..

Nu är det en här och en där och ytterligare en där. Jag känner mig girig. Men någon gång i livet ska man väl vara det också?

...

Tända ljus som jag absolut inte får glömma innan jag går och lägger mig. Ömma fingrar efter för mycket, eller alldeles lagom mycket, gitarrspelande. Kurr i magen men mest pirr i magen. Så mycket endorfiner att jag dansade från tåget hem idag. Båda gångerna. Kalla fötter för jag skulle ta av mig de tjocka strumporna men tog av mig de tunna också. Och orkade inte sätta på dem igen för jag är för glad för att engagera mig i ett tiotal frusna tår. Kings of Leon. Ekot från basen, värmen från ljusen, rodnad på kinderna och ett leende inte ens ett slag i huvudet skulle kunna bedöva.

Musik.

Jag håller på att lära mig massor av ny musik. Det började med att jag började lära mig en ny person, som i sin tur hade många bra idéer på vad man kan utsätta sina öron för. Och nu går det lite av sig själv, för det är väldigt roligt att utforska detta enorma universum som musikens värld är. Den här veckan-och-en-halv har jag upptäckt att jag gillar Joy Division, en del låtar av Radiohead (men jag har inte gett de all tid jag ska, än), att jag faktiskt, faktiskt, faktiskt taggar till lite av att lyssna på Prodigy (vem trodde att det skulle någonsin skulle kunna hända?).
Just nu lyssnar jag på Muse. Och tror att jag nog tycker om det också.

Jag älskar Spotify. Det finns så mycket att undersöka, upptäcka och lära sig att älska!

Burka.

Jag tycker egentligen att det är en lite obekväm diskussion som har kommit upp, den här med burkan. Det känns som en väldigt tidstypisk diskussion med tanke på alla läskiga partier som tar fler och fler procent i fler och fler länder. Men samtidigt, när de nu har dragit upp den här frågan, då vill jag vara med och säga min sak. För jag tänker inte sitta stillatigande bredvid och titta på när man utövar ytterligare ett förtryck mot redan förtryckta människor.

Vi börjar med Frankrike. I Frankrike bor fem miljoner muslimer. Hur många som bär burka? 1900. 0,04 procent av Frankrikes muslimska befolkning alltså. (Siffror från fredagens SvD).
Jag vill bara börja med de siffrorna för att peka ut det orimliga i att den här diskussionen har fått så stor plats. Att man tycker att kvinnorna är förtryckta, det argumentet kan jag ändå förstå, det kan jag respektera. Men det jag inte kan respektera är hur man väljer att lösa situationen. Genom att förbjuda dessa kvinnor, som då tydligen är så väldigt förtryckta sedan innan, att bära burka, hur ska det leda till att de är mindre förtryckta? Förtrycket de är under finns ju fortfarande kvar. Och nu blir det dessutom dubbelt. Den kultur som tvingar dem att bära burkan å ena sidan, och den kultur som tvingar dem att ta av den. I vilket fall så står fortfarande kvinnan i mitten och blir trampad på. Är man såpass väldigt förtryckt att man varje dag klär sig i något heltäckande man absolut själv egentligen inte skulle vilja bära, då tror jag inte man "bränner burkan" och kastar sig ut i samhället som en fri kvinna. Jag tror snarare att man i många fall väljer att inte gå ut. Om en man eller en kultur (för det handlar ju egentligen inte så mycket om religion, vilket kan stödjas i de där siffrorna från SvD) kan tvinga dig till att bära burka mot din vilja, så nog fan kan du tvingas till att stanna inne om du där ute inte får ha burkan på dig.

Jag tycker inte religionsfrihet går över individens, i detta fallet, kvinnans frihet och rätt till sin egen identitet och livskvalitet. Men jag tror att genom att förbjuda burka slår man bara på den som redan ligger, man drar undan mattan för dessa kvinnor. I ett utopiskt, demokratiskt samhälle bör man få klä sig så som man vill, och då finns det inte plats för varken "du måste bära burka" eller "du får inte bära burka". Att bekämpa det förtryck som många anser ligger bakom användandet av burka måste gå djupare än att bara förbjuda dessa kvinnor att bära plagget och sen tro att man har löst situationen.

Men det är här ytterligare ett problem kommer in. För jag tror många av de som är sådana ivriga förespråkare för ett burka-förbud inte alls bryr sig särskilt mycket om kvinnoförtryck. Där handlar det om mycket mer ljusskygga motiv. Där handlar det om att: "De där jävla muslimerna ska inte komma hit och tro något." Och att iklä sig en roll som kvinnornas beskyddare och befriare, för att kunna sprida sitt främlingsfientliga gödsel, det går jag fanimej inte med på. Är man seriös med att hävda att burkan är en ok på kvinnans axlar och att det är en bra och fungerande lösning att förbjuda burka för dessa kvinnor ska kunna bli fria, då vill jag höra några hållbara argument. För jag har inte hört några än så länge.

