sömnproblem.
Jag kan inte sova. Helvetes jävla skit, jag kan inte sova och det stressar mig något oerhört. Jag och mamma skulle sätta upp min nya gardinstång tidigare idag men det visade sig att den var för kort och att jag därför måste köpa en ny imorgon. Tills dess har jag inga gardiner och det är rättså ljust i mitt rum (tji fick du, bo i stan va? Klart det är ljust, det är folk i stan. Folk som har ljust, gatulyktor, bilar, gud-vet-vad.). Dessutom sov jag förlänge imorse och kan därför inte somna nu. Attans jävla skit, jag ska upp sju imorn och tvätta. Jag vill sova. Sova! Jag hatar att rulla runt i sängen, trycka huvudet mot kudden och stöna. Inte ens stöna på det positiva sättet (även om jag faktiskt provade det (det är förstår inte just att bara stöna, utan att göra stön-provocerande aktiviteter, förstås) också. Det gjorde mig på bättre humör för en stund, men sen blev jag rastlös igen). Och nu sitter jag här. Datorn står på för att jag ska kunna fylla på min ipod med underbara fantastiska AC/DC imorn (visste ni att de i Australien kallas "Acca Dacca" ibland?) och jag kunde inte låta bli att skriva av mig lite. Förhoppningsvis hjälper det men jag hyser ingen större tilltro till det.
Jag är förresten ful just nu. Riktigt riktigt ful (och om ni inte tror mig så kan ni fråga alla de där hundra killarna på krogen som totalt missade min existens, eller så kan ni bara titta på mig). Det är så jävla irriterande, för jag skulle behöva vara o-ful nu, för jag är nedstämd. Jag vet, antagligen samband, men det är ju råpissigt. Om man är ledsen behöver man vara snygg så att man kan bli glad. Om man är ful så behöver man vara glad för att kunna överse med det faktum att man ser ut som en överkörd jag-vet-inte-vad. Men icke. Universum är inte så finurligt uppbyggt. Inte så hjälpsamt, inte så fint.
Nä, när man vill köra huvudet genom en tegelvägg av frustration, ilska och allmänt hormonstormande, då ska man till råga på allt se ut som att man redan gjort det. Tack så hemskt jävla mycket, idiot-universum. Tack. Roligt skämt.
Hon är iallafall inte ful.
Jag är förresten ful just nu. Riktigt riktigt ful (och om ni inte tror mig så kan ni fråga alla de där hundra killarna på krogen som totalt missade min existens, eller så kan ni bara titta på mig). Det är så jävla irriterande, för jag skulle behöva vara o-ful nu, för jag är nedstämd. Jag vet, antagligen samband, men det är ju råpissigt. Om man är ledsen behöver man vara snygg så att man kan bli glad. Om man är ful så behöver man vara glad för att kunna överse med det faktum att man ser ut som en överkörd jag-vet-inte-vad. Men icke. Universum är inte så finurligt uppbyggt. Inte så hjälpsamt, inte så fint.
Nä, när man vill köra huvudet genom en tegelvägg av frustration, ilska och allmänt hormonstormande, då ska man till råga på allt se ut som att man redan gjort det. Tack så hemskt jävla mycket, idiot-universum. Tack. Roligt skämt.
Hon är iallafall inte ful.
10 december 2007
Plugg.
När man inte går i någon skola och inte har något vettigare att göra på dagarna, då är det dags att plugga. Plugga intressanta grejer på Wikipedia, det vill säga. Idag har jag läst hela AC/DCs, Nofxs och Judas Priests historia. Det är såhär man ska spendera dagarna. Lätt.
Kate Nash
Min syster visade mig. Jag blev rörd. Det är roligt att gå från AC/DC-maraton till det här. Fint.
De där filurerna.
Jag satt och tänkte över mina killar. Män, pojkar.
Först hade jag den där hiphoparkillen. Mörk, charmig som få och jäkligt bra på att dansa. Han var imponerad över mina dans-skills också, det var lite roligt. Han bodde med sin mamma, pappa och sin lillebror och han var halvamerikan (hans mamma kom därifrån). Just då tyckte jag att det var jättehäftigt, han hade ett tufft amerikanskt mellannamn och jag var bara allmänt usa-fixerad. ”Save the last dance” kan ha något att göra med den här fasen, jag såg den filmen över tio gånger. Vi gick igenom många saker tillsammans på den relativt korta tid vi hade ihop, bland annat blev vi påhoppade av nazister och hamnade i bråk över en kondom som ramlade ur hans ficka. Jag trodde att han bara var intresserad av sex och gav honom en käftsmäll. Inte alls snällt. Men han förlät mig och berömde min högersving.
