Jag kom på en sak imorse, när jag försökte somna om efter att ha sagt hejdå till.. någon.
Man faller ju för folk. Och det läskiga är att man vet inte alltid var man kommer hamna när man väl har börjat falla. Man kan tas emot av ett betonggolv eller av en vattensäng och det är därför det är så förbannat läskigt att falla. Om man alltid har fallit ner i vattensängar och duntäcken så är det kanske inte så läskigt, då förutsätter man att det alltid kommer vara mjukt när man landar. Men när man en gång har fallit ner på ett betonggolv, fyllt av gamla sprutor, använda kondomer och allehanda skräp och slagit i huvudet så man inte kunde ta sig upp från golvet på mer än ett år, då är det så läskigt att falla att hjärtat dunkar i bröstet och man försöker se sig om innan, för att se var man ska landa. Man stampar med fötterna i marken, viftar med armarna bakom ryggen och försöker se en glimt av vad som väntar i någon glatt yta.
Det enda som återstår är att hålla för andan och bara falla bakåt.
(och ni som stått där på teaterövningar och tillitsträning och gjort er beredda på att någon annan i klassen ska ta emot er kropp när ni släpper taget, ni vet hur svårt det är)
29 januari 2008
Politik
Jag skriver aldrig om politik här på bloggen (inte vad jag minns iallafall). Detta är för att jag tycker politik är något av det svåraste som finns. Det finns inga statiska fakta, inga logiska slutsatser eller självklara svar, man måste resonera och resonera och jag har faktiskt skyggat undan från det. Resonerar gör jag med mig själv hela tiden, funderar över vad jag egentligen tycker och känner, men jag klarar aldrig riktigt av ett riktigt resonemang med någon som är verkligt intresserad, eftersom jag alltid känner att jag trasslar in mig. Att jag inte är helt säker, och därför låter slingrig eller inkonsekvent. Men nu ska jag iallafall förklara (eller försöka förklara) hur jag ser på det hela.
Min utopi är denna: alla människor lever i små bubblor. Inte riktiga bubblor, givetvis, men bildigt talat. Egentligen hör djuren också till detta, men det blir så krångligt att dra in dem, så jag kör på endast människor just nu. Iallafall, man har sin bubbla, det vill säga sitt liv och sina drömmar och helt enkelt sitt eget utrymme. Man får självklart bjuda in andra till sin bubbla, och bubblan är helt frivillig men bubblan som bildig sak har en väldigt viktig betydelse. Du får aldrig störa någon i sin bubbla. Du ska inte kunna klättra på andra för att komma dit du vill, men ingen ska heller kunna tvinga dig till någonting. Allt handlar om respekt för varandras frihet (hah, muf here I come?).
Det högst superviktiga med detta är dock att det är en utopi. I min bubbelvärld är alla jämlika, alla har samma förutsättningar och kan sedan göra precis vad de vill med dessa, förutsatt då att de inte skadar andra i processen. Det är här min utopi krockar helvete med världen och gör det så svårt för mig att konkretisera mina tankar in i ett sammanhang som fungerar där vi faktiskt befinner oss nu. En tanke utan verklighetsförankring är ju mer flummig filosofi än politik.
Men nu jävlar. Nu har jag börjat försöka konkretisera mig. Fick frågan häromdagen vad jag skulle röstat på i förra valet om jag hade fått rösta och jag visste inte alls vad jag skulle svara och blev väldigt frustrerad. Politik är angeläget, det gäller alla och det är viktigt att veta hur man ställer sig till saker som händer i sin närhet, i sitt land, i världen. Jag tycker det, men jag har undvikit ämnet för att jag tycker att det är så förbannat svårt!
Bubbelvärlden ska få möta Sverige 2008 nu. Och jag har kommit en liten bit på vägen. Eftersom alla människor i min utopi är jämlika från början och har samma "grundförutsättningar" så tror jag på en statlig skola, en statlig sjukvård och infrastruktur. Men efter detta blir det krångligt. Drömmar är viktigt för mig och att kunna förverkliga dem och då också sig själv. Man måste kunna starta företag för att kunna skapa det man själv vill, man ska kunna leva på det man gör, med förutsättningen att det finns någon som vill ha det. Så jag ser positivt på småföretag.
Sen kommer ett problem. När små företag gör något som väldigt många människor vill ha, så blir det ju "lätt" så att det lilla företaget blir ett stort företag. Och stora företag har jag svårare att ta ställning till. Jag tycker om valfrihet och det ska finnas många olika alternativ tillgängliga, och stora företag har ju en fallenhet för att skapa monopolitiska situationer.
Samtidigt, om man har skapat något och det var smart/fint/bra nog för att miljoner människor ska vilja ha det, ska man inte få skörda frukterna av det då? Vad är det för mening att komma på saker om man ändå inte får se dem växa och utvecklas?
