Spridda tankar under dagen:

- Den där jävla idioten borde få spö. Håll käften håll käften håll käften, jag kan snart inte låta bli att säga emot, håll käften håll käften håll käft!

- Om jag inte var så trött skulle jag skrika och om jag inte var så arg skulle jag gråta.

- Jag saknar dig.

- Åh, jag längtar till lördag!

- Åh, jag längtar till fredag!

-Åh, jag längtar till 24 mars!

- Åh, jag längtar till 18 april!

- Åh, jag längtar till i sommar!

- Åh, jag längtar tills jag börjar plugga igen!

- Åh, jag längtar tills jag får börja jobba som översättare!

- Åh, jag längtar efter 18 april!

Jag måste lära mig att leva i nuet. Annars blir allting bara en saggig deg av existensångest och obehaglig stress i ryggraden.

Stan

Jag träffade Sara idag. Som jag har sett fram emot idag. Jag har längtat och längtat, Sara och stan i samma dag, kan det bli bättre? Jag har längtat så pass att jag nästan fick panik idag på jobbet precis innan jag skulle åka därifrån. För några timmar senare skulle det vara över.

Men Sara sa att vi kanske skulle ses på fredag och om inte det så ses vi ju på lördag och då ska det bli fest och finklädhet och fylla. Och vänner. Massa massa vänner.

Tillräckligt mycket vänner (och alkohol) för att glömma bort att fåglar flyger långt förhoppningsvis. Och tillräckligt mycket för att äntligen sluta älta, sluta vara så ilsket livrädd. För jag vill bara ha sockerdrickan och de fantastiskt stora leendena. Fågel-leendena.

Men så länge jag får träffa Sara så kan jag nöja mig med stilla ångest och bultande hjärta.

Spelningstankar.

När jag har varit på konserter förr i tiden så har det varit flera saker som har lockat. Förutom det självklara, musiken, så har jag varit positivt inställd till alla dessa människor på ett och samma ställe. Det är trevlig stämning och i många fall ovanligt mycket söta pojkar.
Ikväll kunde jag banne mig inte ha brytt mig mindre. Om jag hade svängt på huvudet hade jag säkert sett både en, två och sju snygga killar men det enda jag stod och tänkte på var "jag vill hem till fågeln och sova i en obäddad säng. Jag vill bråka om täcket, vakna av nattmösseprat och vara iskall och varm, lycklig och nöjd."

Monogami ska ju vara det här lite tråkiga, uppoffrande. Jag kan inte se det. Men å andra sidan har jag aldrig riktigt hajat det fina i one-night-stands. Främmande kroppar, främmande kön, främmande sätt att se på saker, främmande kläder på golvet, främmande läppar... I vissa fall är det trevligt med nya intryck, i vissa fall inte.
Jag vill iallafall hålla mig till min småborgerliga, heteronormativa, inskränkta, samhällspåpressade monogami ett bra tag till. För i främmande kläder kan man inte andas in, känna hjärtat slå fortare och drömma sig bort.

Ett hjärtligt problem.

Om jag åt medicin med hjärtklappning som biverkning skulle jag höra med min doktor om jag inte kunde få byta till en annan. Hur gör man om hjärtklappningen bara kommer, utan medicin?

Tvättinsikt.

När jag tvättar slås jag alltid av samma insikt.
Jag har utrymme för mina kläder när de är smutsiga men inte när de är rena. Alltså, jag planerar mitt rum efter hur mycket kläder jag har när jag redan har dängt undan en del i smutskassar. Så när jag tar en duktig morgon, som idag, och tvättar all tvätt jag har, så finns det ingen plats för allting. Speciellt tydligt blir detta i underklädeslådan som fullkomligt svämmar över av nytvättade trosor, strumpor, bh-ar, strumpbyxor och allehanda underting. Jag köper mycket underkläder, det går inte att komma ifrån. Men jag älskar ju underkläder! Att köpa ett par nya trosor och sen gå hem och prova dem, spegla sig lite och förstås, föreställa sig vad man ska göra i dem (både snusk och icke)... Jag vägrar sluta. Jag är trosberoende and damn proud. Nu har jag även slängt ut alla gamla daskiga och trasiga trosor, så att jag alltid ska se hel och ren ut.

(Det får fortfarande inte plats.)

Förresten...