Sen hade vi Jimmie. Ruskigt söt skejtarkille med svart hår och alltid en snäll kommentar över. Honom träffade jag först på en fest, sen på stan när jag hade blivit misshandlad av några tjejer i skolan. Vi förlovade oss faktiskt. Han hamnade på sjukhuset för... Fan, jag tror jag har glömt. Men på sjukhuset hamnade han iallafall av någon anledning och jag satt där bredvid hans säng och höll hans hand medan han sov. Det var efter sjukhusvistelsen vi förlovade oss.
När jag var riktigt litenfanns det en annan kille. Jag tror han kan ha hetat Tommy. Han var trevlig, antagligen killen jag förlorade oskulden till. Vi brukade äta på restaurang och han höll mig alltid i handen när vi var någonstans.
Senaste killen var rätt rik. Han hade en egen lägenhet, en stor en med vita väggar och enorma fönster. Han gav mig mina dröm-Marc-Jacobs-skor i födelsedagspresent och tog mig med till New York. Han hade alltid vita lakan i sängen och han tyckte om att väcka mig med kyssar och frukost på sängen. Hans föräldrar hade en lyxvilla någonstans och vi var där ibland, när de var bortresta. Då passade vi på att bada i deras pool, sova i den gigantiska gästsängen och äta mat i det löjligt fina köket. Jag minns inte riktigt hans namn, vi hann inte bli så seriösa innan jag hittade annat att göra. Men han var fin, det var han. Skarpa drag, de brunaste ögonen någonsin och grymt charmig.
Just det, nämnde jag att de här killarna inte finns på riktigt? Några är nedskrivna, några finns bara i mina minnen och några är bortglömda, men de hjälpte mig att döda tid när de var där iallafall. För att inte tala om att ha något riktigt konkret att sexfantisera om (och jag lovar, alla var tiopoängare. Vad är meningen med att hitta på någon om den inte är perfekt, right?)
Först hade jag den där hiphoparkillen. Mörk, charmig som få och jäkligt bra på att dansa. Han var imponerad över mina dans-skills också, det var lite roligt. Han bodde med sin mamma, pappa och sin lillebror och han var halvamerikan (hans mamma kom därifrån). Just då tyckte jag att det var jättehäftigt, han hade ett tufft amerikanskt mellannamn och jag var bara allmänt usa-fixerad. ”Save the last dance” kan ha något att göra med den här fasen, jag såg den filmen över tio gånger. Vi gick igenom många saker tillsammans på den relativt korta tid vi hade ihop, bland annat blev vi påhoppade av nazister och hamnade i bråk över en kondom som ramlade ur hans ficka. Jag trodde att han bara var intresserad av sex och gav honom en käftsmäll. Inte alls snällt. Men han förlät mig och berömde min högersving.
Sen hade vi Jimmie. Ruskigt söt skejtarkille med svart hår och alltid en snäll kommentar över. Honom träffade jag först på en fest, sen på stan när jag hade blivit misshandlad av några tjejer i skolan. Vi förlovade oss faktiskt. Han hamnade på sjukhuset för... Fan, jag tror jag har glömt. Men på sjukhuset hamnade han iallafall av någon anledning och jag satt där bredvid hans säng och höll hans hand medan han sov. Det var efter sjukhusvistelsen vi förlovade oss.
När jag var riktigt litenfanns det en annan kille. Jag tror han kan ha hetat Tommy. Han var trevlig, antagligen killen jag förlorade oskulden till. Vi brukade äta på restaurang och han höll mig alltid i handen när vi var någonstans.
Senaste killen var rätt rik. Han hade en egen lägenhet, en stor en med vita väggar och enorma fönster. Han gav mig mina dröm-Marc-Jacobs-skor i födelsedagspresent och tog mig med till New York. Han hade alltid vita lakan i sängen och han tyckte om att väcka mig med kyssar och frukost på sängen. Hans föräldrar hade en lyxvilla någonstans och vi var där ibland, när de var bortresta. Då passade vi på att bada i deras pool, sova i den gigantiska gästsängen och äta mat i det löjligt fina köket. Jag minns inte riktigt hans namn, vi hann inte bli så seriösa innan jag hittade annat att göra. Men han var fin, det var han. Skarpa drag, de brunaste ögonen någonsin och grymt charmig.
Just det, nämnde jag att de här killarna inte finns på riktigt? Några är nedskrivna, några finns bara i mina minnen och några är bortglömda, men de hjälpte mig att döda tid när de var där iallafall. För att inte tala om att ha något riktigt konkret att sexfantisera om (och jag lovar, alla var tiopoängare. Vad är meningen med att hitta på någon om den inte är perfekt, right?)
07 december 2007
Morgondusch.