Patent och sådana saker hör till den här svåra frågan.
Nu har jag faktiskt krånglat tillräckligt för idag, men jag satt och tänkte ut allt det här i duschen nyss så jag kände att jag var tvungen att få ner det på pränt. Jag kanske fnyser åt det här imorn eller om två veckor, två månader eller två år, men det gör inte så mycket. Att utvecklas som människa finns det inga som helst negativa sidor med, så länge det är för att man resonerar, tar in fakta och tar ställning.
Min utopi är denna: alla människor lever i små bubblor. Inte riktiga bubblor, givetvis, men bildigt talat. Egentligen hör djuren också till detta, men det blir så krångligt att dra in dem, så jag kör på endast människor just nu. Iallafall, man har sin bubbla, det vill säga sitt liv och sina drömmar och helt enkelt sitt eget utrymme. Man får självklart bjuda in andra till sin bubbla, och bubblan är helt frivillig men bubblan som bildig sak har en väldigt viktig betydelse. Du får aldrig störa någon i sin bubbla. Du ska inte kunna klättra på andra för att komma dit du vill, men ingen ska heller kunna tvinga dig till någonting. Allt handlar om respekt för varandras frihet (hah, muf here I come?).
Det högst superviktiga med detta är dock att det är en utopi. I min bubbelvärld är alla jämlika, alla har samma förutsättningar och kan sedan göra precis vad de vill med dessa, förutsatt då att de inte skadar andra i processen. Det är här min utopi krockar helvete med världen och gör det så svårt för mig att konkretisera mina tankar in i ett sammanhang som fungerar där vi faktiskt befinner oss nu. En tanke utan verklighetsförankring är ju mer flummig filosofi än politik.
Men nu jävlar. Nu har jag börjat försöka konkretisera mig. Fick frågan häromdagen vad jag skulle röstat på i förra valet om jag hade fått rösta och jag visste inte alls vad jag skulle svara och blev väldigt frustrerad. Politik är angeläget, det gäller alla och det är viktigt att veta hur man ställer sig till saker som händer i sin närhet, i sitt land, i världen. Jag tycker det, men jag har undvikit ämnet för att jag tycker att det är så förbannat svårt!
Bubbelvärlden ska få möta Sverige 2008 nu. Och jag har kommit en liten bit på vägen. Eftersom alla människor i min utopi är jämlika från början och har samma "grundförutsättningar" så tror jag på en statlig skola, en statlig sjukvård och infrastruktur. Men efter detta blir det krångligt. Drömmar är viktigt för mig och att kunna förverkliga dem och då också sig själv. Man måste kunna starta företag för att kunna skapa det man själv vill, man ska kunna leva på det man gör, med förutsättningen att det finns någon som vill ha det. Så jag ser positivt på småföretag.
Sen kommer ett problem. När små företag gör något som väldigt många människor vill ha, så blir det ju "lätt" så att det lilla företaget blir ett stort företag. Och stora företag har jag svårare att ta ställning till. Jag tycker om valfrihet och det ska finnas många olika alternativ tillgängliga, och stora företag har ju en fallenhet för att skapa monopolitiska situationer.
Samtidigt, om man har skapat något och det var smart/fint/bra nog för att miljoner människor ska vilja ha det, ska man inte få skörda frukterna av det då? Vad är det för mening att komma på saker om man ändå inte får se dem växa och utvecklas?
Patent och sådana saker hör till den här svåra frågan.
Nu har jag faktiskt krånglat tillräckligt för idag, men jag satt och tänkte ut allt det här i duschen nyss så jag kände att jag var tvungen att få ner det på pränt. Jag kanske fnyser åt det här imorn eller om två veckor, två månader eller två år, men det gör inte så mycket. Att utvecklas som människa finns det inga som helst negativa sidor med, så länge det är för att man resonerar, tar in fakta och tar ställning.
24 januari 2008
Golvprat.
Idag satt vi på golvet och pratade länge, Sara och jag. Sjöng med i "I don't wanna miss a thing" och diskuterade allt viktigt och oviktigt. Snackade lite skit och skrattade åt saker.
Sara har inte sett Armageddon. Mycket förvånande.
Sara har inte sett Armageddon. Mycket förvånande.
Frukost.
Ungefär när den sjunde smörgåsen lade sig som en tyngd i magen insåg jag att det räckte. Nog för att det är bra att äta så mycket frukost att jag håller mig mätt och glad tills det är dags för lunch (förmiddagsfika är inte riktigt min grej), men ibland går saker överstyr...
Sitter här och väntar på att jag ska ta mig ut i regnet och åka till jobbet. Jag är trött och har ont i ryggen, men djupare än så så är det alldeles ... bra.