...bortsett från hängdaprogramidiotin så finns det så jävla fina saker att lägga sin energi på. Så underbara saker att längta efter. Och det är vad jag ska göra nu.
Planera, fantisera. Måla tak, möblera rum, andas i en annan människas nacke, trampa på min egen gräsmatta med nakna fötter, hålla handen. Man brukade ju säga så när man var liten och med stora hundögon tittade på mamma och bad om lite vuxen vägledning. Nu behöver jag inte vuxen vägledning på det sättet längre, men jag längtar efter att somna med en hand i min hand.
Åh.
Jag måste ge mig snart. Hålla saker för mig själv kanske.. Eller inte. Jag vet faktiskt inte.

Äpple, tvångsavsluta, "ja".

Eller controlaltdelete, beroende på vilken burk man hukar bakom.

Det skulle vara lättare om livet fungerade som en dator ibland. När saker hakar upp sig och sitter där och bara tar upp energi så kan man tvångsavsluta skiten och sen slipper man det. Man kan radera saker utan vidare, man kan sätta på och stänga av.

Här i riktiga livet måste man analysera, lära sig att sluta analysera, gå i terapi och anstränga sig så in i bängen för att få bort det där idiotiska skitprogrammet som bara har brutalhängt sig mitt på skrivbordet. Det som hindrar de bra programmen att funka som de ska.

Man from Milwaukee.

Jag träffade pappa idag. Det kändes lite som vår ute, men jag tror att det kan ha att göra med att vi köpte två cyklar. Han har redan en, så vi köpte en till mig och en att ha på "våra ägor", som vi kallar det. Vi var vid husen och tittade också. Fan, det är helt jävla fantastiskt.
Tomten är enorm och så mysig. Hallonbuskar, jordgubbsplantor, körsbärsträd, äppelträd... Rabatter i mängder, syrénbuskar (jag har en hel syrénhäck utanför min ytterdörr), rosor.
Och trots att jag ska bo i det lilla huset så har jag ju ändå tillgång till det stora, med tvättstuga och allt vad som nu finns. Pappa ska inreda gillestugan till ett musikrum, han ska köpa piano och vi ska hänga alla gitarrerna där inne och placera ut förstärkarna. Och sjunga tillsammans!

Det här kommer bli så fantastiskt säger jag!

Jag stod på tomten med pappa och hörde fågelkvitter. Bäcken porlade och det luktade natur. Det var inte massa bilar och människor överallt, det fanns något sorts lugn. Men ändå så är det jättenära till Haninge C, speciellt med min nya röda cykel. Jag kommer kunna cykla hem till farmor och farfar också, och ut till Tyresö om jag vill. Och så har vi nära till veterinärn om Daddel, gud förbjude, skulle bli skadad eller sjuk. Nära till sjön, en liten varm sjö som man kan bada i i sommar. Nära till ett "alltid-öppet-statoil". Nära till pappa. Nära till Saras skola och Carros jobb.

Jag kan inte bärga mig. I påsk gäller det, då flyttar vi. Då flyttar vi, banne mig. Jag och Daddel tar oss ut i naturen. Om det bara gick så skulle jag ta ut lillgrabben på cykelturer. Men jag ska iallafall cykla ut själv. Överallt. Ta med mig matsäck och stanna lite varstans. Ta med fågeln, han kan få låna den andra cykeln. Herregud, vad bra allting kommer bli.

The Notebook

Jag som inte ens tyckte att den här filmen var särskilt bra. Så går jag runt och tänker på "The Notebook" hela tiden. Ibland ska man inte se romantiska filmer med söta pojkar. Då kan man inte släppa dem... (varken pojkarna eller filmerna).

Blä-tillstånd.

Jag hatar såna här dagar. När man sitter i fåtöljen, har planer men inte lyckas röra på sig. Inte lyckas rycka upp sig ur ett sånt där smärtsamt sinnestillstånd och bara sitter kvar och blir mer och mer trött på sig själv. Jag vill hitta på något, men jag ska ändå vara på jobbet tre så jag kan inte direkt göra något. Fast det kan jag. Men det är svårt.
Fan.

Nej, nu tar jag mig samman. Drar på mig jackan och åker in till stan och provar massa kläder. Det brukar muntra upp, även om jag inte köper något.

(Förresten drömmer jag fågeldrömmar alldeles för mycket, så min hjärna får ingen rast och ro. Och varvat med de längtansfulla sötdrömmarna så drömmer jag att jag tar livet av mig. Hoppar från torn, hänger mig i plastfolie... Undra när jag kommer att bli helt fullkomligt fantastiskt psykotisk?)