Nyss var jag inne i vårt lilla badrum och duschade, och då kom jag att tänka på saker. Det började med att jag fortsatte gårkvällens pojktankar. Jag stod där och undrade, medan varmvattnet rann, vad grejen är. Vad de vill, varför de är så söta ibland och varför vissa pojkar, män och gubbar promt ska vara riktigt jävla vidriga. Jag kom inte riktigt fram till något (förutom det uppenbara, alla killar är individer och man kan inte klumpa ihop dom sådär) men jag började istället tänka på mig själv. Och det var här saken blev intressant. Jag stod med handuken runt mig och tittade i den lilla spegeln och insåg att, jag är fan bäst. Jag kanske inte har världens finaste näsa, men den är min och alltså är den bäst. Kanske inte de tuffaste ögonen, men de är mina. Kanske inte världens finaste mage men... Jo vänta, det har jag faktiskt, rent objektivt sett ur hela världens ögon. Måste ha. Men iallafall. Jag kände mig inte på topp utseendemässigt när jag gick upp i morse, suckade åt spegelbilden och åt att mitt hår var i oordning. Men inne i badrummet ändrades allt det där. Jag tyckte om allting, tillochmed celluliterna (okej, tycka om var inte rätt. Men acceptera och inse att jag är lika jävla bäst ändå). Allt var bra för allt var jag.
Varför kan inte alla tänka så? Man måste ju vara den bästa människan för sig själv för att kunna se saker i rätt perspektiv och inte bli överkörd. För det är rätt oskönt att bli överkörd.
Folk pratar om att vara perfekt men det är skitsnack. Ingen är perfekt, men man kan vara bäst i sin egen show ändå. Det handlar om inställning. Om man bara bestämmer sig för att "den där töntiga lilla uppåtnäsan är ändå min och man ska inte nedvärdera sina tillgångar" så blir det fan lättare. För då kan man se sig själv i spegeln och älska vad man ser trots att det inte alltid är så perfekt som man skulle önska.
Varför kan inte alla tänka så? Man måste ju vara den bästa människan för sig själv för att kunna se saker i rätt perspektiv och inte bli överkörd. För det är rätt oskönt att bli överkörd.
Folk pratar om att vara perfekt men det är skitsnack. Ingen är perfekt, men man kan vara bäst i sin egen show ändå. Det handlar om inställning. Om man bara bestämmer sig för att "den där töntiga lilla uppåtnäsan är ändå min och man ska inte nedvärdera sina tillgångar" så blir det fan lättare. För då kan man se sig själv i spegeln och älska vad man ser trots att det inte alltid är så perfekt som man skulle önska.
Pojkar, prinsar och de vackra idioterna.
"...egentligen inte mer än så. Någon att hångla, knulla och älska mig öm. Tomten, kom igen. Snälla."
Jag har precis vänt och vridit mig i min säng i ungefär två timmar och för några minuter sen gav jag upp. En sväng till toan för att kissa och sen bloggen. Det är för många tankar som slåss i mitt huvud och jag har druckit för mycket cola ikväll för att kunna slå bort dom. Jag försökte skriva i min riktiga, hemliga pappersdagbok men allt kom inte in där heller för jag fick skrivkramp och 0.5-pennan som jag älskar att skriva med annars var inte medgörlig.
Men iallafall, raderna ovan och lite till fick jag ner. Vilket egentligen bara ledde till fler tankar och en av de är som följer:
Varje gång jag inte är lyckligt (eller för den delen olyckligt) kär i en riktig, fysiskt existerande kille, så börjar jag dagdrömma. Ofta rätt intensivt. Jag hittar helt enkelt på en perfekt pojke att spendera min vakna tid med. När jag var yngre skrev jag långa (den längsta 40 sidor) historier om mina och killens äventyr, ibland skrev jag noveller, flera stycken om samma påhittade drömprins (det högsta antal jag skrev om en och samma person var över tio stycken). Jag hittar på scenarion i huvudet, drömmer om situationer, både livsavgörande och högst triviala och allting bara snurrar runt den här perfekta killen. Det är ganska avlastande, för jag får någon sorts light-kick av de här killarna, även om de inte är riktiga. De presenterar dock ett väldigt stort problem, speciellt efter jag blev bitter. Det blir genast mycket svårare att hitta riktiga killar man nöjer sig med. De fina pojkarna jag drömmer om, de som är charmiga, gudabenådat vackra, som är intelligenta och alltid har en plan, de som är ärliga och känsliga på samma gång, som kan lyfta en, försvara en men ändå bryta ihop framför en, de är helt enkelt jävligt få utanför mitt alltför kravfyllda huvud. De som är vackra är svin, eller så är de intelligenta sötnosarna arroganta skitstövlar, de som är underbara i sängen säljer knark vid sidan av, de som försvarar en är de som misshandlar en när man kommer hem från krogrundan. Om jag ser en jättefin kille så kan jag inte låta bli att undra hur många gånger han kommer att bedra mig innan jag kommer på honom.
Och för säkert miljonte gången i mitt liv så undrar jag; varför kan inte världen se ut som i mitt huvud?