Längtar tills jag kommer hem från jobbet och får duscha, tvätta mitt smutsiga hår och sätta på mig fina kläder på min rena kropp. Och så längtar jag efter Sara, väldigt mycket. Utöver det så ska det förstås bli trevligt att sova inte-hemma. Igen.
Sitter här och väntar på att jag ska ta mig ut i regnet och åka till jobbet. Jag är trött och har ont i ryggen, men djupare än så så är det alldeles ... bra.
Längtar tills jag kommer hem från jobbet och får duscha, tvätta mitt smutsiga hår och sätta på mig fina kläder på min rena kropp. Och så längtar jag efter Sara, väldigt mycket. Utöver det så ska det förstås bli trevligt att sova inte-hemma. Igen.
23 januari 2008
Karusell.
Det är lite läskigt när det känns som att hjärtat åker bergochdalbana i bröstet och man inte har kontroll över smilbanden. Men läskigt är inte alltid synonymt med dåligt, speciellt inte just nu.
22 januari 2008
Juno.
Tittade på Juno. Den var fin.
Musiken... En tjej med en gitarr och det lät precis som Adam Green. (Uppdatering: Konstigt. Det var ju förfan The Moldy Peaches. Coolt.)
Och nu sitter jag och lyssnar på Soko - I'll kill her.
Jag vet egentligen inte vad jag vill säga, antagligen ingenting. Som vanligt på senaste tiden. Jag tänker tydligen inga konkreta tankar, inga tankar som spinner vidare, ingenting som trasslar sig vidare in i något intressant. Bara korta scenarion, blixtsnabba känslostötar och långsamma insikter.
Varför är det så svårt att komma över människor? Eller inte ens komma över, snarare komma förbi. Gå vidare, inte fastna i minnen, inte bli förbannad, inte slösa tid på någon som uppenbarligen inte förtjänar det?
Se, bråkdelar av tankar. Är det för att jag är trött? För att jag sover så dåligt med någon annan vid min sida? Varför är det så då? Det borde vara tryggt och fint, sött och gulligt och lätt att somna in, allt sånt där som de säger. Det är det verkligen inte. Eller jo, rätt så sött. Och ganska tryggt. Men det gör inte att det blir lättare att sova. Det är helt omöjligt. Idag på jobbet höll jag på att ramla omkull flera gånger, för att jag inte kunde riktigt styra min balans.
Jag gjorde någon en tjänst idag. Han glömde sina papper och jag ringde och sa att han hade gjort det. Jag vill göra sånt oftare. Göra folk glada. Jag brukade tydligen göra det på jobbet, jag fick folk att le. Nu är jag aldrig så där glad på jobbet längre. Undra om det är den där ny-nyfikenheten som har lagt sig och jag har tröttnat litegrann. Det tog ju ungefär ett halvår på det förra stället, så nu börjar det väl bli dags att få andnöd och gråtattacker?
Hemligheter förresten. De är förjävla jobbiga. För de är hemliga av en anledning, men samtidigt så river det i mig att berätta dem. För alla. Skrika ut alla innersta tankar, för att... För att vad? Skulle de försvinna om alla visste? Antagligen inte. Men känner inte ni så? Att hemligheter tär på en och att man vid första tillfälle vill få dem ur sig? Sina egna hemligheter förstås, inte andras. Andras hemligheter tär inte lika mycket, för de förvaltar man. Sina egna hemligheter... De.. Tär.
Gud, jag vet inte vad jag pratar om. Det låter så hemskt dramatiskt, och det är inte alls så jag menar. Jag menar mer svagt anslagna akustiska ackord, inte bombastiska rockballadssolon. Men jag är väl dålig på att uttrycka mig.
Musiken... En tjej med en gitarr och det lät precis som Adam Green. (Uppdatering: Konstigt. Det var ju förfan The Moldy Peaches. Coolt.)
Och nu sitter jag och lyssnar på Soko - I'll kill her.
Jag vet egentligen inte vad jag vill säga, antagligen ingenting. Som vanligt på senaste tiden. Jag tänker tydligen inga konkreta tankar, inga tankar som spinner vidare, ingenting som trasslar sig vidare in i något intressant. Bara korta scenarion, blixtsnabba känslostötar och långsamma insikter.
Varför är det så svårt att komma över människor? Eller inte ens komma över, snarare komma förbi. Gå vidare, inte fastna i minnen, inte bli förbannad, inte slösa tid på någon som uppenbarligen inte förtjänar det?
Se, bråkdelar av tankar. Är det för att jag är trött? För att jag sover så dåligt med någon annan vid min sida? Varför är det så då? Det borde vara tryggt och fint, sött och gulligt och lätt att somna in, allt sånt där som de säger. Det är det verkligen inte. Eller jo, rätt så sött. Och ganska tryggt. Men det gör inte att det blir lättare att sova. Det är helt omöjligt. Idag på jobbet höll jag på att ramla omkull flera gånger, för att jag inte kunde riktigt styra min balans.