Ett sexfaldigt leve för basen.

Ni vet, när man har sin pojkvän hemma? I sitt lilla rum, som gränsar till föräldrarnas rum? Eller i sitt numera stora rum som fortfarande gränsar till föräldrarnas rum. Då man måste vidta vissa åtgärder innan man kan slänga av sig kläderna och "do the dirty deeds" så att säga. Allt det här kom jag att tänka på när jag idag fick reda på att Rage against the machine kommer till hultsfred. För jag har alltid hyllat Rage som ett av de bästa sexbanden. Bortsett från att de är högljudda nog att dränka de mesta ljuden för att undvika pinsamheter med föräldrarna, så är de så ... bra. De är arga och rytmiska och herregud, lyssna på basen.

Här kommer iallafall mina
favorit-sex-när-föräldrarna-är-hemma-och
-resten-av-tiden-också-förresten-låtar:
AC/DC - Little lover. Tyvärr är den väl lite odiskret, man fattar nästan vad som händer bakom den där stängda dörren bara av att höra basen genom väggen. Men det spelar egentligen ingen roll, för när man sätter på den låten så måste man.. bli påsatt, så att säga.
AC/DC - Squealer. Ja... Den handlar om sex (vilken av AC/DCs låtar gör inte det förresten?) och den har ett skönt.. beat? Vad töntigt det lät. Men ni hajar när ni hör den.
Blink 182 - Dammit. Av rent nostalgiska skäl. Jag tänker varmt instängt rum med neddragna persienner, hemma efter skolan precis innan sommarlovet och man kan inte hålla händerna från varandra. Och vad är finare än fumligt tonårssex?
Guns'n'roses - Welcome to the jungle. Inte så mycket för basen tyvärr, men det är något speciellt med den här låten. Jag kan inte sätta fingret på det men det finns där. Kan mycket väl vara Axls allmäna kaxighet och textraden "I wanna hear you scream". Men inte stönen, de är lite störande faktiskt.
Lenny Kravitz - Again Här har vi en låt som får komma med på listan för att jag tycker om den så mycket. Den passar ju förstås mer till de där kärleksfulla tillfällena, men några såna måste man väl kunna slänga in?
Queens of the stone age - You got a killer scene there man. Självskriven, om man någonsin har hört den. Den går väl under lite samma kategori som första låten, man anar vad som pågår i rummet där den här låten spelas, men den spelas också av precis samma skäl som Little lover. Med den här låten behöver man inget förspel direkt.
Rage against the machine - Bombtrack. Basen i början, när trummorna kommer in, Zac de ra Rochas röst... Need I say more? Risken med den här låten är väl isåfall att man blir så inne i låten att man glömmer bort vad man håller på med. Eller börjar sjunga med, och det är ju förstås rätt illa.
Rage against the machine - Bullet in the head. Jag skyller på basen igen. Och ilskan, ilskan är viktig.
Red hot chili peppers - Suck my kiss. Vad kan det vara som lockar med den här låten? Kan det möjligtvis vara Fleas bas? Och jag har alltid varit svag för Anthonys röst, den är bara för bra. Dessutom får jag seriösa sommarvibbar av den här låten och sommar är inte helt fel.
Red hot chili peppers - Apache rose peacock. Samma som innan. Självklart. Och den här är ännu .. tyngre?
Sum 41 - Fat lip. Man kan inte göra en sån här lista, ta upp nostalgi och inte ta upp den här låten. Jag vet egentligen inte vad den har med sex att göra men den har med unga tonår i mitt lilla rum i vårt förra hus att göra och det har allt med sex att göra.

Listan är färdig för den här gången men självklart inte fullständig. Är det någon som har några egna förslag?

Men HERREMIKE!

Jag har ju glömt att skriva om den enskilt viktigaste händelsen som kommer inträffa i år. Nofx kommer till Göteborg. Nofx, Millencolin och Bad Religion. Jag har biljetten i min bokhylla.

FATTAR NI HUR JÄVLA STORT DET HÄR ÄR?!?! JAG SKA SE NOFX IGEN! NOFX! FAT MIKE, MELVIN, SMELLY OCH EL HEFE! FATTAR NI?!

HAJJAR NI HUR JÄVLA STORT DET HÄR ÄR?! NOF-FUCKING-X!