Jag har precis vänt och vridit mig i min säng i ungefär två timmar och för några minuter sen gav jag upp. En sväng till toan för att kissa och sen bloggen. Det är för många tankar som slåss i mitt huvud och jag har druckit för mycket cola ikväll för att kunna slå bort dom. Jag försökte skriva i min riktiga, hemliga pappersdagbok men allt kom inte in där heller för jag fick skrivkramp och 0.5-pennan som jag älskar att skriva med annars var inte medgörlig.
Men iallafall, raderna ovan och lite till fick jag ner. Vilket egentligen bara ledde till fler tankar och en av de är som följer:
Varje gång jag inte är lyckligt (eller för den delen olyckligt) kär i en riktig, fysiskt existerande kille, så börjar jag dagdrömma. Ofta rätt intensivt. Jag hittar helt enkelt på en perfekt pojke att spendera min vakna tid med. När jag var yngre skrev jag långa (den längsta 40 sidor) historier om mina och killens äventyr, ibland skrev jag noveller, flera stycken om samma påhittade drömprins (det högsta antal jag skrev om en och samma person var över tio stycken). Jag hittar på scenarion i huvudet, drömmer om situationer, både livsavgörande och högst triviala och allting bara snurrar runt den här perfekta killen. Det är ganska avlastande, för jag får någon sorts light-kick av de här killarna, även om de inte är riktiga. De presenterar dock ett väldigt stort problem, speciellt efter jag blev bitter. Det blir genast mycket svårare att hitta riktiga killar man nöjer sig med. De fina pojkarna jag drömmer om, de som är charmiga, gudabenådat vackra, som är intelligenta och alltid har en plan, de som är ärliga och känsliga på samma gång, som kan lyfta en, försvara en men ändå bryta ihop framför en, de är helt enkelt jävligt få utanför mitt alltför kravfyllda huvud. De som är vackra är svin, eller så är de intelligenta sötnosarna arroganta skitstövlar, de som är underbara i sängen säljer knark vid sidan av, de som försvarar en är de som misshandlar en när man kommer hem från krogrundan. Om jag ser en jättefin kille så kan jag inte låta bli att undra hur många gånger han kommer att bedra mig innan jag kommer på honom.
Och för säkert miljonte gången i mitt liv så undrar jag; varför kan inte världen se ut som i mitt huvud?
06 december 2007
Ett väldigt långt inlägg med svar på frågor. Typ.
Tio första
Första bästa kompis: Sara Rosen. Dagis, det var längesen.
Första bil: Har inte haft någon egen. Men den finaste bil jag suttit i är pappas mustang som han skulle renovera och fixa till men som han gav upp och sålde. Den var fin. Den hade knappar och en underbar ratt med jättefina hål i "ekrarna". Jävlar vad fin den var.
Första kärlek: Jag antar att det var Magnus. För det kändes så annorlunda mot allt annat. Men å andra sidan kändes Alexej väldigt annorlunda mot Magnus, så det är ingen säker källa. Men jag vet helt säkert att jag var grymt kär i Magnus och jag kan inte säga något om tiden innan, så Magnus får det bli.
Första husdjur: Jag tror det var.. Max? En söt liten kanin som var väldigt vild. Och fin.
Första semester: Jag har ingen aning. Men jag vet att första riktiga utlandssemester, bortsett från Danmark, var i England och det var fem år sen (tror jag). Det var en fin semester, men jag grät mest hela tiden för att jag saknade Magnus. Det var rätt dumt. Vi var ju i Skottland och grejer.
Första jobb: Stod i en kiosk på Stenbadet och sålde glass. Räknade allting själv för det fanns ingen miniräknare och gud vad folk måste ha fått fel växel. Men det var kul, jag fick äta hur mycket jag ville av allting och fick typ 50 spänn i timmen. Det var en förmögenhet på den tiden. Jag gick nog i sexan...
Första köpta skiva: Jag förstår inte hur man ska kunna minnas sådant här. Jag gör inte det.
Första riktiga kärlek: Kärlek är alltid riktig kärlek, annars är det inte kärlek. Ju.
Första piercing: Öronen.
Första konsert: Den första jag var på av eget initiativ så att säga var Five på globen (det var jättebra och jag skrek massor) men jag minns när jag var med mamma och pappa på Ulf Lundell och jag satt på pappas axlar och somnade. Det var fint.
Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: Antingen var det en Smirnoff Ice som Alvin bjöd på (tack, Alvin) eller så var det en fernet branca-shot. Det var för många drycker innan för att jag ska minnas ordentligt...
Senaste bilfärd: när jag fick skjuts av Micke på jobbet från jobbet.
Senaste filmen du såg: Skönheten och odjuret, igårkväll för andra gången den här veckan och för säkert femtionde gången i livet.