Jag gjorde någon en tjänst idag. Han glömde sina papper och jag ringde och sa att han hade gjort det. Jag vill göra sånt oftare. Göra folk glada. Jag brukade tydligen göra det på jobbet, jag fick folk att le. Nu är jag aldrig så där glad på jobbet längre. Undra om det är den där ny-nyfikenheten som har lagt sig och jag har tröttnat litegrann. Det tog ju ungefär ett halvår på det förra stället, så nu börjar det väl bli dags att få andnöd och gråtattacker?
Hemligheter förresten. De är förjävla jobbiga. För de är hemliga av en anledning, men samtidigt så river det i mig att berätta dem. För alla. Skrika ut alla innersta tankar, för att... För att vad? Skulle de försvinna om alla visste? Antagligen inte. Men känner inte ni så? Att hemligheter tär på en och att man vid första tillfälle vill få dem ur sig? Sina egna hemligheter förstås, inte andras. Andras hemligheter tär inte lika mycket, för de förvaltar man. Sina egna hemligheter... De.. Tär.
Gud, jag vet inte vad jag pratar om. Det låter så hemskt dramatiskt, och det är inte alls så jag menar. Jag menar mer svagt anslagna akustiska ackord, inte bombastiska rockballadssolon. Men jag är väl dålig på att uttrycka mig.
Utbytthet.
Den där känslan av att bli utbytt, ersatt. Att vara sämre och bli uppgraderad, bortslängd, förbisedd och tröttnad på.
Egentligen borde jag inte reagera, men att bli utbytt mot ett värdelöst as till idiot känns ju inte sådär helskoj.
Nåja, tur att man har trevliga nätter och idiotiska leenden att le för tillfället.
Egentligen borde jag inte reagera, men att bli utbytt mot ett värdelöst as till idiot känns ju inte sådär helskoj.
Nåja, tur att man har trevliga nätter och idiotiska leenden att le för tillfället.
20 januari 2008
18 januari 2008
Omvälvning.
När jag lär känna folk så brukar jag undra vad de först kommer ihåg, eller får lära sig om mig. Är det att jag syr? Eller att jag älskar att skriva? Att jag tycker om att shotta (troligt svar)? Eller är det en av dessa två saker, som jag själv tycker är väldigt.. typiska för mig; att jag älskar att ha sex och att jag hatar att träna. Idag raserades den tron. Jag fick min träningsmaskin och jag har "sprungit" en mil. En mil! 10 kilometer, en jävla massa meter. I tjugofem minuter stod jag på den (okej, lögn. Jag stod i två omgångar, med sprättning och sömnad av klänning i en tiominuterpaus). Men iallafall!
Alltså har jag inte haft sex på över tre månader och har känt en tillfredsställelse och, om jag ens vågar tillägga detta totalt personlighetsförändrande påstående, njutning av att träna. Jag pressade, frustade, pustade, stönade... Det här halvt icke-frivilliga celibatet har gett mig chansen att byta ut en behaglig upplevelse mot en annan, trots att jag aldrig i hela mitt liv skulle tro på all skit folk talar ut om i Aftonbladet:Hälsa och Elle Puls.
"Jag blir så mycket mer kreativ när jag har tränat."
"Många av mina bästa idéer kommer i löparspåret."
"Det är så skönt!"
Mina egna kommentarer har mer lytt i stil med:
"Vilka jävla dårar de där idioterna är!"
"Inte en chans att jag ställer mig på en sån där mackapär när man kan sitta i fåtöljen och äta chips!"
"Det enda man kan få i löparspåret är kramp och ett förbannat dåligt humör."
Men nu, nu ska jag sälla mig till de hurtigas skara, gå över till det träningsbehåbeklädda laget, ta språnget till den mörka sidan.
Allt skulle vara frid och fröjd om det inte vore för en sak.
Vet ni hur kåt man blir av att träna?!
Alltså har jag inte haft sex på över tre månader och har känt en tillfredsställelse och, om jag ens vågar tillägga detta totalt personlighetsförändrande påstående, njutning av att träna. Jag pressade, frustade, pustade, stönade... Det här halvt icke-frivilliga celibatet har gett mig chansen att byta ut en behaglig upplevelse mot en annan, trots att jag aldrig i hela mitt liv skulle tro på all skit folk talar ut om i Aftonbladet:Hälsa och Elle Puls.
"Jag blir så mycket mer kreativ när jag har tränat."
"Många av mina bästa idéer kommer i löparspåret."
"Det är så skönt!"