IGEN! NOFX! NOFX! JÄVLA NOFX! NOFX!

Foto: Lina Scheynius

Lina Scheynius igen.

Projekt.

"Allt var ju annars som det skulle: Målstaken på honom uppreste sig i sin rätta ställning med solen varje morgon ny, och för detta tecken, som var det säkraste friskhetsteckenet på ett manfolk, tackade han dagligen Gud i sin morgonbön. En sann och ödmjuk kristen skulle vara Herren tacksam för en god hälsa. Man fick vara nöjd så länge man var kry i själva livet."

Jag läser Mobergs Utvandrarböcker, och det här stycket tyckte jag var lite underhållande. Att man får morgonstånd är alltså det säkraste tecknet för att man är frisk...

Nu har jag bestämt att för varje bok jag läser så ska jag skriva ett utdrag i bloggen, något speciellt vackert, eller finurligt eller roligt. Moberg skriver inte särskilt vackert, han broderar verkligen inte ut något, han upprepar sig mest, så här fick det bli något roligt och lite tankeväckande.
Dessutom ska jag skriva en recension av varje bok, så att jag minns dem bättre när det har gått ett tag. Så snart kommer en längre utläggning om Mobergs lilla livsverk (ska bara ta mig genom två och en halv bok till.)

Flyttundran.

Jag sitter och tittar på mitt lackade parkettgolv och försöker föreställa mig hur det kommer bli att flytta härifrån. Trots att jag tänker på flytten massor och trots att jag har länsat mitt konto på ikea, så kan jag inte riktigt ta in att jag snart försvinner. Att mamma inte kommer sova i rummet bredvid längre. Att jag kommer ha en egen hall med bara mina egna skor. Några par gästskor kommer förhoppningsvis ta upp plats, men inga andra permanenta skor. Jag kommer inte kunna gå ut i vardagsrummet och störa mamma när hon tittar på något torrt program på SVT och jag kommer inte störas av att folk går på toaletten mitt i natten.
Jag skulle kunna fortsätta rabbla saker hela dagen, men ändå går det inte in i mig. Jag kan inte greppa hela situationen riktigt. Visst, jag kommer inte bo helt ensam, pappa kommer finnas i ett hus några meter bort, men det är en helt annan sak.

Jag vill slås av insikt snart, så att jag på riktigt kan ta ställning till hur det verkligen känns.

Vindruvor, feber och fågelpojkar.

Jag har ont i magen. Har tryckt i mig havregrynsgröt (extra fiberrik) med lingonsylt, två knäckemackor, massa kakor och vindruvor. 50 cl vatten också. Det är för mycket när man inte ens är hungrig till att börja med.

Klockan är tjugo i åtta och jag vill gå och sova. Är verkligen trött. Jag har antagligen feber och har jobbat genom det i tre dagar. Så det kanske inte är konstigt, egentligen. Men jag har ingen lust att gå och lägga mig tjugo i åtta ändå. Mamma kommer inte hem förns tio och helst skulle jag vilja vara vaken tills hon kommer hem, men det blir nog inte så...

Nästa helg ska jag till landet med mamma och Mats. Jag längtar så. Jag håller tummarna för att det ska vara soligt på lördag, så att jag kan ta en promenad i skogen och filosofera. Kanske göra något i trädgården, något pyssligt. Jag ser fram emot kvällarna framför teven, med konstant ätande och program jag aldrig tittar på hemma. Jag tycker verkligen om landet och snart kommer jag få ett eget rum också. Ett stort.
Jag vill ta dit den där personen, fågeln. Sitta på bryggan i solnedgången och prata om värdsliga ting, plocka de modigt tidiga vårblommorna, tassa runt mitt i natten efter att ha sett en sen film på teve efter att mamma och Mats har gått och lagt sig. Laga mat i köket, ta jättelånga promenader i skogen och leka kurragömma helt spontant. Sitta på golvet och spela spel, medan maten lagas i köket. Mata hästar, röja på tomten och smyga till sig kyssar ... hela tiden.

Blä för mig just nu. Jag låter så löjlig.
Men det är oundvikligt. På jobbet hinner jag aldrig tänka på det, så när jag kommer hem och skriver på bloggen så ramlar allt ut. Allt fjäderklätt, så att säga.

Det stora steget.

Jag har äntligen gjort det. Tagit klivet, gått över tröskeln.

Jag har bytt mailadress.

