Sara.

När vi satt där och pratade, utan någon som helst risk att tappa orden, så insåg jag, återigen, för säkert hundratusende gången i mitt liv, hur fruktansvärt mycket jag älskar dig. Det är jätteläskigt att säga det, varje gång, men det måste sägas. Det finns ingen bättre vän, ingen närmre. Ingen annan.


"Jag vill ha din ryggrad här, fäst den i mig.
Jag är alltid tryggast när du är en liten bit
ifrån, en rörelse i ögonvrån..."

Snöfall.

Tunna isfläckar på fönstret, så tunna att de smälter om jag sätter fingrarna mot insidan av glaset. Jag ser ut på snöfallet, studerar hur flingorna dyker upp i cirkeln av ljus runt gatulyktan. Människor halkar omkring på gatan nedanför och gör spår i det tunna snötäcket. En duva landar på taket mitt emot och burrar upp vingarna mot kylan.
Jag andas mot glaset och skriver mitt namn. Jag skriver mitt namn för jag har inget annat namn att skriva. Det finns ingen prins, det finns ingen riddare, ingen nallebjörn, ingen förälskare. I det tomma rummet är jag det enda som existerar, det enda som andas och det enda ting med ett hjärta.

För egentligen är det väl vad vi människor är? Ting med hjärtan. Hjärtan som lidelsefullt slår för att vi ska kunna förälska oss och försöka stå emot vardagen. Ibland är det så jag vill se oss.

Min nya kompis.

Jag har en ny kompis. Han är smal och svart och heter "The Pod". Iallafall har jag döpt honom till det när han ansluts till min iTunes. Det är nämligen en iPod. Med 80 gb minne och 30 timmars batteritid och en spegel på baksidan.
Och jag kallar den för han eftersom jag alltid har hittat på vänner. Igår när man förra mp3spelare dog så blev jag seriöst ledsen. Blir sorgsen när jag stoppar den nya spelaren i den gamla spelarens fodral för det känns som att klä en ny vän i en död väns kläder.
(Jag lekte med gosedjur tills jag var över tretton och min dåvarande bästa vän Valas sover fortfarande i min säng och jag viskar ibland saker till honom när det är jobbigt att vakna mitt i natten).

Jag vet inte om jag är en äcklig materialistisk människa eller om jag snarare är tvärtom? Att jag ger saker känslor och liv för att jag inte tycker om rent materiella ting... Hänger ni med?

Nåja, jag är alldeles för trött för längre resonemang nu. Men den nya är finfin och jag ska spara den gamla tills känslorna verkligen har försvunnit.

På våren får man visa hud.

Så ge mig vår nu.
Dsquared, två stycken 3.1 Philip Lim, Alexander Wang och Anna Molinari.

"Highway to hell" utan min kjol.

Jag sitter och lyssnar på bra musik, det är trevligt.

Min favoritkjol är borta, det är jättekonstigt. Jag använder den jämt och plötsligt finns den inte där den ska. Den är svart och kort och jättefin. Undra var den har tagit vägen... Jag hatar när sånt här händer, det är så löjligt. Kjolar ska ligga still, inte springa bort.

Uppdatering: Kjolen hade bara trasslat in sig i ett par svarta byxor så att jag inte såg den. Allt lugnt alltså.

What happened to you?

En bra morgon innehåller solsken, hummus och "What happened to you?" med Offspring. En gnutta "Self-esteem" och planer på att köpa skor hjälper också.

Heavy.

Sitter och tittar på "Heavy: the story of metal" på MTV. Rätt intressant. Speciellt när de talade om de "mörka" Birmingham-metalkillarna (typ Black Sabbath) och sen gick över till hur Van Halen kom och kaliforniserade alltihop. Det var liksom heavy metal, fast med bikinibrudar och massa leenden, istället för monster och ondska. Rätt kul. Så nu ska jag dra igenom lite Iron Maiden, Judas Priest och ACDC den här veckan. Alltid roligt med ny musik.

Nu är det Sagan om ringen istället. Rena nördkvällen här. Men det är inte så roligt att kolla episka superfilmer på en skärm lika stor som en brödskiva (nåja, nästan). Man kommer inte riktigt in i stämningen. Bra film i vilket fall.

Tydligen hade jag inte mycket roligt att skriva om ikväll och ingenting djupt och tankeväckande. Samlade lite bilder från Style.com förut idag men jag har inte hunnit skrapa ihop ett kollage än. Vilket latmask.

"That settles it. You should be the fellowship of the ring!" Special-special musik och stämning.
"Okay. Where do we go?"
Hober är söta.

Psychokiller, oh yes.

Jag sitter och tittar på The Shining (miniserien, inte den illojala Kubrick-versionen) och inser en skrämmande sak om mig själv. Jag tänder på störda mördare. Jack, Patrick Bateman... Hur illa är det här? Bör jag söka hjälp eller bara sluta se på skräckfilmer/psychofilmer när jag inte har haft sex på ett tag? Hm...

Finns det fler snygga knäppgökar där ute? Dela med er nu!

Jag tycker om att svara på frågor om mig själv.

TIO FAVORITER
1. tv kanal ? jag har nästan slutat titta på teve, så det skulle vara orättvist att svara på den här frågan. Men det är ju trean som har sänt ANTM, så jag måste nog lägga min ogenomtänkta röst på trean.
2. blommor ? de första förgätmigejerna i dungen utanför mitt gamla hus.
3. färg - lila, grönt eller rött. Och svart och vitt. Och gult och blått och brunt och melerat jearseygrått. Speciellt melerat jearseygrått.
4. sport ? jag ser inte på sport. Det skulle vara löjligt om jag svarade på den här frågan.
5. affär ? American Apparel.
6. musik ? det som passar mitt humör just då (alltifrån Rancid till Bob Dylan till Kent. Men oftast Nofx, Rancid eller Hives)
7. mat ? extremt stora portioner med lite-vad-som-helst-som-är-gott när jag kommer hem från jobbet.
8. årstid ? På sommarn är det hösten, på hösten är det sommarn, på vintern är det först vintern sen våren, på våren är det våren och sommaren och hösten.
9. djur ? mina.
10. stad ? Stockholm och Paris. Paris mer för mina fantasier än verkligheten.