Senaste ringda telefonsamtal: Sara, på väg hem från falafeln igår. Vi pratade om viktiga och oviktiga saker, som vi alltid gör.
Senaste bubbelbadet: Hm... Bra fråga. Jag badar inte bubbelbad så ofta. Så jag vet inte.
Senaste spelade cd: Öhm... En kentskiva som jag lyssnade på medan jag brände in den i datorn, tror jag (nej, det kanske inte heter "bränner" åt det hållet, men i min värld gör det det). Syster skiva. Det var b-sidor nummer ett.
Senaste kyss: Borde varit med den där killen som tydligen inte var intresserad. Synd, han var duktig på det där.
Senaste gången du grät: Blä.
Senaste måltiden: Frukost, bröd med tomat och purjolök och två stora muggar grönt te.
Åtta har du nånsin
Dejtat en av dina bästa kompisar: Det beror på vad man menar med bästa kompisar. Och dejtar. Men jag har haft sex med en rättså nära vän. Räknas det?
Blivit raggad på av en bra kompis flickvän/pojkvän: Nej, tur det. Då hade jag varit tvungen att läxa upp och det är inte alltid kul att läxa upp folk.
Blivit kär vid första ögonkastet: Fortfarande, I believe in lust at first sight.
Fastnat med blicken i någons urringning: Självklart. Vem har inte det? Bröst är fascinerande. Inte alltid så fina dock, speciellt inte upptryckta till max.
Fått ditt hjärta krossat: Blä.
Haft ett one night stand: Mjorå. Men det är inget kul, det är rätt menlöst.
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Kan hända.
Busringt till någon: Jorå.. Men det var längesen nu.
Sju saker du har på dig just nu
1. En knutet nitskärp som trycker rätt obekvämt mot mina blåslagna revben.
2. Ett par jättefina trosor (till vilken nytta?)
3. Min finaste ödlering.
4. Ett hål i tanden.
5. En vit bh som är rätt ful.
6. Min klocka som jag fick av pappa i födelsedagspresent.
7. En klänning som är blå och fin. Leontinig.
Sex saker du gjort idag
1. Ätit
2. Lyssnat på "Stiff upper lip"
3. Spelat gitarr.
4. Sjungit högt till "jaded"
5. Tittat mig i spegeln och varit nöjd.
6. Tittat mig i spegeln och velat slå sönder den.
Fem favoritsaker utan rangordning
1. Min ipod
2. Mina hörlurar
3. Min stereo
4. Min dator
5. Min säng
Fyra personer du kan berätta allt för
1. mig själv
2.
3.
4.
Tre val
Blått eller rött? rött
Sommar eller vinter? sommar
Choklad eller chips? chips
Två saker att göra innan du dör
1.knulla med någon jag inte kan sluta titta på för att han är så snygg
2. sy något som jag inte hittar något som helst fel på
En sak du ångrar
att jag slösade mer än ett år med något som bara var skit. men det är väl bättre att försöka gå vidare än att tjura.
Första bästa kompis: Sara Rosen. Dagis, det var längesen.
Första bil: Har inte haft någon egen. Men den finaste bil jag suttit i är pappas mustang som han skulle renovera och fixa till men som han gav upp och sålde. Den var fin. Den hade knappar och en underbar ratt med jättefina hål i "ekrarna". Jävlar vad fin den var.
Första kärlek: Jag antar att det var Magnus. För det kändes så annorlunda mot allt annat. Men å andra sidan kändes Alexej väldigt annorlunda mot Magnus, så det är ingen säker källa. Men jag vet helt säkert att jag var grymt kär i Magnus och jag kan inte säga något om tiden innan, så Magnus får det bli.
Första husdjur: Jag tror det var.. Max? En söt liten kanin som var väldigt vild. Och fin.
Första semester: Jag har ingen aning. Men jag vet att första riktiga utlandssemester, bortsett från Danmark, var i England och det var fem år sen (tror jag). Det var en fin semester, men jag grät mest hela tiden för att jag saknade Magnus. Det var rätt dumt. Vi var ju i Skottland och grejer.
Första jobb: Stod i en kiosk på Stenbadet och sålde glass. Räknade allting själv för det fanns ingen miniräknare och gud vad folk måste ha fått fel växel. Men det var kul, jag fick äta hur mycket jag ville av allting och fick typ 50 spänn i timmen. Det var en förmögenhet på den tiden. Jag gick nog i sexan...
Första köpta skiva: Jag förstår inte hur man ska kunna minnas sådant här. Jag gör inte det.
Första riktiga kärlek: Kärlek är alltid riktig kärlek, annars är det inte kärlek. Ju.
Första piercing: Öronen.
Första konsert: Den första jag var på av eget initiativ så att säga var Five på globen (det var jättebra och jag skrek massor) men jag minns när jag var med mamma och pappa på Ulf Lundell och jag satt på pappas axlar och somnade. Det var fint.
Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: Antingen var det en Smirnoff Ice som Alvin bjöd på (tack, Alvin) eller så var det en fernet branca-shot. Det var för många drycker innan för att jag ska minnas ordentligt...
Senaste bilfärd: när jag fick skjuts av Micke på jobbet från jobbet.
Senaste filmen du såg: Skönheten och odjuret, igårkväll för andra gången den här veckan och för säkert femtionde gången i livet.
Senaste ringda telefonsamtal: Sara, på väg hem från falafeln igår. Vi pratade om viktiga och oviktiga saker, som vi alltid gör.
Senaste bubbelbadet: Hm... Bra fråga. Jag badar inte bubbelbad så ofta. Så jag vet inte.
Senaste spelade cd: Öhm... En kentskiva som jag lyssnade på medan jag brände in den i datorn, tror jag (nej, det kanske inte heter "bränner" åt det hållet, men i min värld gör det det). Syster skiva. Det var b-sidor nummer ett.
Senaste kyss: Borde varit med den där killen som tydligen inte var intresserad. Synd, han var duktig på det där.
Senaste gången du grät: Blä.
Senaste måltiden: Frukost, bröd med tomat och purjolök och två stora muggar grönt te.
Åtta har du nånsin
Dejtat en av dina bästa kompisar: Det beror på vad man menar med bästa kompisar. Och dejtar. Men jag har haft sex med en rättså nära vän. Räknas det?
Blivit raggad på av en bra kompis flickvän/pojkvän: Nej, tur det. Då hade jag varit tvungen att läxa upp och det är inte alltid kul att läxa upp folk.
Blivit kär vid första ögonkastet: Fortfarande, I believe in lust at first sight.
Fastnat med blicken i någons urringning: Självklart. Vem har inte det? Bröst är fascinerande. Inte alltid så fina dock, speciellt inte upptryckta till max.
Fått ditt hjärta krossat: Blä.
Haft ett one night stand: Mjorå. Men det är inget kul, det är rätt menlöst.
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Kan hända.
Busringt till någon: Jorå.. Men det var längesen nu.
Sju saker du har på dig just nu
1. En knutet nitskärp som trycker rätt obekvämt mot mina blåslagna revben.
2. Ett par jättefina trosor (till vilken nytta?)
3. Min finaste ödlering.
4. Ett hål i tanden.
5. En vit bh som är rätt ful.
6. Min klocka som jag fick av pappa i födelsedagspresent.
7. En klänning som är blå och fin. Leontinig.
Sex saker du gjort idag
1. Ätit
2. Lyssnat på "Stiff upper lip"
3. Spelat gitarr.
4. Sjungit högt till "jaded"
5. Tittat mig i spegeln och varit nöjd.
6. Tittat mig i spegeln och velat slå sönder den.
Fem favoritsaker utan rangordning
1. Min ipod
2. Mina hörlurar
3. Min stereo
4. Min dator
5. Min säng
Fyra personer du kan berätta allt för
1. mig själv
2.
3.
4.
Tre val
Blått eller rött? rött
Sommar eller vinter? sommar
Choklad eller chips? chips
Två saker att göra innan du dör
1.knulla med någon jag inte kan sluta titta på för att han är så snygg
2. sy något som jag inte hittar något som helst fel på
En sak du ångrar
att jag slösade mer än ett år med något som bara var skit. men det är väl bättre att försöka gå vidare än att tjura.
Hm...
Råkade slira in på en pro-ana sida idag, vilket jag gör ibland, av ren och skär nyfikenhet och det var inte bra. Jag blir påverkad, inte så att jag springer iväg och spyr eller bestämmer mig för att sluta äta, men jag blir påverkad av det som skrivs. Jag känner mig opeppad till att laga mat, känner mig nedstämd och vill också ha ett stenhårt program att kontrollera ångesten med.
Men jag vet egentligen att det inte är bra. Jag vet varför de håller på och jag vet varför jag höll på med det jag höll på med (som inte var samma sak, men i stort sett av samma anledning) och jag borde kunna se förbi idiotin. Och med hjärnan gör jag det. Men sen är det något som ändå fastnar. Mer längtan efter min egen väg än deras men längtan efter något sådant överhuvudtaget är inte bara dåligt, i längden kan det vara livsfarligt.
Jag hatar sån här skit.
(som en extra fundering så undrar jag varför jag plötsligt har blivit mer ärlig här på bloggen.)
Men jag vet egentligen att det inte är bra. Jag vet varför de håller på och jag vet varför jag höll på med det jag höll på med (som inte var samma sak, men i stort sett av samma anledning) och jag borde kunna se förbi idiotin. Och med hjärnan gör jag det. Men sen är det något som ändå fastnar. Mer längtan efter min egen väg än deras men längtan efter något sådant överhuvudtaget är inte bara dåligt, i längden kan det vara livsfarligt.
