Text.

"- Do you believe in life after death?
They were sprawled out, side by side on the tiny strip of grass not too many yards from the highway. In spite of the nearness to the hundreds of passing cars, the silence was big enough to let the noise from the night insects come through.
- 'Cause I always thought, that there has to be something afterwards. Like dessert after dinner, you know? And maybe this isn't even dinner, maybe it's just the apetizer. Or foreplay.
At this last word, she smiled at him and he looked at her, not getting time enough to answer before she continued.
- And if life is just foreplay, imagine the feelings that must come later. If love in this life is just foreplay, imagine love in the next. I guess your heart is bigger in the next one...
- How come?
- 'Cause if love is ever more than this, I think at least my heart would explode.
He turned his face from the starry night sky and kissed her. Her tongue immidiatly responded, as if she had been waiting for this. Or maybe, as if she had just gotten ready to add something more to her speech. "

Land och fjäll.

Jag är nere på landet och det byggs om en hel del här nere. Det finns inget kök och inget vardagsrum och finrummet är omgjort till förråd just nu. Men det kommer att bli så fint. Många åker till sina land för att leva lite spartanskt, ibland till och med utan el och rinnande vatten, men jag kommer kunna åka till mitt land för att leva lyxliv. Enormt kök, ismaskin och kolsyrat vatten i dörrn. Vardagsrum med superhög takhöjd, timmerväggar och en sprakande brasa. Loft där man kan ligga och drömma sig bort, en vävkammare ovanför köket, där man kan sitta och nästan dingla med benen över matbordet. Och mitt eget rum sen. Det är inte påbörjat än, men om någon månad kommer jag kunna börja fixa det. Ut med heltäckningsmattan, ut med de inbyggda barnsängarna, bort med skåpsluckor. Det kommer bli ett fantastiskt fint rum, där jag tänker ha långa samtal med Fågeln om livet, kärlek och fjällvandringar.

Han är underbar förresten.

Jag har skrivit en checklista och på söndag åker vi upp till Abisko för en tio dagar lång vandring. Det är egentligen ingen typiskt "Sanna-grej" men det känns riktigt roligt. En upplevelse liksom, något jag aldrig har gjort förut, och utan honom, säkert aldrig ens hade övervägt. Det blir tält, stormkök och sovsäck. Och förhoppningsvis leenden, kyssar och kärlek.

Heart-shaped box.

Läste just ut "Heart-shaped box" av Joe Hill och är mycket nöjd. Den var inte särskilt läskig, vilket på sätt och vis var en besvikelse, men den var ruskigt bra. Och vacker. Joe Hill vill jag läsa mer av.

"Marybeth was always waiting just inside the door with a glass of homemade lemonade. Sometimes they would trade a kiss that tasted of cold juice and motor oil. They were his favourite kisses."

Tantrum.

Varför bråkar man mest med de man tycker allra bäst om? Det är så dumt. Det är ett dumt system, att man blir mest irriterad på dem det gör ondast att vara arg på.
Och hur mycket ska man egentligen svälja? Och hur fan ska man kunna gå ur sig själv och få perspektiv? Jag måste lära mig vissa saker och det är så svårt. Jag vill kunna kliva ur mitt skinn, ställa mig en bit ifrån och utvärdera ifall jag faktiskt agerar rimligt eller inte. Men jag kan inte kliva ur. Jag kan bara bli ledsen, tro att världen ska gå under, att det inte finns någon morgondag, gråta tills jag måste skrika rakt ut för att det gör så ont. Och sen... Inse att det inte alls var så farligt som jag trodde.
Efter regn kommer solsken. Det är bara det att ibland skulle det vara smidigt om blixten inte slog ner mitt i allt jag älskar.

"They would sleep well, with the assertion that everything would be okay. Of course, nothing would be okay, but when they layed their heads down on the pillows, it sure felt so."

Elvis och jag.

Ny nedladdning just avklarad. Hittade en Elvis-skiva hemma hos Fågeln och blev inspirerad. Så nu har jag Elvis greatest och dansar runt till Jailhouse rock.
Han är grym.

Underlandsdrömmar.

Satt och tittade på bilder från modeveckan och Minimarkets korthus gjorde mig alldeles konstig i huvudet. Jag vill ha min Fågel här och så vill jag gå ut i skogen och ramla ner i en annan dimension med honom. Jag vill hamna där det finns konstiga saker, jättestora korthus och tyg överallt. Jag vill promenera över stora shackbräden med honom, klättra i jättestora gamla ekar och, när vi sitter högst upp, märka att löven är gjorda av marsipan och bara frossa. När vi går över en äng ska gräset vara som en stor studsmatta och vi hoppar och studsar, skrattandes. Tillslut blir vi trötta och lägger oss ner på det böljande gräset och kysser varandra.
Vi plockar blommor som sjunger och jag hittar klänningar, hängandes från grenar, och jag får dem allihop.

Lsd-tripp, någon?

YES!

Det regnar. Det dåliga samvetet rinner bort tillsammans med regndropparna. Man får sitta inne och göra absolut ingenting om det regnar ute.
Och nu har jag faktiskt börjat rita.

Jag är uttråkad.

Jag sitter hemma i mitt lilla underbara hus och har absolut ingenting att göra. Egentligen är det där en lögn, för jag har 6,5 meter nytt tyg, jag har hur mycket pennor och papper som helst, jag har ingredienser till de mesta bakgrejorna, jag har ett sommarväder utanför dörren och jag har flera filmer liggandes på hårddisken. Men ändå har jag ingen lust. Jag vill göra något, jag är rastlös så att jag snart spricker, men jag orkar inte ta mig för någonting överhuvudtaget. Det är så idiotiskt.
Jag vill möblera om, men det går inte, för allt står redan på sina bästa platser.
Blääääää! Jag kan ju inte ens skriva något vettigt!

Tomteboda.

Jag åkte förbi Tomteboda idag med pendeln och kom att tänka på en sak. Runt jul brukar tidningarna citera små barn som har skrivit till tomten, typ "Jag har varit snäll, jag skulle vilja ha en fotboll - Sara 5 år." Dessa brev kommer ju då inte till tomten, han-som-sitter-på-nordpolen, utan till postcentralen som lägligt nog heter Tomteboda (så att de små barnen luras på ett smidigt sätt).
Nu till problemet. Det är väl inget fel med att barnen luras i att tro att de kan skicka brev till tomten, även om jag kanske inte riktigt ser poängen. Däremot är det ju rätt uselt att man öppnar breven och sen låter publicera dem helt öppet i tidningarna. Kanske inte med rätt namn, vad vet jag, men jag tycker ändå det verkar lite integritetskränkande. Visst, det är barn, men bara för att man kan lura dem att breven hamnar hos gubben i rött tycker jag att det är ganska äckligt att utnyttja dem på det här viset. Tänk om man skulle öppna vuxna människors brev, brev som folk trodde att de hade postat privat till någon annan person, och publicera innehållet i tidningen.
Ramaskri skulle följa, självklart. Varför ska man då förminska barnen så förbannat? Om ungen adresserar sitt brev till tomten betyder det nog att det är tomten som ska läsa brevet, inte hela Sverige.

Kärlek.

Jag var nere. Sen såg jag den här videon på Beautifulones och nu känns det bättre.