En till Lina Scheynius. Ett till ögonblick av hjärtkniperi. Så fint.

Jag har letat. Letat och letat. Det jag sökte var en bild på kärlek. Ett fotografi som kunde ge mig en känsla av det positiva i förälskelse, i att.. vara två på något sätt. Det gick trögt, har letat väldigt länge.

Sen hittade jag Lina Scheynius, genom Fashionflash, och nu har jag en mapp full med bilder på "kärlek".

Lite olika saker.

Det stod en bil inne på mitt jobb idag. Inte ute på parkeringen, där bilarna brukar stå, utan mitt i en kolonialgång, innanför kassorna och alltihop. Mycket misslyckat inbrottsförsök. Mycket lyckat sätt att förstöra dagen för oss som jobbar där.

Läste en sak i Elle idag. 13% av alla européer har sex i köket minst en gång i veckan. Undra om man kan tro på det? För det låter ju helt sjukt. Jag tycker man brukar höra att folk har så lite sex. Typ att 13% av alla européer har sex en gång i veckan eller mer. Eller nåt. Nåja, kul för dem. Jag är väldigt avundsjuk just nu, jag vill också ha sex i köket en gång i veckan och sex i sängen tre gånger om dagen, resten av veckan. Just nu får jag inte ha något sex alls. Eller får och får, jag väljer att inte ha något. För att få något bättre om två månader. Men då jävlar.

Jag är supertrött, så jag ska nog sluta skriva nu. Men juste, jag måste hälsa grattis till storasyster som antagligen har landat en praktikplats på en restaurang i London. Fett najs. Hon är duktig. Så grattis söstra!

Godnatt. Sov så sött, jag ska drömma psykotiska drömmar och stödja huvudet på min handled som redan gör ont. Det brukar jag göra.

Hån i mailen.

Jag tittade förbi min hotmail, sådär som man gör ibland. Kollade inkorgen, inget viktigt. Ett kedjebrev från mamma med blinkande hjärtan och en Hello Kitty. Jag måste verkligen förklara för henne att kedjebrev inte är okej, att kedjebrev med blinkande hjärtan är vidrigt och att kedjebrev med blinkande hjärtan OCH en Hello Kitty är flera mil under hennes värdighet. Och att det är obehagligt.
Sen gick jag in i skräpkorgen, ni vet som man också gör ibland. För att se om man har råkat missa något. "Sanna, find a Valentine's day date." Vilket hån.
Så nu är jag påmind om att det är Alla hjärtans dag imorgon och jag vet inte riktigt om jag överhuvudtaget bryr mig. Jag har ingen som helst anledning att bry mig, eftersom jag, tack Likness för påminnelsen, lider allvarlig brist av någon att "dejta". Har ingen i Sverige att ge blommor och choklad till, så egentligen är det bara att skita i hela grejen. Den har aldrig betytt särskilt mycket för mig.

Men det finns fortfarande någon som rimligtvis hade varit min "Valentine's day date" och den personen är absolut inte här. Och nu blev jag liksom tvingad till att tänka på den. Han. Honom. Äh, det.

Krampaktiga tag med tangenterna.

Jag har ingenting att säga. Det är sådär frustrerad fast igen. Jag tittar förbi min lilla blogg flera gånger om dagen, ibland börjar jag skriva på ett inlägg men sen får jag .. inte panik, men det är en desperat känsla av misslyckande. Och så stänger jag ner fliken och gör något annat.

Trots bloggtorka så ligger det tankar och pyr lite överallt i mig, och jag skriver på annat håll. Har börjat skriva brev. Fast det är i dagboksform, på så sätt att breven aldrig ska skickas eller visas. Jag skriver bara med en annan mottagare än "mig själv om några månader". Det är riktigt skönt. Speciellt i de små dalarna när jag saknar någon som inte är där just då. Då kan jag skriva ett brev till den personen (haha, "den personen". Som att det finns fler än en, som att det skulle vara någon annan än just den där fågeln) och saknaden försvinner. Eller åtminstone slumrar lite. Det känns som att man har konverserat klart, fått ur sig allt man går omkring och tänker men inte får tillfälle att säga.
På något sätt tror jag att de här breven är bra. Väldigt bra, rentav. Ni vet, när man lär känna någon, när man förälskar sig i småsaker och man känner att hjärnan lägger av vid tillfällen? När man tänker hundratals tankar och man inser efter några dagar att bara några av de tankarna faktiskt var rätt? Typ att man "vill alltid vara med dig", "älskar dig", "undrar hur vårt barn skulle se ut". Idiotiska tankar, som egentligen inte har någon substans, inget innehåll. Bara desperata meningar för att ge uttryck för något som är för stort för att få plats i hjärtat.

