Varje år slaktas omkring 80 miljoner djur i Sverige för att bli kött. Trots att Sverige har världens bästa djurskyddslag så föds de allra flesta djur upp under mycket smärtsamma förhållanden. Det är svårt att beskriva den verklighet som utspelas i en grisfabrik på ett rättvisande sätt: långa gångar av grisar, ofta på spaltgolv, tillbringar sina dagar i mörka lokaler med ammoniakmättad luft. Grisar är oerhört kontaktsökande, sociala djur med stort behov av att till exempel böka i jorden. På grisfabrikerna lever de hela sina liv inomhus. Suggor är inget annat än kultingproducenter som ofta flyttas runt mellan gårdar och uthyrare ( s.k. suggpooler). Om man som stadslevande människor aldrig har lärt känna en gris kanske man har svårt att känna empati med dem; de blir anonyma djur som vanligtvis bara benämns som produkter. Men om man föreställer sig att det var hundar som användes i köttindustrin så kanske bilden av deras lidande blir tydligare? Vi har lärt oss att öppna våra hjärtan för hundar och katter, men vi har även lärt oss att distansera oss från grisar eftersom vi bara ser dem i flått tillstånd på matbordet. Djurrättsalliansen ifrågasätter den uppdelningen. Det finns ingen anledning att inte visa grisar och andra djur samma omsorg som vi (förhoppningsvis) visar de djur som går under benämningen "husdjur".
Av det kött som rubriceras "nöt" i affären kommer 65% från kor och kalvar inom mjölkindustrin. Korna har tjänat mjölkindustrin i sitt fem år långa liv och när de inte längre producerar tillräckligt med mjölk går de till slakt. Hankalvar lever hela sina liv – runt 18 månader – inomhus och dödas därefter för att bli kalvfärs och kotletter. Vad många inte vet är att kött- och mjölkindustrin är mycket intimt förknippade och att djuren från mjölkindustrin bidrar till köttindustrins lönsamhet. Men, invänder många, måste man inte mjölka kor? Får de inte ont i juvret annars? Sanningen är att kor producerar mjölk för att de har fått en kalv. Precis som människor bär en ko sitt foster i nio månader. Ett dygn efter födseln tas kalven från sin mamma och placeras ensam i en box där den föds upp på pulvermjölk. Människor som arbetat i ladugårdar vittnar ofta om hur påfrestande separationen mellan kalv och ko är och att de ofta står och råmar efter varandra i veckor. När de själva får välja tar kon hand om sin kalv i runt tio månader.
Men äggen då? Astrid Lindgren såg väl till att hönorna fick komma ur sina burar? Tyvärr inte. 1988 tog riksdagen ett beslut att förbjuda äggproduktion där hönor sitter i burar. Producenterna fick tio år på sig att ställa om till förändringen, ändå utmynnade beslutet i dispenser och införseln av de så kallade modifierade burarna. Den modifierade buren är lika mycket bur för en höna som normalt skulle levt i en liten flock utomhus, pickat efter mat i marken, flaxat med sina vingar och umgåtts med sina artfränder. Skillnaden är att den modifierade buren innehåller en sittpinne och ett värprede. Det finns även äggproducenter som marknadsför sina ägg som "frigående". Vanligtvis betyder det att tusentals hönor hålls i stora hangarer och det är inte ovanligt att individer blir ihjältrampade och mycket uppstressade av den kaotiska miljön. Eftersom det är så många hönor på ytan blir heller inte rörelseutrymmet i de frigående systemen stort. Och även inom äggindustrin finns en restprodukt: hankycklingarna. De mals ner i en kvarn, levande, när de är ett dygn gamla eftersom de inte fyller något äggkläckande syfte. Hönor förs naturligtvis till slakteriet den dagen då deras äggproduktion dalar – de packas i lådor för transporten dit, hängs upp och ner på ett löpande band och får halsen avskuren.
Allt det här låter väldigt deprimerande och det är lätt att hamna i en försvarsposition: man vill helt enkelt inte veta vad djuren får utstå får vår skull. Men det fina är att det borde vara så enkelt att ändra på! Djurrättsalliansen förespråkar en livsstil som inte bygger på utnyttjande av djuren. Vi menar att de har rätt till sina egna liv, att de har behov och intressen som de har rätt att få tillgodosedda. Låter det abstrakt? Vad det handlar om är helt enkelt att välja god mat som inte bygger på utnyttjande och död. Idag finns mängder av alternativ till djurprodukter. Det kanske kan kännas svårt att gå över till att äta sojakött istället för djurkött, dricka havremjölk istället för komjölk och baka tårtor utan ägg. Men det är inte svårt, det är gott! Det gäller bara att skaffa sig lite koll över alternativen till djurprodukterna. En vegansk kost är både bättre för ens hälsa, miljön och djuren. Hör av dig till Djurrättsalliansen om du behöver tips på recept eller om du har frågor om någonting som rör djur och djurrätt."
www.djurrattsalliansen.se