TIO FAKTA
1. hemstad - Stockholm. Eller Tyresö, beroende på hur man ser det. Stad alltså.
2. hårfärg - Nu ljusbrunt, men egentligen är jag, citerar Carro, "den svenska råttan".
3. längd ? 178 eller 179 eller nåt sånt.
4. frisyr ? för kort lugg och en "graduated bob".
5. ögonfärg - gröna, perfekta.
6. skostorlek - 40-41
7. humör ? drömmande men rätt nöjd med att rumpan sitter i fåtöljen och att jag faktiskt har en guldfåtölj (det är nog fanimej få förunnat). Sen, hur kan man vara annat än nöjd när man lyssar på Soko? Hon får mig att acceptera att jag är en människa och tillsammans med Citronmuffin (som jag har börjat läsa från början idag) får hon mig att vilja vara vilsen, mänsklig och vacker.
8. orientering - om det är sexuellt, så är det heterosexuellt och är det "sporten" som avses så säger jag att det är förbannat otrevligt.
9. tillgänglighet ? jag antar att det är förhållandemässigt här. Och isåfall är jag fullständigt tillgänglig för rätt person och sluten som en mussla för fel.
10. vänster eller högerhänt - högerhänt, fast jag skulle vilja vara vänsterhänt ibland. Det är liksom coolare. Och självklart för att pappa är det.

TIO SAKER OM DITT LIV
1. har du någonsin varit kär? - ja.
2. tror du på kärlek? - jag tror på att man kan bli kär, jag tror att man kan bli lycklig av det och jag tror att man kan bli ett jävla kolli av det. Vad är det jag ska tro om det?
3. varför tog ditt senaste förhållande slut? för att jag tog mitt förnuft till fånga (alldeles för sent) och för att personen inte accepterade mina tårar. Tack.
4. har du någonsin fått ditt hjärta krossat? inte krossat, för då skulle det inte kännas så jävla fint med meningar som "you would say I love you in the cutest place on earth". Men misshandlat, onekligen. Men mest ont gjorde det nog i hjärnan, tankarna och sådär.
5. har du någonsin krossat någons hjärta? har jag det? Jag vet inte. Kanske?
6. har du någon gång blivit kär i din bästa vän? jag var kär i en kille som sen blev min bästa vän som sen inte blev mycket mer än ett älskat minne, räknas det?
7. har du någonsin älskat någon utan att tala om det för han/hon? inte älskat, tror jag. Eller, det finns nog vänner jag har älskat, älskar på olika sätt, som inte vet om det.
8. är du rädd för att starta ett förhållade med någon? ja. Skiträdd. Scared shitless.
9. har du någonsin haft en hemlig beundrare? om jag visste det skulle den väl inte vara hemlig?
10. tror du på kärlek vid första ögonkastet? "I believe in lust at first sight".

TIO SAKER: DET DÄR ELLER DET HÄR
1. kärlek eller pengar ? de säger att pengar är flyktigt, men kärlek är fan livsfarligt. jag vill ha båda två, precis som sara. (om frågan var kärlek eller sara eller pengar eller sara så skulle hon vinna).
2. vin eller öl? öl är ballare men vin är mindre asvidrigt.
3. dag eller natt ? dag för ljuset och natt för drömmarna, tankarna, mörkret och ensamheten. (och förstås, tvåsamheten är vackrast i mörkret).
4. one night stands eller förhållade? ett förhållande är mycket läskigare, men det är svårt att skriva kärleksbrev till någon man inte känner och man hinner inte lära sig var någon är känslig och hur man ska göra en människa lycklig på en natt. Så förhållandet vinner nog ändå.
5. tv eller internet? - internet, alla gånger. Det finns ju web-tv, så det är egentligen en icke-fråga.
6. pepsi eller cocacola ? vilket som.
7. vild fest eller romantisk hemmakväll ? vild fest, för att hitta någon att ha romantiska hemmakvällar med?
8. färgfoton eller svart/vita foton ? om de får mig gråtfärdig eller att brista ut i skratt så gör det detsamma.
9. telefonkontakt eller face to face ? jag avskyr telefonsamtal. Verkligen avskyr.
10. aim eller myspace ? Bläh.

TIO "HAR DU NÅGONSIN"
1. har du någonsin blivit upptäckt när du smitit ut? ja. Fast jag har aldrig smitit ut för att göra hyss, bara flytt från bråk och enorm ångest. Men anywho, svaret är ju detsamma.
2. har du någonsin varit med i ett slagsmål? ett par.
3. har du någonsin gjort ngt du ångrat? jag försöker att inte aktivt lida över val som ligger i det förflutna, men självklart har jag gjort idiotiska saker. Det enda jag verkligen ångrar är att jag inte gjorde slut på mitt förra förhållande långt innan det sabbade mig som det gjorde.
4. har du någonsin hoppas bungyjump? skulle aldrig falla mig in, vill jag få den känslan i magen säger jag bara något till "den snygga killen som kommer in på jobbet ibland".
5. har du någonsin varit på en husbåt? öh.. nej?
6. har du någonsin gjort slut på en hel jawbreaker? nej, men ibland har det känts så i käkarna. I vissa situationer...
7. har du någonsin önskat ngn att göra sig riktigt illa? självklart, jag är väl mänsklig? Och rätt aggressivt hämndbenägen, när andan faller på.
8. har du någonsin gått på bio ensam? bio är bäst ensam.
9. har du någonsin gillat ngn som inte gillat dig tillbaka? har hänt. För många gånger. Eller inte tillräckligt många, kanske?
10. har du någonsin tyckt att världen suger? absolut.

TIO KÄNSLOR
1. saknar du ngn just nu? många.
2. är du glad? inte direkt. Glad känns som ett aktivt ord, jag är mer... nöjd.
4. är du uttråkad? näe, jag pratar med fina Leontina, skriver onödig fakta om mig själv och ska snart sova.
9. är dina föräldrar fortfarande gifta? nej. fast två av de är, så att säga.
10. gillar du någon just nu? ja, massa människor. Fast om det är kärleksmässigt, så kan jag väl inte direkt säga att jag gör det. Eller snarare, nej. Fast jag skulle säkert kunna bli kär i nästa söta kille på tunnelbanan, så mycket soko jag har lyssnat på idag.