Men å andra sidan är det väl rätt fint det också. Att någon kan få ens tankar att skena, ens för en sekund.

Snusk-tec.

En hemsida jag ständigt återkommer till, mer eller mindre frivilligt, medvetet, godkännande, är pinuptoons.com.

Jag fascineras av överdrivna "kvinnliga former", och jag tycker om sexuella poser. Men... Ögonen är lite väl.

- Man blir personlighetsförändrad av att vara nykär.
- Ja, man blir nästan psykotisk.

"You've got magic inside your fingertips, it's leaking out all over my skin."

Lite lagom fint. Jag lyssnar på förälskelsemusik av Colbie Caillat, dvs sådan musik man bara kan uppskatta när man väldigt nära kan relatera till det som sjungs. När de uttjatade klyschorna känns "så sanna". Och "så Sanna", antar jag.
Jag är så jävla töntig. Och det är så jävla skönt.

Tillägg.

På texten däruppe, om älskar hit och dit.

"Om alla var nykära så skulle det vara underbart att gå ut på gatorna och se på människor."

Om tre timmar.

Om tre timmar sitter jag i en biosalong och ser på Fjärilen i Glaskupan. Jag ska köpa popcorn och en stor cola, oavsett hur elakt det är. Jag måste, för det är söndag med ledig måndag och jag har saknad i magen. Eller är det i hjärtat? Hjärnan? Fingrarna? Eller är det rentav alltihop? Nä, det låter alldeles för jobbigt.

Nåja, bio är en av de bästa sakerna som finns när man behöver muntra upp sig. Det är så mysigt, och så bra när man behöver tänka på annat. Och popcorn, popcorn är grejen.

Jag ska stryka min klänning också. Vem har sagt att man inte kan vara finklädd bara för att man går på bio ensam?

Läst och känt.

Läste på Eliasbloggen om Stella McCartneys nya underklädeslinje och att hon, bloggerskan, skulle vilja sitta i stora filtar i ett gammalt ruckel.

Fy fan vilken längtan jag fick. Sommarnätter, avkläddhet, kärlek. Kramar, att prata natten igenom på ett slitet gammalt trägolv med tända ljus och hela högar med filtar. Vakna med solstrimma i ansiktet, smyga ner till vattnet och bada fötterna i ljumheten. Jaga varandra längs ängarna, hoppa upp på en solbränd rygg, krångelsamt sträcka sig runt och kyssas. Ramla ner i gräset, kittlas, skratta och se varandra djupt i ögonen. Trassla in sig i filtar och ha sex till svetten rinner längs ryggen. Viska finurliga ordföljder och kyssa öron.

Jag tror jag dryper av romantiska dagdrömmar. Det rinner liksom över, måste komma ut. Det blir säkert bättre, mer i kontroll, när fågeln har flugit hem igen.

Kär.

Jag är kär i en kille som heter Carl-Johan. Åldersskillnaden kanske är lite stor, och jag har aldrig träffat honom på riktigt, men ... Han är så söt!

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=73513&from=program_ao

Här sitter han i panelen och delar med sig av sin tolvåringsklokhet och jag bara smälter. Carl-Johan, nästa högstadiedisco, bjud upp mig så vi kan dansa tryckare!

Lördag.

Idag känns det verkligen som lördag.

Jag ska ut och handla mat snart. Antagligen blir det tzay, fullkornsbulgur (eller couscous) och en hel drös grönsaker. Det blir nämligen festlig middag ikväll, mormor och Ingvar är här och dagens musikalbesök ska avrundas med trerätters. Storasyster ska laga någon kalvgryta med risotto och eftersom jag är lite små-vegansk sådär, så kan jag inte äta något av dem. Därav matutflykten. Och jag måste laga något som är lätt och inte kräver mycket köksplats, eftersom storasyster är grymt territoriell (svengelska?) när det kommer till det rummet. Nåja, jag tror det blir bra.