Jag hatar sån här skit.
(som en extra fundering så undrar jag varför jag plötsligt har blivit mer ärlig här på bloggen.)
-I'm not gonna go as far as to say that you're like something wonderful out of a fairytale, but if you wanna be my prince charming, I'm not saying no.
Det där skulle jag vilja få chansen att säga. Jag skulle antagligen aldrig säga något sådant utstuderat, och jag skulle inte säga det på engelska, men det är något fint med det ändå. Det märks verkligen att jag glor på mycket amerikansk film, och läser massa böcker på det språket, för många kärleksförklaringar och drömrepliker jag kommer på växer fram på engelska. Men det är något lockande i att inte formulera saker på svenska, det är lite mer oåtkomligt, lite längre bort och inte lika pinsamt uppenbart. Även om det egentligen kanske är ännu mer pinsamt, vad vet jag?
Det där skulle jag vilja få chansen att säga. Jag skulle antagligen aldrig säga något sådant utstuderat, och jag skulle inte säga det på engelska, men det är något fint med det ändå. Det märks verkligen att jag glor på mycket amerikansk film, och läser massa böcker på det språket, för många kärleksförklaringar och drömrepliker jag kommer på växer fram på engelska. Men det är något lockande i att inte formulera saker på svenska, det är lite mer oåtkomligt, lite längre bort och inte lika pinsamt uppenbart. Även om det egentligen kanske är ännu mer pinsamt, vad vet jag?
05 december 2007
Man ska vara ärlig.
Jag har tittat mig i spegeln på senaste tiden och faktiskt tyckt att jag är smal nog. Inte för att jag någonsin har tyckt att jag är tjock, för det är jag inte, men jag har alltid velat "lite till". Och lite till. Och i svaga stunder mycket till.
Men inte längre. Eller inte just nu, iallafall. Nu är jag ju grym.
Men inte längre. Eller inte just nu, iallafall. Nu är jag ju grym.
O.C
Nu gjorde jag en till sådan där dum decembergrej. Jag har handlat julklappar till mig själv, de två första säsongerna av O.C. Det är ju förstås jäkligt kul för mig och så, men kanske borde man satsa på julklappar till andra först?
Nåja, jag tröstar mig med att de bara kostade 798:- tillsammans och att jag kommer kunna utöva eskapism vareviga dag om jag så vill. Och det kan vara värt åttahundra spänn.
Nåja, jag tröstar mig med att de bara kostade 798:- tillsammans och att jag kommer kunna utöva eskapism vareviga dag om jag så vill. Och det kan vara värt åttahundra spänn.
03 december 2007
-You're well fit.
-Gosh, but don't I know it...
-You're into the streets?
Jag har gått runt i flera dagar och hört repliker ur Notes on a scandal i mitt huvud. Viskat dem för mig själv, sett scenerna framför mig. Jag älskar den filmen. Men så kommer det fram och petar på mig, får man göra det? Eller, såklart får man tycka om filmen men det är inte bara filmen jag älskar, sådär rent av. Kärlekshistorian mellan femtonåringen och hans lärarinna är så fruktansvärt vacker, tycker jag. Det är väl en verklighetsflykt från bådas sida, men en fin sådan. När de sitter där på tågspåret och dricker öl och röker. Och pratar och har sex.
Man kanske inte ska analysera allt. Jag menar, just detta behöver jag inte analysera för det är ingenting jag ska eller inte ska göra. Det är bara en film jag tittar på och det skadar ingen om jag sitter och spolar tillbaka ateljescenen åtta gånger bara för att.
-You're beautiful, miss.
Idag är det jobb som gäller. Om sisådär en tjugo minuter ska jag ge mig av mot tunnelbanan och börja min korta resa dit. 8-18. Men jag har ärtsoppa i en plastkorv och en egen sked med mig, så det ska nog gå bra.
-Gosh, but don't I know it...
-You're into the streets?
Jag har gått runt i flera dagar och hört repliker ur Notes on a scandal i mitt huvud. Viskat dem för mig själv, sett scenerna framför mig. Jag älskar den filmen. Men så kommer det fram och petar på mig, får man göra det? Eller, såklart får man tycka om filmen men det är inte bara filmen jag älskar, sådär rent av. Kärlekshistorian mellan femtonåringen och hans lärarinna är så fruktansvärt vacker, tycker jag. Det är väl en verklighetsflykt från bådas sida, men en fin sådan. När de sitter där på tågspåret och dricker öl och röker. Och pratar och har sex.
Man kanske inte ska analysera allt. Jag menar, just detta behöver jag inte analysera för det är ingenting jag ska eller inte ska göra. Det är bara en film jag tittar på och det skadar ingen om jag sitter och spolar tillbaka ateljescenen åtta gånger bara för att.