Efter de här frågorna vill jag älska, knulla, dansa, supa och prata väldigt mycket. Men mest av allt vill jag skriva kärleksbrev. Med en blyertspenna med trubbig udd på baksidan av en obetald räkning (för vem bryr sig om räkningar när man har någon som skriver kärleksbrev till en?).

Soko.

Hitta denna video hos Annika och blev fast. Jag trodde inte att någon kunde få flicka-som-blir-jättekär-jättefort-och-sedan-när-
besvikelsen-kommer-blir-mordbenägen att vara så här fruktansvärt fint.

Fast det gjorde mig väldigt kärleksfull. Jobbigt nog.

You were supposted to call me tonight, we would go to the cinema
You would have said "I love you" in the cutest place on earth

Våldtäkssvammel.

Jag tänkte på det här med våldtäkter och jämställdhet och ditten och datten. Egentligen tänkte jag väldigt långt och utförligt men jag kommer inte orka skriva ut allting just nu. Kanske imorgon. Men en huvudgrej jag tänkte på, det här med "ett nej är ett nej." Det är självklart, självklart är det det. Men frågan är, när är något ett nej då? Jag tycker att det verkar som att folk ofta utgår ifrån att tjejer skriker i högan sky, att de säger nej högt och tydligt och att de alltid kämpar emot. Jag tror inte att sanningen ser ut så. Jag tror det finns en hel drös med "missuppfattningsvåldtäkter" där ute och jag är övertygad om att de alla inte begås för att killen är för dum/full/mansgrisig för att förstå att ett nej är ett nej. Jag tror många killar, de flesta killar, förstår att ett nej är ett nej, men de kanske inte alltid förstår att ett mummel är ett nej, eller att en frånvänd kropp är ett nej (jag brukar vända ryggen åt min sexpartner from time to time, men det är faktiskt för att jag diggar det bakifrån, så att säga).
Missuppfatta mig inte nu, jag ställer mig inte i lägret med snubbar som tycker att en tjejs kropp är hans egendom, eller att man kan ta vad man vill bara för att tjejen är svagare eller mer full eller något. Jag säger bara, att i de fall (och jag tror att de är många, med tanke på hur mesigt kvinnor uppfostras) där tjejen inte säger ifrån, där borde kanske tjejen också ändra på sig?

Vi borde lära ut mer än "ett nej är ett nej". Vi borde lära ut kommunikation. Jag läste en artikel om unga tjejer och sex och en av tjejerna sa att när hon inte ville ha sex med sin pojkvän brukade hon bara vända sig åt sidan och låtsas som ingenting. Många av de sa att de ofta hade sex med killen trots att de inte hade lust, men de sa aldrig något. Artikelförfattaren undrade om de inte kände sig utnyttjade då, men jag tycker inte att de direkt har rätt till det (eller, alla har rätt till sina känslor, men rätt till att klandra killen då kanske).

Det känns som att jag säger att man ska utgå ifrån att alla alltid vill ha sex, men det är inte så jag menar heller. Men det finns ändå saker som ofta leder fram till sex. Hångel, petting (om man inte klassar det som sex som Olle gör, förstås) och andra såna aktiviteter förknippas ju, rätt logiskt, med sex. Med det inte sagt att om man hånglar har man förbundit sig till något, men om man hånglar, tafsar och sen inte visar något som helst mot-tecken när killen börjar klä av en eller försöker komma in i en, då kanske det är där problemet ligger?
För jag vill inte hamna i en situation där man behöver ett skrivet kontrakt för att man ska våga knulla, jag vill inte att det ska vara olagligt att ha sex med någon som inte klart och tydligt sagt "ja, Sanna, inför alla dessa tre lagstadgade vittnen så går jag med på att idka samlag med dig". Det känns lite osexigt, för att vara ärlig. (Dessutom, som jag och min syster talade om, vad händer om man gått med på att ha sex och man sen ångrar sig? Kontraktsbrott? Som min syster sa, "Det är ju ändå en muntlig överenskommelse".)

Poängen, för att inte vimsa vidare just nu när jag ska sova, var att vi bör lära ut att det är viktigt att tydligt kunna kommunicera att man inte vill. Om snubben då inte ger sig, då är det stora fel.

Hälsa.

Jag var ute och skulle handla kvällsgodis nyss och en främmande kille på gatan hälsade på mig. Helt rakt upp och ner, ett stort glatt "tja!" som gjorde mig alldeles varm. Inte som att han trodde att han kände mig, utan bara... för att. Och nu är jag jätteglad bara för det.

(Undra om det är luggen? Att jag ser så snäll ut att folk måste hälsa?)

Olikheter.

Idag har jag gjort två saker som inte alls är likt mig. Numero uno, jag har gått runt i min sovtröja och mjukisbyxor hela dagen. Inte alls likt mig, jag hatar såna kläder vanligtvis. Dock har jag sminkat mig och fönat håret med precision. Så jag ser halvklar ut, ungefär.
Det andra jag har gjort är att bli klart med något i förtid. Egentligen inte direkt i förtid eftersom det är en uppgift som ska in idag, men jag gjorde den nu på förmiddagen och nu är den klar. Jag har flera timmar tillgodo nu. Kan äta mat, gå ut på stan, vimsa i mitt rum, kanske sy nåt. Jag har tid utan stress och det är fan ovanligt.

Något mer jag har är sår i hårbotten. Det är inte tillfredsställande. Färgade visst håret lite väl mycket i söndags. Aja, det läker nog, det är faktiskt bara ett. Jag ska tydligen ha bra läkekött också.

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Jag har en lång text som jag skrev vid frukostbordet och jag tänkte att jag skulle skriva in den här. Men det gick inte, jag skrev av och det kändes inte rätt. Kan hända att det är för att texten är rätt glad och bekymmersfri och jag sitter just nu och lyssnar på Kents första B-sidor skiva. Den är fruktansvärt ledsam och påminner om en gång när jag var yngre och min pojkvän precis hade gjort slut med mig. Jag låg i mitt rum och lyssnade på Noll och Utan dina andetag. Grät som att världen höll på att gå under. Men det ordnade sig tillslut, som saker brukar göra. Jag blir ändå lite passiv när jag lyssnar på de här låtarna, fast sådär nostalgiskt, så att det inte gör ont. Som att titta på ett brustet hjärta genom en monter, kanske.