Mina egna kommentarer har mer lytt i stil med:
"Vilka jävla dårar de där idioterna är!"
"Inte en chans att jag ställer mig på en sån där mackapär när man kan sitta i fåtöljen och äta chips!"
"Det enda man kan få i löparspåret är kramp och ett förbannat dåligt humör."
Men nu, nu ska jag sälla mig till de hurtigas skara, gå över till det träningsbehåbeklädda laget, ta språnget till den mörka sidan.
Allt skulle vara frid och fröjd om det inte vore för en sak.
Vet ni hur kåt man blir av att träna?!
Blaj.
Jag har bestämt att utbilda mig litegrann ändå. 5 april gör jag högskoleprovet och sen bär det av mot Stockholms universitet (förhoppningsvis). Jag vill läsa engelska och svenska. Och jag vill bli översättare. Så jag får använda språket men ändå på ett arbetsmässigt istället för kreativt vis. Det låter konstigt, men det är logiskt. I mitt huvud.
Idag kommer min träningsmaskin och ikväll ska jag inviga den. Heja träningsvärk.
Plånboken är tillbaka och jag har inte klätt på mig idag.
Idag kommer min träningsmaskin och ikväll ska jag inviga den. Heja träningsvärk.
Plånboken är tillbaka och jag har inte klätt på mig idag.
16 januari 2008
Shoot.
Jag höll på att byta från AC/DC till något annat men sen landade blicken på "fire your guns" och jag kunde omöjligen låta bli.
Var var jag påväg egentligen?
Shoot som i attans också. För jag har tappat bort min plånbok. Om jag har tur så ligger den i skåpet på jobbet. Om jag har otur är den long gone i någon idiots ficka/väska/kalsonger. Tur att det är nitton kronor på mitt kort.
Nej, nu blir det snart sängen. Uppstigning fem uppmuntrar inte direkt till något nattlig aktivitet.
Var var jag påväg egentligen?
Shoot som i attans också. För jag har tappat bort min plånbok. Om jag har tur så ligger den i skåpet på jobbet. Om jag har otur är den long gone i någon idiots ficka/väska/kalsonger. Tur att det är nitton kronor på mitt kort.
Nej, nu blir det snart sängen. Uppstigning fem uppmuntrar inte direkt till något nattlig aktivitet.
15 januari 2008
Idioti.
1. Hur gammal är du om fem år?
25. Eller nja, 24,5 ungefär. Läskigt.
2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag?
Söstra mi, i en biosalong. Den enda, förutom grisen jag har spenderat mer än tio minuter med idag.
3. Hur lång är du?
178 eller något sånt.
4. Vilken är din favoritplats?
Fåtöljen. Eller sängen.
5. Vem ringde du senast?
Sara. För att berätta att jag saknar henne.
6. Vem ringde dig senast?
Petra.
7. Hur löd det senaste sms:et du fick?
"Du är en snäll och trevlig prick :) Jag saknar dig med. Men vi hörs imorn. Kram."
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Sms. Ringa är rätt läskigt.
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Skilda.
10. När såg du senast din mamma?
För någon minut sen, hon hade ett nattlinne med en kanin på och log och sa gonatt.
11. Vilken ögonfärg har du?
Gröna. Igår frågade någon om det var linser. Så antagligen mycket gröna.
12. När vaknade du i dag?
12:18. Helt fel. Jag skulle gå upp 10.
Vilken är din favoritjulsång?
Jag tror inte jag har någon.
(Här har det visst försvunnit frågor)
16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Förhoppningsvis någonstans där jag förvånas över saker, trivs och älskar med lätthet.
17. Vad skrämde dig om natten som barn?
Alkohol.
18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?
Petra, när vi pratade om biobesöket och dumma gubbar som sitter i vägen och söta tanter som ramlar med ett brak.
19. Hur stor är din säng?
120. Lite för smal egentligen.
20. Har du stationär eller bärbar dator?
Bärbar.
21. Är du social?
Jag är nog socialt kompetent, men inte alltid socialt intresserad.
22. Vad dricker du till frukost?
Grönt te. Alltid minst en stor kopp med sojamjölk i. Tvångsmässig vana nu för tiden, antar jag.
23. Sover du på någon särskild sida?
Nä, jag tror inte det. Alltid med ansiktet vänt bort från den jag sover med om jag sover med någon dock. Det är sjukt obehagligt att sova ansikte mot ansikte. Men än mer obehagligt än det är folk som tittar på mig när jag sover. Det är faktiskt äckligt.
24. Kan du spela poker?
Inte direkt.
25. Är du en beroendemänniska?
Jag har en tendens att snöa in på saker.
26. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Ja, Mattias. Om det räknas att man känner någon när man bara hälsar om man springer på varandra och inte alls vet någon om varandra längre?