Jag har min nya klänning på mig, och den har jättefin.. haklapp. Klädda små jearseyknappar, nedsydda detaljer och en supersöt spetskant. Det är mycket lättare att vara kär i klänningar än att mecka fåglar, klänningar gör i mångt och mycket som man säger (fast det är jobbigt när man spiller pommes frites på klänningarna, för då måste man hets-tvätta på fredagkvällen). Nåja, här är den iallafall, söt-haklappen. Jag är glad. I hela kroppen. Nästan sådär nykärt pirrig. Undra vad det kan bero på... Hah. Nej, nu ska jag ut i världen med Hives i öronen och planer i hjärnan.

Det här med fåglar och händer.

Jag har ingen aning. Det var längesen jag hade en fågel i min hand och den fågeln lyckades picka sönder mina händer fullständigt. Nu är de tafatta och ärrade, de vet inte hur de ska göra, hur de ska hålla. Vad de ska göra med den vackra befjädrade varelsen de har råkat fånga. Jag vet inte hur jag ska hålla fingrarna, håller jag för löst så vet inte fågeln var den ska hålla sig, den kommer flyga sin väg av ren förvirring. Men håller jag för hårt kväver jag stackaren, precis som när man borstar pudret från fjärilsvingar och de tillslut dör.
Det är så förbannat läskigt att låta fingrarna sluta sig kring något med en hård, vass näbb. Låta de känsliga händerna omfamna något som så lätt kan gå från sällsam skönhet till livsfarligt vapen. Jag vet inte hur jag ska göra, på något sätt landade den här fågeln på mina slitna händer och jag har verkligen ingen aning om hur jag ska göra för att den ska hålla sig här. Den livnär sig på värmen från mina blodkärl, från min hud, men jag försöker skydda mig så gott jag kan. Lindar jag bandage runt händerna, så tappar den intresset, värmen svalnar och den hittar andra, mer säkra händer att landa på. Men de är ju så känsliga... Så utlämnade åt den där näbben.

Vilken tur att fågeln har flugit tusentals mil bort medan mina stackars händer försöker lära sig hur man höll. Hur man gjorde.

hur man älskade?

Lycka kan inte köpas för pengar.

När jag kom hem idag på eftermiddagen med två muffins, en chokladkaka, en jättesöt klänning och ett par byxor jag letat efter hur länge som helst och tillslut bara kostade mig 49:- var jag beredd att motstrida detta uttalande.
Fast bara lite. Just idag.

Ellos-sjå.

Fick hem ett brev häromdagen, där det stod att jag hade 243 kronor tillgodo hos Ellos. Fett, tänkte jag. Deras kläder är inte alls särskilt roliga, men de har okej trosor och basgrejor.
Det tog mig minst en halvtimme att hamra in min beställning! Jag valde, letade rabattkoder och fick ihop tre saker (ett skärp, ett 4-pack trosor och ett par strumpbyxor). Då säger skiten att jag måste beställa för 200 kronor. Min summa uppgick innan expeditionsavgiften nämligen bara till 185 kronor. Försök nu själva att hitta något för femton spänn på Ellos. Helt omöjligt.

Det slutade med ett 5-pack trosor till och ungefär 20 kronor över tillgodo-summan. Det kan jag leva med.

Det jag inte kan leva med är den gudsförgätna stanken av mina svettiga fötter som har stått i arbetsskor först mellan 6 och 15 och sedan tagit en två timmar lång tur på stan. Det är nästan hälsovådligt, detta.
Nu blir det dusch och sen... Sen... Sen vet jag inte, för jag är ledig imorn!

Mutt.

Itunes spelar upp Blinks Mutt för mig och jag får grava sommarkänslor. Blink och Millencolin är den ultimata sommarmusiken, den man softar på stranden till, den man åker varm bil till, den man provar bikini till... Den man grillar till, blir full i ett kvavt vardagsrum till, den man har nästan-för-jobbigt-men-självklart-värt-det-ändå, svettigt sex till.

Och nu kom Dammit. Mitt hjärta håller på att ramla ur bröstet.

Skriv.

Jag läser välskrivna bloggar och det börjar klia i fingrarna på mig.
- Vill också, vill också! skriker hjärnan och jag försöker febrilt få ner något på pränt som jag kan titta på utan att skämmas.

Men det går inte bra just nu. Jag får inte ur mig något riktigt, inget viktigt, inget helt. Varje mening skrivs, suddas ut, skrivs om, suddas ut och skrivs igen. Det är så svårt just nu. Det är inte skrivkramp men det är någon sorts skrivförstoppning. Det frustrerar mig.