Jag har massa ideer på vad jag ska skriva, men allting är så nedstämt och känsomässigt. Jag vill inte skriva sådana saker, för det är inte direkt så jag mår. Å andra sidan är jag inte helt uppåt väggarna lycklig heller, men det känns lite som att man göder de dumma känslorna om man skriver gråtmilda texter. Jag tar ut det trista med en fin textrad, det är lagom.

"Hur kan du vara så säker på ditt svar, hur kan du vara så iskall, ren och klar, när det finns platser i vintergatan kvar, som vi aldrig får se?"

Klädinköp.

Har köpt massa fina kläder idag och i förrgår. I förrgår köpte jag en klänning på aa och en tröja på Zara (plus underkläder och strumpbyxor på H&M). Idag köpte jag strumpor, tio vanliga och ett par overknee, ett par strumpbyxor till, en finfin illblå kjol och en gullig blus. Ett vitt linne fick slinka ner också.

Så nu har jag massa kläder men fortfarande inget liv. Jag måste göra något med min fritid, men jag vet inte vad. Jag vill träffa människor, skapa saker och finnas "där ute". I världen. Vara en del av allt det där som får folk att sprudla. Misstolka mig inte, när jag mår bra så kan jag sprudla av att sitta inne en hel dag och bara se mig i spegeln typ, men just nu känner jag att jag uppfyller alla egoistiska grejer. Jag har tid för mig själv, jag har kreativt utrymme och jag har bra flyt på det som är för bara mig. Problemet är att jag har jättedåliga tider, så ofta när jag jobbar så är mina vänner lediga och tvärtom. Jag får aldrig träffa folk. Jag får bara nöta ut mitt eget jag. Vafan, jag pratade med mig själv idag. Jag hade inte hörlurarna på mig (vet inte riktigt varför, jag har de alltid på annars) idag ute på stan och det dröjde bara några minuter innan jag började prata med mig själv. Högt, på en gata där det faktiskt fanns folk. Okej, det var nog inte så högt, och ingen hörde mig antagligen, men det är illa nog ändå. Hur jävla ensam och patetisk får man bli?

Frågan är, hur mycket av det här är olycklig slump och tråkiga sammanträffanden och hur mycket är mitt eget fel? Hur stor del av detta kan jag lasta mig själv för? Är jag för av, för lat och har inte nätverkat nog? Är jag för kräsen? Gör jag för dåliga val?

Jag tror att jag själv kan lastas för en del, men jag är alldeles för nere för att ta ytterligare ett nederlag idag. Det enda jag skulle behöva nu är ett långt djupt samtal med många skratt och ett riktigt bra ligg. That's all I ask for. (Tydligen, alldeles för mycket begärt.)

Kärlekens synfel.

Läste lite på Conspicere och hajade till vid meningen "...ger ordspråket “love is blind” ny obehaglig innebörd.".

Jag har liksom inte tänkt på, överhvudtaget, att "kärleken är blind" kan vara något positivt. Att man kan bortse från yta och sånt, för att man är kär. Jag tänker bara på de negativa aspekterna. Det där att man blir lurad och utnyttjad och dylikt.
Spännande.

blaj.

Hårfärgande

Idag har mitt hår varit rött, svart+vitt, svart+grönt+blått, mörktbrunt+orange. Nu sitter sista färgen i och jag hoppas för glatta livet att den sista färgen blir brun.

Varför färgade de mitt hår svart, grönt och blått? Det var inte fint. Och luggen är jättekort, känner mig fruktansvärt... ful.

Men snart växer det ut och tills dess kan jag faktiskt skratta åt eländet. För elände är just vad det är.

Hårmodell.

Imorgon klockan åtta ska jag tydligen vara hårmodell. Fett läskigt. Ska få lugg och grejer. Lite rädd.

Men Leontina blev ju så fin, så varför oroa sig?

Fortfarande den bästa kärlekslåten för oss som inte går på allt det där andra krafset.

I wouldn't walk 500 miles, when I could fly coach
But almost anything
I wouldn't swim, across the nile
When I could get a amoebic disentary

I would do almost anything for you
Cause if there's anything you want
I'll probably get it
Just tell me what you need
I'll try not to forget it
You need someone to blame
I'll say I said it
Whatever Didi wants, she's gonna get it

I wouldn't climb the highest mountain
Could get a blister, but almost anything
I wouldn't throw coins in a fountain
I may be needing to make a phone call

I'd call you collect whenever I could
Cause if there's anything you want
I'll probably get it
Just tell me what you need
I'll try not to forget it
You need someone to blame
I'll say I said it
Whatever Didi wants she's gonna get it

You are so beautiful
You are so beautiful to me
We're gonna try an' get it right

It doesn't seem, like you're a million
Miles away, no. But maybe one or two
That doesn't mean, I never loved you
I love you long time, when you're on top of me

I love you as much as anyone could
Cause if there's anything you want
I'll probably get it
Just tell me what you need
I'll try not to forget it
You need someone to blame
I'll say I said it
Whatever Didi wants, she's gonna get it

När är man levande?

Innan jag somnade igår läste jag "Autosy Room Four" av Stephen King, en historia om en man som är så fullständigt förlamad att allt han kan göra är att andas och tänka, ungefär. Och ja, de ska göra en obduktion på honom och man får följa hans tankar när han ligger där på bordet och febrilt försöker visa att han inte är död (den här historien har tydligen sitt ursprung i en Alfred Hitchcockhistoria som King ville modernisera och göra lite mindre blödig).
Efter denna historia somnade jag och drömde om varulvar. Eller så var det zombies, eller snarare något mellanting. Man blev smittad av att bli biten och då blev man, ja monsterlik. Hade inga tankar men förhöjd fysisk förmåga och ville självklart springa runt och bitas och döda. Denna förvandling kunde vändas tillbaka med B12 och örtextrakt, så jag "rånade" en life-butik och snodde massa hälsokostsaker för att kunna bekämpa detta. Det var på något sätt jag som hade varit målet för viruset (eller vad det nu var) från början, men det hade spridit sig från stället där det uppkom till resten av världen med hjälp av någon sorts torpedvirusspridare. Han smittade mig på tunnelbanan men inte kunde hålla sig till att bara bita mig utan gick bananas. Det var en jäkligt cool dröm faktiskt och jag fick känna mig lite som Alice/Lara Croft (med en new age-twist, förstås. Jäkla örter).