27. Vill du ha barn?
Inte som det känns nu, men ibland drabbas jag av akut barnkärlek så vem vet. Isåfall skulle hon få skrivmaskiner och böcker och jag skulle vara skiträdd varje gång hon gick till skolan. (ja, det verkar som att det blir en dotter...)
28. Kan du några andra språk än svenska?
Engelska och några ord franska.
29. Har du någonsin åkt ambulans?
Nej.
30. Vad behöver du köpa?
Behöver och behöver. Skulle vilja köpa nya blekrosa underkläder dock.
31. Vad spenderar du helst pengar på?
Kläder.
32. Äger du dyrbara smycken?
Ett armband i vitt guld. Kanske inte väldigt dyrbart men det dyraste jag har. Det är sjukt fint, och jag har fått det av pappa.
33. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Dexter just nu. Annars Project Runway, OZ, OC eller nåt annat. Jag vet inte riktigt.
34. Klädesplagg du senast köpte?
Min låtsas-skinnjacka. Och jag tänkte köpa underkläder från ellos idag, men det sket sig för de har en gräns på 200:- och jag ville bara ha saker för 119:-. Lika bra det.
35. Vem är den roligaste människan du känner?
Det är olika. Jimmy har fått mig att skratta mest på senaste tiden. Och Coffe. Coffe vinner nog faktiskt.
36. Vad ska du göra imorgon?
Äta frukost med mamma klockan elva och sedan förhoppningsvis sy lite för att sedan åka och jobba vid tre.
37. Vad ska du göra idag?
Skriva klart detta, göra min kvällstoalett (?), läsa lite i Lisey's story och sen tvinga mig själv till sömn (vilket ofta slutar med att jag får hjärtkläppning och svettattacker.)
38. Vad har du närmast dig just nu som är rött?
Ett nagellack. Nej, trycket på min ac/dc-tshirt.
39. Flirtar du mycket?
Ja, det gör jag nog. Fast egentligen vill jag bara prata men de reaktioner jag får brukar tyda på att andra ser min prat-gladhet som flirt.
40. Kan du byta olja på bilen?
Öh. Om någon ger mig en mustang så lovar jag att lära mig att byta olja, byta däck och hitta bekväma sexställningar i ett bilsäte.
Hitta meningar med mitt liv. Göra småsaker, hålla kreativiteten flödande, se till att det jag vill göra blir gjort.
42. Vilken radiostation lyssnade du till senast?
Jag hörde lite beatles från Vinyl genom telefonen när jag pratade med Sara, det är så nära radio jag brukar komma.
Lilla älskare.
Eller ja. Något i den stilen.
Jag hade en mysig kväll med Petra ikväll. Bion var ganska tråkig, men det gjorde inte så mycket. Förutom möjligtvis att jag fick nästintill outhärdligt ont i rumpan (fult ord) av de obekväma stolarna. Man borde få ta med sig egna guldfärgade fåtöljer på bio.
På tal om fåtöljen så vet jag inte hur jag ska få plats med den i mitt nya hus. Självklart ska jag lyckas på något sätt, men det blir en utmaning. I värsta fall får jag bygga ett litet hus till, med bara fåtöljen och en läslampa i. Det skulle inte vara helt fel, lite i stil med att ha ett gömställe i en garderob, något jag alltid har drömt om. När vi bodde i huset, innan mamma och pappa skilde sig, så hade jag en garderob stor nog att gå in i. Jag brukade sätta mig därinne och stänga dörrarna när jag kände mig illa till mods. Satt i mörkret och kände på de plisserade kjolarna och de blommiga klänningarna. Jag minns precis känslan, jag minns hur hyllorna kändes mot mina ben, hur ljuset föll in i smala streck genom garderobsdörrarna. Hur befriande det var att vara instängd.
I filmen så var det en liten blond flicka med page som skrev på en skrivmaskin. Och det gjorde så förbannat ont i mig, som det alltid gör när jag ser små flickor som gör något som jag gjorde när jag var liten. Jag saknar att vara liten. Jag blir så avundsjuk på deras spädhet, deras orörda fantasi, deras... litenhet. Men mest ont gör det när jag ser små flickor gå hand i hand med stora starka pappor. När de skrattar tillsammans, går på nöjesfält eller bara promenerar i stan. Då känner jag mig för stor, för gammal, för förstörd.
Hah. Jag är för fan nitton. Men nitton är inte nio och inte ens nio är sju.
Jag hade en mysig kväll med Petra ikväll. Bion var ganska tråkig, men det gjorde inte så mycket. Förutom möjligtvis att jag fick nästintill outhärdligt ont i rumpan (fult ord) av de obekväma stolarna. Man borde få ta med sig egna guldfärgade fåtöljer på bio.