-You're beautiful, miss.
Idag är det jobb som gäller. Om sisådär en tjugo minuter ska jag ge mig av mot tunnelbanan och börja min korta resa dit. 8-18. Men jag har ärtsoppa i en plastkorv och en egen sked med mig, så det ska nog gå bra.
02 december 2007
Cirkus Eros.
Jag var jättefull igår. Det var rätt skönt. Jag vet inte varför egentligen, men det var det. Och jag träffade en kille som inte var så snygg men han lärde mig att låtarna som spelades var ZZ top och Led Zeppelin och vi spelade luftgitarr till Breaking the law och skrek tills vi båda var hesa. Sen var det en äcklig gubbe i skinnjacka som tog mig i midjan och sa "ojdå" och tittade på mig med sliskig blick och jag kände plötsligt en längtan efter wu tang byxor och enorma tshirtar istället för snortajta klänningar och svinkorta kjolar. Jag förstår inte. Vad tror han? Vad fan tror han?
När jag gick hem träffade jag på en kille som jag trodde tyckte att jag var trevlig men tydligen tyckte han att jag var snygg och han bad om mitt nummer. Jag sa åt honom att han inte skulle få det och om han ville snacka skit med mig kunde han göra det när jag kom och hälsade på på hans jävla kolgrill, men jag tror inte att jag vill gå dit mer.
jag kommer ihåg när min förra kille, den dumma, sa att falafel-snubbarna kom ihåg mig för att jag var snygg. inte för att jag var trevlig och då, i min idiotiska jakt efter bekräftelse, så blev jag jättesmickrad. Hur fan kan man bli smickrad av något sånt? "Nej, du är inte en trevlig människa, en rolig människa som man vill prata med, du är en snygg människa och inget som helst mer än så."
Idag har jag varit bakfull, ångestfylld och läst en guide till hur man suger kuk. Inte för att jag har någon att suga, förstås. Men ändå. Sen åt jag middag på koh phangan och det var mysigt men maten var inte riktigt min kopp tzay. Och just nu önskar jag att det fortfarande var en helgkväll så jag kunde gå ut och glömma lite till. Inte för att jag är ledsen eller mår dåligt, utan för att jag bara inte vill vara mig själv just nu. Eller vänta, fel. Jag vill vara mig själv, bara inte i just det liv jag lever för tillfället. Jag känner mig i mellanläge. Som att jag väntar på något. Hela tiden väntar jag och när jag har gjort en sak så väntar jag bara på nästa.
Jag längtar efter Paris, sommar, långsamt hårt sex med någon jag bryr mig om och fernet branca-shots.
Jag längtar efter korta shorts och nya underkläder. En till kropp, anledningar att vakna och fullständigt självklara skäl att leva. Men jag antar att det är sånt man måste skapa.
Än så länge får jag hålla mig flytande med Hives på tisdag, ACDC på nya ipoden och varma duschar.
När jag gick hem träffade jag på en kille som jag trodde tyckte att jag var trevlig men tydligen tyckte han att jag var snygg och han bad om mitt nummer. Jag sa åt honom att han inte skulle få det och om han ville snacka skit med mig kunde han göra det när jag kom och hälsade på på hans jävla kolgrill, men jag tror inte att jag vill gå dit mer.
jag kommer ihåg när min förra kille, den dumma, sa att falafel-snubbarna kom ihåg mig för att jag var snygg. inte för att jag var trevlig och då, i min idiotiska jakt efter bekräftelse, så blev jag jättesmickrad. Hur fan kan man bli smickrad av något sånt? "Nej, du är inte en trevlig människa, en rolig människa som man vill prata med, du är en snygg människa och inget som helst mer än så."
Idag har jag varit bakfull, ångestfylld och läst en guide till hur man suger kuk. Inte för att jag har någon att suga, förstås. Men ändå. Sen åt jag middag på koh phangan och det var mysigt men maten var inte riktigt min kopp tzay. Och just nu önskar jag att det fortfarande var en helgkväll så jag kunde gå ut och glömma lite till. Inte för att jag är ledsen eller mår dåligt, utan för att jag bara inte vill vara mig själv just nu. Eller vänta, fel. Jag vill vara mig själv, bara inte i just det liv jag lever för tillfället. Jag känner mig i mellanläge. Som att jag väntar på något. Hela tiden väntar jag och när jag har gjort en sak så väntar jag bara på nästa.
Jag längtar efter Paris, sommar, långsamt hårt sex med någon jag bryr mig om och fernet branca-shots.
Jag längtar efter korta shorts och nya underkläder. En till kropp, anledningar att vakna och fullständigt självklara skäl att leva. Men jag antar att det är sånt man måste skapa.
Än så länge får jag hålla mig flytande med Hives på tisdag, ACDC på nya ipoden och varma duschar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)