Men dessa två historier har fått mig att fundera lite. När är man en levande människa? Om man inte kan röra på sig men tänka, är man levande då? Och om man kan röra sig exceptionellt mycket och kroppens funktioner är på topp, men man har tappat all tankeverksamhet, hur är det då? För man är ju inte död i något av fallen, men kan man verkligen säga att man lever? Vad är annars ordet? Odöd brukar man ju säga om zombies och vampyrer men vad innebär det egentligen? Och varulvszombiesarna i min dröm kunde man ju faktiskt rädda med en hippiedrink, är de mer levande än vampyrerna då? Jag tycker det är en spännande fråga, hur man definierar "levande". Hur tänker du?

Dagens detalj?

Jag lägger ju aldrig upp "dagens outfit" (av många anledningar, en av dem för att det oftast är alldeles sjusärdeles tråkigt (milk stort undantag), en för att jag inte har någon kamera osv), men här är jag. Eller ja, min mage. Och min kjol och mammas skärp och en klänning från AA. Och dåligt nagellack. Men jag tyckte det var fint iallafall. Och bloggen är ju min egna lilla whiteboard, så ni får snällt låta mig hållas eller vandra vidare till andra (typ milk). Såja.


Och den här tröjan är söt (jag har snott den av pappa). Den har knappar och en fin krage. Och så är den ju bäst bara för att den är pappas också. Såklart.

Snön smälter och gud är en rätt kass ledare.

Jag ser den rinna från taken, jag ser dess tröstande vita täcke sakta försvinna från min värld och det gör mig lite illa till mods. Det blir så tomt utan den, som ett gosedjur utan vadd.

Jag tänker endel på religion. Själv är jag inte religiös, jag är en såndär modern människa som det brukar klagas på, en sån som sätter mig själv i centrum och har min egen lycka som främsta mål. Jag funderar dock på saken rätt mycket. Låt oss säga att den krista guden finns, han herr Bibelsnubbe. Varför har han byggt upp sitt system så dåligt? Alltså, folk brukar säga att hela grejen med kristendomen går ut på själva tron. När de ifrågasätts och ombeds om bevis för guds existens, då tas det upp att "bevis skulle göra att hela systemet haltar, eftersom Gud vill att vi ska tro utan bevis, för att visa oss lojala". Typ så iallafall. Och då undrar jag, och detta är en direkt fråga till gud, varför vill du ha sådana människor till dina undersåtar? Om jag var du, gud, så skulle jag vilja ha undersåtar som ifrågasätter, kritiska människor som inte tar vilket blaj som helst bara för att det står i en viss bok. Jag skulle vilja att mina "avbilder" krävde bevis, vetenskapliga förklaringar och ett och annat uppdykande sådär på julafton eller något. Jag skulle inte vilja ha folk som ser Jesus i brödrosten.
Har jag missat något avgörande eller vad är det frågan om?

Oh Yeaaaaah!

När man är ledsen så behöver man inte gå längre än till "Tick tick boom" eller "Try it again" för att dansa i stolen och inse att vilka bekymmer man än har så är de ingenting när musiken finns.

Lärt.

Igår lärde jag mig att "undici" är Brolins krog och att den heter det för att han hade elva på sin tröja och undici är elva på italienska.
Såna saker är kul med mitt jobb, snälla kunder, som Claes, som lär en saker.

Trötthet.

"Hon drar från höften och skjuter vilt omkring sig. Som värsta Lara Croft."

Jag är fruktansvärt trött just nu. Gick upp fem imorse, jobbade 7-16 och snilleblixtade (not) mig sedan ut på stan i två timmar. Nåja, den här obehagliga känslan kan iallafall lösas med sömn och det är det inte allt som kan.

Dagens höjdpunkter:
-När pennan jag skulle skriva med gick sönder. Det såg så roligt ut, fjädern bara "sproiing" och så flög allt åt olika håll.
- De fina tankarna jag tänkte på vägen till jobbet
- Den schyssta kunden som slet upp sin delicatobollsförpackning och bjöd mig på en (jag blev väldigt glad)
- Den trevliga kunden som sa det där kursiva där uppe. Han är alltid rolig att ha.

Lågvattenmärkena:
- Den dumma gubben som snackade skit om mig på osvenska, så jag inte ens hade en chans att fatta vad det var han sa.
- Ont i fötterna!

Jag vet att det var mycket fler saker under höjdpunktskategorin, men just nu kan jag inte komma på exakt vilka det var. Men iallafall, bortsett från den förlamande tröttheten, så känns det som att det har varit en väldigt, väldigt bra dag idag. Om jag löser problemet som kallas "helgen" bara. Vi skulle gått ut, men det verkar skita sig. Så vad sjutton gör jag nu? Jag får panik om det ska bli en hemmasittarhelg. Det är jag inte alls upplagd för.

Duktig innan jobbet.

Idag har jag sytt en kjol. Helt från scratch. Och den är klar och jag är jättenöjd. Det känns väldigt bra att jag har lyckats göra något vettigt innan jobbet, det brukar jag inte göra. Nu har jag iallafall en början på en party-utstyrsel tills på lördag, då vi ska ut. Det känns bra.

Ni ska få se, nångång. Grå med dragkedjor och veck är den. Och kort. Såklart.

Velourtights, någon?

Kollade i ett gammalt (tror det var gammalt iallafall, de flesta tidningar där är det) nummer av Vice i "skolan" igår, och då hittade jag ett par velourtights. Silvriga, lite krossad känsla. Så jävla fina. Ida Sjöstedt var det, men jag hittar dem ingenstans. Blir ledsen. Vill verkligen ha.
Kanske kan sy egna? Det borde väl inte vara så fruktansvärt supersvårt? Lite krångligt tyg bara, men det ska man väl klara av. Jag har ju för helskotta en overlock och allting.