På tal om fåtöljen så vet jag inte hur jag ska få plats med den i mitt nya hus. Självklart ska jag lyckas på något sätt, men det blir en utmaning. I värsta fall får jag bygga ett litet hus till, med bara fåtöljen och en läslampa i. Det skulle inte vara helt fel, lite i stil med att ha ett gömställe i en garderob, något jag alltid har drömt om. När vi bodde i huset, innan mamma och pappa skilde sig, så hade jag en garderob stor nog att gå in i. Jag brukade sätta mig därinne och stänga dörrarna när jag kände mig illa till mods. Satt i mörkret och kände på de plisserade kjolarna och de blommiga klänningarna. Jag minns precis känslan, jag minns hur hyllorna kändes mot mina ben, hur ljuset föll in i smala streck genom garderobsdörrarna. Hur befriande det var att vara instängd.
I filmen så var det en liten blond flicka med page som skrev på en skrivmaskin. Och det gjorde så förbannat ont i mig, som det alltid gör när jag ser små flickor som gör något som jag gjorde när jag var liten. Jag saknar att vara liten. Jag blir så avundsjuk på deras spädhet, deras orörda fantasi, deras... litenhet. Men mest ont gör det när jag ser små flickor gå hand i hand med stora starka pappor. När de skrattar tillsammans, går på nöjesfält eller bara promenerar i stan. Då känner jag mig för stor, för gammal, för förstörd.
Hah. Jag är för fan nitton. Men nitton är inte nio och inte ens nio är sju.
Det lät ju bra.
Det där jag skrev i förra inlägget. Att instängdheten blir mer uthärdlig, som polkagrisrandiga fängelsegaller... Det kan ju omöjligt stämma. Om man är instängd blir det väl extremt outhärdligt att ha polkagrisrandiga pinnar tre centimeter från ansiktet hela tiden? Man skulle ju bli yr och förvirrad och antagligen helt psykotisk i slutändan.
Nåja.
Jag sov till arton minuter över tolv idag. Inte bra. Jag är helt tung i huvudet och vill inte göra något alls. Tur att jag ska på bio ikväll med syster. Egentligen behöver jag komma ut i världen innan dess.Ta en promenad eller något. Men det är så svårt att komma iväg, så lätt att sitta vid datorn och surfa, mysa i fåtöljen.
Jag skriver egentligen bara det här för att ha något att göra. Så jag ber om ursäkt om det är för tomt. Kanske borde tagit upp den riktiga dagboken istället, den läser ingen i.
If god's on the left, I'm sticking to the right.
Nåja.
Jag sov till arton minuter över tolv idag. Inte bra. Jag är helt tung i huvudet och vill inte göra något alls. Tur att jag ska på bio ikväll med syster. Egentligen behöver jag komma ut i världen innan dess.Ta en promenad eller något. Men det är så svårt att komma iväg, så lätt att sitta vid datorn och surfa, mysa i fåtöljen.
Jag skriver egentligen bara det här för att ha något att göra. Så jag ber om ursäkt om det är för tomt. Kanske borde tagit upp den riktiga dagboken istället, den läser ingen i.
If god's on the left, I'm sticking to the right.
En flaska whiskey och en gitarr.
Läste elias-bloggen och då hade hon den här rubriken som rubrik. Och strax innan jag läste det så var jag inne på rars blogg och tittade på bilder och hittade en somrig bild. Och i flera dagar har jag saknat ljuset, värmen, känslan av att verkligen vara fri.
Jag vet inte om man blir fri av värme, korta klänningar, whiskey och en gitarr, men det gör åtminstone att instängdheten blir mer uthärdlig. Som fängelsegaller i polkagrisrandigt.
Jag vet inte om man blir fri av värme, korta klänningar, whiskey och en gitarr, men det gör åtminstone att instängdheten blir mer uthärdlig. Som fängelsegaller i polkagrisrandigt.
14 januari 2008
Förresten.
Husköpet gick igenom. Jag ska bo själv. Typ.
Inatt blev jag livrädd. Insåg att jag ska flytta ifrån mamma, från Sture, från Petra. Kommer vara ensam. Helt ensam. Eller nej, jag har ju grisen, men han är lite svår att samtala med. Han springer bara och gömmer sig i höet.
Men å andra sidan så kan jag spela musik hur högt jag vill när som helst, jag slipper andra människors disk, jag kan ha hur mycket fester jag vill. Jag kommer ha en trädgård, kommer ha en egen dusch som jag kan bo i om jag så skulle önska. Fler garderober, tre helt egna rum, ingen annans skit i kylskåpet. Högljutt sex när som helst, bara en sån sak. Nog för att det kräver någon att utöva sysslan med, men det kommer så småningom. Jag längtar mest efter musiken, faktiskt. Att kunna sätta mig i vardagsrummet klockan tre på natten och bara... drunkna.