Åh, fredag.

Jag har tråkigt. Som fan. För trött för att hitta på något, för uttråkad för att vara nöjd med att ligga i soffan en fredagkväll.

Idag var vi på naturhistoriska riksmuseet. Jag spenderade minst 2 gånger 15 minuter i ett litet mörkt rum, med en tv som visade klipp från skogsbranden i tyresta samtidigt som jag lyssnade på joy division. Jag satt ensam i det mörka rummet (ibland kom det in lite barn och deras anhöriga, men mest var jag ensam), hörde det höga ljudet av sprakande vild eld lite i bakgrunden mot min joy division och jag ville aldrig gå ut. Jag var tvungen tillslut, kände mig som århundradets kuf där inne, men jag ville verkligen inte gå ut. Önskar lite att jag hade ett sådant rum här hemma. Ett helt mörkt rum där jag fick vara helt ifred och bara kunde sitta.

Jag är fruktansvärt trött mest hela tiden. Men jag tror att jag kanske sover lite för lite. Sitter uppe på kvällarna och tittar på andras favoritfilmer och pratar med.. folk... om olika saker. Allt mellan himmel och jord och mycket musik. Borde prova att lägga mig lite tidigare kanske.

Idag skulle det ha passat att ha haft en jacka med ordet "HATE" målat på ryggen. Som han i gårkvällens favoritfilm. Så snygg. Filmen var då alltså Control och den var hemskt bra.

Jag har inte orkat laga mat så jag ligger med illamående efter att ha trott, seriöst trott, att jag skulle klara av att käka massa chips istället för middag och ändå må fint. Jag är en sådan idiot.

Åh, idag skulle jag behöva något glatt och ett piggt humör. Eller bara någon att softa med, någon som gjorde mig glad, som inte krävde så mycket, som bara kunde lindra det onda. Jag tycker inte om att ha ont inombords. Och speciellt inte när det liksom... inte gör ont egentligen.

Människor är så underbara, människor är så hemska, människor gör mig så jävla besviken, människor förvånar mig, människor roar mig, människor gör mig lycklig, människor gör mig ledsen, människor sårar, människor plåstrar om, människor betyder mycket när de borde betyda högst ingenting och människor som borde betyda mycket betyder ingenting och saker man säger som kanske borde betyda ett dugg betyder inte ett dugg och när man försöker så kommer man aldrig riktigt... fram.

Hellre en soffa i ett kolsvart rum än det här. Och jag vet att jag kan släcka ner och få en soffa i ett kolsvart rum men det är fel soffa, det är fel rum och det är fel mängd människor i rummet.

Det är så mycket som har känts pissigt den senaste tiden och väldigt lite av det har varit något jag har kunnat sätta fingret på. Jag är förbannad av ingen anledning, och sen ibland blir jag förbannad över något som jag har anledning att bli det av. Jag blir ledsen och nedstämd för ofta, jag gråter ingenting men jag känner mig obekväm i mitt eget skinn, i mina egna tankar, i mitt liv, i mitt sammanhang, i min krets, i min roll. Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vem jag vill bli, jag vet inte hur jag ska finnas till för att trivas.

Åh, fredag. Jag älskar dig verkligen idag. Så jävla mycket. Jävla pissdag.

...

Mörka rum och mjuka läppar. Strålkastare och dansgolv fyllda med folk. Tomma glas och fulla människor. Leenden och ögon. Vänner som är vackra, andra människor som är vackra, vinfläckar på golv och en ensam kaka kvar i påsen. Skålar fyllda till brädden med smågodis, melodifestivalen på teve och att sänka basen men inte volymen. Känna sig lycklig, känna sig olycklig, känna sig lyckligare än innan. Läppstift och speglar. Fyra kronor i dricks, två kronor i växel, flera kronor som faller ur byxor som faller från soffor. Svagt bag-in-box-vin, alldeles för starka tequilashots. Att se dubbelt, att se enkelt, att se framåt. Frusna händer, en utlånad vante som inte hjälper mot frusna fötter. Istappar som hänger från höga hustak. Flätade fingrar, skrattande ögon och en sned lugg. Skämt, allvar, någonting mitt emellan.

Kärlek till vänner, kärlek till mig själv, kärlek till livet. Kärlek till allt som är så vackert att jag inte kan andas ibland.