Bra, uppdrag, hitta fint tyg.

På tal om, så är den här ruskigt fin och jag funderar på att köpa den.

Astrid

"När jag fick barnen, då upptäckte jag att jag hade leklynnet kvar. Och det är ju det jag vill att alla sorgsna tonåringar ska veta: det blir roligt igen."

Läste det här citatet från Astrid Lindgren i SvD imorse. Det var fint tycker jag. Grattis Astrid förresten, på hundraårsdagen. Underbar författare, och som det verkar på alla citat man läser, fin människa.

Läste också att Astrids sista verk (Ronja Rövardotter) kom ut 1981. Hon dog 2002. Jag reagerade bara på att hon inte skrev något de där sista åren. Fast sen kom jag på att 1, hon kanske visst skrev, bara att det inte gavs ut och 2, hon var ju faktiskt rätt "till åren kommen". Men ändå...

Imorse när jag vaknade var det snö på taken och till och med lite på gatan nedanför. Det värmer hela min kropp. Från deprimerad höstregnsirritation har jag gått över till mysig pre-julkänsla. Längtar efter snöbollskrig och pulkaåkande och snögubbsskapande, och sitter med min tekopp och ser ut över världen med ett finurligt litet leende på läpparna. De snötäckta taken med den vitfläckiga blå himlen bakom... Har världen någonsin varit finare?

Jag mår så fruktansvärt bra just nu. Det går upp och ner, förstås, men just precis exakt i denna sekund (och sen jag gick upp) så känns allt bara bra. Inget speciellt har hänt (eller jo, lite småsaker som fler tider på jobbet och sånt, och det är ju bra) och inget speciellt ligger framför mig, men det känns bara som att allt ligger rätt just nu. Som när man lägger sig tillrätta i sängen och bara känner "aaaaaaaaah". Så känns det.
För att avsluta lite bittert så måste jag ändå fråga, undra när det där rycket kommer? Ni vet, precis innan man somnar, när det känns som att man snubblar och så vaknar man till och det känns inte lika bekvämt längre? Tror ni det kommer den här veckan? Eller nästa?
Jag hoppas det inte kommer alls. Och om det kommer så hoppas jag att jag kan lägga mig tillrätta minst lika bra efteråt. Och någonting säger mig att det finns en stor chans för det, allt går ju faktiskt min väg just nu.

Nu lyssnar jag på en av mina favorit-Nofx-låtar, See her pee. Jag rekommenderar den. Den är kort och väldigt bra. Lite konstig, kanske. Precis som det ska vara.

Nu ska jag dricka lite mer te och titta ut över världen och vårda den här bomullstussen jag har i magen. Fan vad allt känns bra!

Müsli.

Här har vi mig, ätandes müsli med sojamjölk framför datorn. Jag tyckte iallafall att det var trevligt.

Galenskap.

"They say the definition of madness is doing the same thing and expecting a different result."


Alltså är jag lite smågalen när jag sitter och tar kort på mig själv med min webkamera.

Nu snöar det igen. Det var en paus på någon timme men nu har det satt igång igen. Jag är skitnöjd. Det är superfint, jättemysigt och rätt så skoj med snö. Fast tyvärr verkar det slaska till sig redan nu, det börjar rinna från taken. Men om vi låtsas att det inte blir slask, vi låtsas att det blir tjocka snötäcken och att barnen börjar dra ut pulkor och göra snögubbar. Då är det drömlikt med snö. Kommer ihåg när jag gick från skolan en dag förförra vinter och det var tjocka snötäcken över alla buskar och träd och berg. Det var så tyst, så lugnt och fridfullt. Och ljust.

Nej, nu ska jag... Vad ska jag? Ingenting. Men jag har ingenting av värde att skriva, så jag surfar vidare nu.

Sånt här fysiskt psykiskt krafs.

- Do you believe in love at first sight?
- I believe in lust at first sight.

Satt och tänkte lite på sånt här när jag åt frukost nyss. Jag tycker citatet är ganska passande, för jag tror inte heller på kärlek vid första ögonkastet. Jag tror att kärlek vid första ögonkastet är en sorts vardagseskapism, en liten fantasivärld man kan skapa med en person man sett en, två, tre gånger. Man har för mycket fantasi och för lite kärlek i sitt liv och då kan man hitta på massa saker om den där killen på tunnelbanan och sen drömma sig bort dit när det passar en. Det är inte kärlek, det är dagdrömmeri. Men förbannat trevligt kan det vara. Bara man kan skilja på verklighet och dikt, och att man kan ta besvikelsen när snubben man har fantiserat ihop lägenhet, vardag och ett perfekt sexliv med plötsligt sitter där på sätet och håller handen med en jättevacker tjej.

Tänkte på en annan sak inom det här. Hur man definierar att vara kär och förälskad och sådär. För mig är det typ såhär; när jag träffar någon så går jag (om det går hela vägen) genom tre steg. Först blir jag, ursäkta det fruktansvärt fula uttrycket, betuttad. Förtjust funkar väl rätt bra som uttryck också. Nåja, iallafall, i det här stadiet så går jag och tänker på personen, fantiserar ihop små scenarion i huvudet (det är min specialitet det här med att fantisera ihop saker. Jag brukar säga att jag lever minst lika mycket inuti huvudet som utanför.). Jag blir lite nervös om jag stöter ihop med personen men om snubben i fråga skaffar tjej eller inte är intresserad alls, då släpper jag det snart och börjar tänka på att sy kläder och skriva onödiga saker på min blogg igen.
Nästa steg, om jag inte återgår till sömnadstankarna, är att bli förälskad. Det är ungefär samma sak som betuttad, fast den här gången så handlar det mer om den riktiga människan än den där fantasipersonen jag har skapat. Förälskad blir jag i någon jag känner, då finns det liksom något att hänga upp känslorna på. I början av förhållanden, om det har gått fort, så kan det fortfarande vara bara förälskelse. När man har känt varandra längre däremot, och förälskelsen har djupnat och slutat vara så väldigt in-your-face och rättså kroppsligt baserad, då övergår det till att vara kär. Det kan man liksom, enligt min fina modell här, inte vara i någon man inte känner rätt väl. Det är inte nödvändigtvis en känsla som baserar sig på logik, eller ja, att personen "förtjänar" dessa känslor. Kärleken är blind, right? Den är inte riktigt lika blind som, öh, betuttningen (?) eller förälskelsen, men den har grava synfel. Därför är kärlek rätt farligt, eftersom man kan bli kär i någon som egentligen inte är så bra för en och det är svårt att gå emot kärlek. Ibland tänker jag på kärlek som ett såntdärnt gummiband med två krokar i ändarna som man spänner fast saker på taket på bilar med. Man kör in krokarna i två random hjärtan och sen sitter man där och det gör för jävla ont i hjärtat om man försöker dra åt fel håll.
Nåja, alltid brukar det finnas något som man slänger upp kärleken på. Killen som misshandlar en har ett jättefint leende, den där idioten som är otrogen mot en på vecklig basis är ju faktiskt riktigt gullig när han vaknar på morgonen osv.