Och jag ska bo nära pappa. Han är visserligen bortrest mest hela tiden, men när han inte är det så kan jag gå upp till hans hus och prata. Spela gitarr. Se på film, skratta, laga mat. Antagligen bråka lite också, men det hör väl till.
Jag är rädd men det ska bli så jävla bra. Inflyttningsfest, bara en sån sak.
Inatt blev jag livrädd. Insåg att jag ska flytta ifrån mamma, från Sture, från Petra. Kommer vara ensam. Helt ensam. Eller nej, jag har ju grisen, men han är lite svår att samtala med. Han springer bara och gömmer sig i höet.
Men å andra sidan så kan jag spela musik hur högt jag vill när som helst, jag slipper andra människors disk, jag kan ha hur mycket fester jag vill. Jag kommer ha en trädgård, kommer ha en egen dusch som jag kan bo i om jag så skulle önska. Fler garderober, tre helt egna rum, ingen annans skit i kylskåpet. Högljutt sex när som helst, bara en sån sak. Nog för att det kräver någon att utöva sysslan med, men det kommer så småningom. Jag längtar mest efter musiken, faktiskt. Att kunna sätta mig i vardagsrummet klockan tre på natten och bara... drunkna.
Och jag ska bo nära pappa. Han är visserligen bortrest mest hela tiden, men när han inte är det så kan jag gå upp till hans hus och prata. Spela gitarr. Se på film, skratta, laga mat. Antagligen bråka lite också, men det hör väl till.
Jag är rädd men det ska bli så jävla bra. Inflyttningsfest, bara en sån sak.
Stå ut.
Jag mår konstigt. Jag vaknar ledsen, somnar förvirrad och går omkring lite som i en dimma. Egentligen vet jag nog vad allting beror på och det är inte mer krångligt än att jag har en dålig period. Sådana där saker man inte kan riktigt påverka, ni vet? Eller det kanske ni inte gör, ni kanske inte ligger med hjärtat dunkande hela nätterna och trycker er mot väggen för att känna att ingen åtminstone kan attackera bakifrån? Nåja, då har ni säkert något annat. För många brunnar att undvika, svårigheter att överhuvudtaget gå upp ibland, tunghäfta bland okända människor... Alla har vi någon skit att ta hand om, rensa ut, spotta på, knyta band med och få separationsångest av.
Och jag insåg precis vad jag måste göra.
One of these days I'm gonna change my evil ways, until then I'll just keep draggning on. Ride on.
Och jag insåg precis vad jag måste göra.
One of these days I'm gonna change my evil ways, until then I'll just keep draggning on. Ride on.
10 januari 2008
Ibland skriver jag på engelska och kallar mig själv pretentiös.
It was something. I didn't really know what it was, but it scared me. Frightened me, at the same time it filled me with some sort of joy. It was not love-joy, not sex-joy and it wasn't the joy I get from listening to AC/DC with my stereo turned up as loud as it gets. Frankly, I don't know what sort of joy it was because I have never felt it before. And also, I guess it was too soon to tell. It should have been too soon to even have been there, but it still was there for a second that night and I can't really get it off my mind. Can't get that smile off my mind. It haunts me and it still scares me.
Somethings are beautiful, just because they're not understandable, but this? This is not beautiful, because I've learned, had to teach myself, that hurtful things are not beautiful.
They're just scary.
Somethings are beautiful, just because they're not understandable, but this? This is not beautiful, because I've learned, had to teach myself, that hurtful things are not beautiful.
They're just scary.
06 januari 2008
Att inte ta ut saker i förskott.
Min pappa kanske har köpt ett hus. Och om allt går igenom ska jag få bo i ett eget hus på tomten. Med eget kök och badrum och tre rum.
Men allt är inte klart än och papprena är inte påskrivna. Alla säger: "ta det lugnt, ta inte ut det i förskott, hetsa inte upp dig."
Det är för fan helt omöjligt! Jag tittar på bilderna, studerar planlösningen och bestämmer vad jag ska köpa till mitt egna, första helt egna, kök. Tänker på var jag ska ställa soffan, vilka färger jag ska måla väggarna och vilket datum inflyttningsfesten ska vara.
HJÄLP!
Men allt är inte klart än och papprena är inte påskrivna. Alla säger: "ta det lugnt, ta inte ut det i förskott, hetsa inte upp dig."
Det är för fan helt omöjligt! Jag tittar på bilderna, studerar planlösningen och bestämmer vad jag ska köpa till mitt egna, första helt egna, kök. Tänker på var jag ska ställa soffan, vilka färger jag ska måla väggarna och vilket datum inflyttningsfesten ska vara.
HJÄLP!
01 januari 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)