Jag känner att det spårade ut åt det bittra hållet nu igen. Attans. Idag när det snöar ute och allting. Man ska ju äta pepparkakor för att bli snäll, tror ni det biter på bitterhet också? En pepparkaka om dagen, så slutar man vara cynisk innan jul? Det hade varit bra, men jag tvivlar. Ett ligg om dagen däremot...

Somriga höstdrömmar.

Jag skulle vilja sitta i en mustang utan tak just nu med vänner som fyller alla säten. Musiken strömmar ur stereon och vi skrattar jättehögt när någon sjunger fel med falsettröst. Jag vill känna sommarvindar i mitt hår, bara ha på mig bikini och en kort bomullsklänning, espadrillos och solglasögon.
Vi ska åka runt och handla massa saker, skratta i gångarna i affärerna och plocka på oss alltför mycket saker (men det gör inget för vi har tillräckligt med pengar ändå). Spritflaskorna klirrar på bilgolvet och på stranden har de redan börjat dra ihop vedbitar för att göra en brasa. Vi kommer ner till stranden, lämpar av alla matvaror och börjar fixa grillspett och drinkar.

När det börjar bli mörkt är vi mätta och glada. Det börjar bli svalare, men ändå inte kallt nog för en tröja. Vi börjar plocka ihop vårat skräp, slänger det i soptunnan, skrattar och bara finns till. Bilen för oss hem till ett tomt, stort hus där flaskor återigen dukas upp och drinkarna fortsätter drickas. Det är bara musik, förälskelse, vänskap och dimma som existerar.

Promenad hem till en varm säng, med varmt sällskap. Sånt där sex som man har när det egentligen är lite för varmt och man egentligen är lite för trött, men det ändå blir sådär fruktansvärt jättebra. Somna.

Och det bästa av allt, vakna till ännu en dag av solsken, ledighet och träffa vänner. Skithöst.

".. å det var så länge sen, att jag glömt bort hur det känns.."

Jag lyssnar på Kent. Det är mysigt. Man blir liksom lugn och fridsam. Ibland övergår lugnet till någon sorts depressionsläge, men än så länge har det inte slagit över. Jag minns när jag satt på färjan över till England och lyssnade på Saker man ser i min cdspelare. Jag satt ute på däck och såg ut över det kolsvarta vattnet och kände mig jätteliten. Och så grät jag. Det är skönt att gråta till Kent, det känns liksom okej då. Fast efteråt känner man sig väldigt fjorton-med-svart-snelugg. Men det är faktiskt nästan okej det också. Så länge ingen ser.

Jag har precis ritat ett mönster. Veckans uppgift på kvällskursen, ett mönster till ett lakanset. Rätt kul grej faktiskt. Och mönstret blev fint, det är inspirerat av mitt finfina furugolv med kvisthål. Nu är bara problemet att det måste komma i flera färgställningar och jag vet inte hur jag ska kunna göra det. Ska kopieras, men var? Mamma svarar inte, annars kunde jag säkert sno skrivaren i deras lokal. Kanske... Aja, i värsta fall får det göras i skolan imorn.

Idag tänkte jag på kärlek. Och på hur jag har sett kärlek och förhållanden de senaste månaderna. Att jag alltid, utan undantag, tänkt att folk tröttnar på varandra efter ett par, tre månader och då bara är tillsammans för att vara det. För att de är rädda, fega, dumma. Jag har inte trott på kärlek, bara lust, förälskelse, dumhet, blindhet, någon sorts motsvarighet till hjärnskada fast frivillig.
Jag vet inte om jag tror på kärleken än. Men nu har jag börjat misstänka att det faktiskt finns något mer än one-night-stands och att klamra sig fast bara för att man är för livrädd för att släppa taget. Jag hoppas iallafall det. Fan, jag var mer bitter än jag vågade erkänna.

Varför är jag inte lika bitter längre? Jag är inte kär, jag har inte ovanligt mycket sex (snarare tvärtom), jag drogar inte...

Filmsatan.

Jag sitter och tittar på en film. En spännande, bra film. 1 timme och 13 minuter in i filmen säger spelaren att skivan är repig och inte kan spelas upp. Jag tvättar av skivan men det hjälper inte.

Fy fan vilket antiklimax. Nu går jag och duschar.

Mör gladhet.

Jag känner mig lite mör. Mycket glad, dock. Nöjd med läget, så att säga. Pratade en lång stund med en rolig kompis i telefon nyss, det gjorde mig ännu mer nöjd och glad. Imorgon ska jag till tandläkaren, inte lika roligt. Fast å andra sidan så är det en nödvändig sak, så det är väl bra ändå.

Jag borde skriva något smart eller finurligt tycker jag, men det blir inte. Kan inte. Det är skitsvårt att vara uppfinningsrik när man är trött. Nåja, ni får titta på mitt lilla kollage där nere och gnälla på att det är lite obalanserat och allmänt icke-inspirerat. Så tittar jag på film nu.

Skohösten -07

Kollade igenom alla detail shots på style.com och detta är mina fyra favoritskor av Ready-to-wear-kollektionerna -07.
Från vänster: Fendi, Dries van Noten, Versace och Balenciaga (de fullständiga favoriterna, ingen kom ens i närheten).

Kissekatter.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, är alldeles för trött, bakfull och har för mycket tankar på annat håll för att koncentrera mig ordentligt. Men här är en länk till något roligt. Titta på det tills jag orkar göra eller skriva något fint.

Nagellack

Såhär bra (dålig) är jag på att måla naglarna. Men det gör ju inte så mycket, för det på huden försvinner ju så fort. Och där ser ni min trogna följeslagare ödleringen. Den har fått många att fråga om jag är förlovad. Men det är jag inte, jag bara tycker att ödleringen ska bo där den bor. Det är mina händer, liksom.

Nu, ut i kylan och ljuset.

Rockstars.

-Vad ska du göra ikväll då? Party like a rockstar, eller?
-Nä, inte direkt.

Och efter att min syster sa sådär så har jag blivit så fruktansvärt sugen på att dra ut och festa järnet. Okej, helt ärligt så har jag varit fruktansvärt sugen på det hela veckan. Men sen hade jag liksom vant mig vid tanken att det inte blir något av det. Så säger hon sådär och allt kommer tillbaka. Riktigt elakt.
Hänga hemma hos kompisar är det väl inget fel med, kan vara riktigt mysigt, men det är inte det högsta klimaxet man kan komma till efter en tråkig arbetsvecka, det är det inte. Speciellt inte efter en fredagskväll ensam hemma. Nej, nu blir jag riktigt frustrerad här. Jag som aldrig har varit någon värre festprisse... Vad är det som händer?

Aja, om det är någon som ska vara galet på och supa stenhårt så tänker jag ju inte tacka nej. Tänka sig. Bara jag inte blir sådär osexigt tonårsalkoholiserad som endel i min gymnasieklass. Då vill jag inte vara vän med mig själv.

Uppdatering: Nu blev det alkohol inblandad i hänget. Perfekt, allt går i rätt riktning.

Och på tal om...

..det där med att jag är så bra. Jag tror att min självgodhet är vad folk retar sig på när de redan är irriterade på mig. Som ifall jag bråkar med en kompis, då tror jag att kompisen i sin ilska stör sig allra mest på att jag tycker så jävla mycket om mig själv. Men det måste ju vara för att den personen inte tycker om mig just då och då blir det ju fel.

Och sen kan det vara tröttsamt i längden med såna här dryg-ollar som jag. Det förstår jag. Men vafan, för mig är det ett litet pris att betala (rak översättning, såja!). För när jag tänker på högstadiet, mellanstadiet, lågstadiet, början av gymnasiet, dagis... När jag tänker på hur jag mådde och jämför med hur jag mår, hur det får mig att må att jag tycker om mig själv tillslut... Då spelar det egentligen ingen som helst roll vad folk tänker om hela grejen, för nu kan jag langa leenden till höger och vänster bara för att allt känns så bra. Om fler älskade sig själva skulle fler älska de som älskar sig själva. Trust me, jag hade aldrig älskat Pelle så här innerligt annars.

We rule the world.

Allvarligt-jävla-talat.

Jag kom äntligen på vad jag ville göra. Kom äntligen på en kreativ syssla som jag kände "ja!" för. Vad händer? Förbenade, förbannade, förbaskade firefox och Style.com vill inte samarbeta. Inte alls. Och då är det ingen mening. Det är inte heller säkert att det här inlägget ens kommer publiceras, för firefox kan dö lite när helst det behagar. Jag är på så dåligt humör nu. Så arg, så trött och så fruktansvärt förstoppad i bihålorna. Ja, fult uttryck men mycket korrekt. Jag är inte täppt i näsan, den är rätt fri. Men de förbannade bihålorna, de bara jävlas. Och brottet i min näsa gör ont när bihålorna tränger sig och håller på.

Men å andra sidan har jag cola, Hives, chips och en jävligt skön säng.

(Men tillbaka till första sidan så har jag ensamhet, bittherhet och någonsorts svåridentifierbar känsla som mycket väl kan vara febern.)

Men å andra sidan så är jag så jävla bra så det spelar ingen roll i det långa loppet.

A little more for little you.

Trodde jag skulle träffa mina vänner ikväll. Det blev inte så. Så nu är jag förkyld, nedstämd och ensam. Egentligen borde jag inte klaga, för jag är glad innerst inne. Men jag blev bara besviken.

Nu har jag klänning och fina tights av högst ingen anledning alls. Vet inte ens om jag orkar ta mig utanför dörren för att hyra en sketen film. Besvikelse är nog den mest förlamande känslan jag har. Inget blir liksom kul, allt ställs i jämförelse med det man egentligen skulle gjort och bleknar.

Frågan är, ska jag sy? Orkar jag sy? Vill jag sy? Helvete, jag vill men jag orkar inte. Jag såg stjärnor framför ögonen tidigare idag, jag undrar om det var feber.

Det var en bra dag på jobbet idag iallafall. Jobbade på en ny avdelning, det var roligt och jag fick jobba med den sötaste gubben på stället. Dessutom gjorde jag bra ifrån mig. Utöver det så stod jag i kassan i en timme och på den tiden hann jag få en väldigt fin komplimang ("Ditt leende är så vackert. Man blir glad när du ler. Se det som en gåva från gud.") och småprata med en fenomenalt snygg kille. Sånt är ju alltid trevligt, förstås.

Sånt som inte är trevligt är att jag bara pratar med de snygga killarna, att jag har mens, att jag är för-jävla-kyld och att jag gick upp fem imorse så jag har någonsorts dimma över hela mitt sinne. Men allt det här är saker som är övergående. Mensen är snart slut, förkylningen kommer ge sig, jag kommer sova bort dimman och det är mest upp till mig själv ifall jag vill småprata eller... ja. Jag har bestämt att det är så iallafall, det känns bäst så.

The deal-on-makers.

Jag insåg idag vad min motsats till dealbrakers är. Grejen som får mig att gilla en kille. Den där känslan av att vara fett liten, på-gränsen-till-bortgjord och fruktansvärt osäker. Bara för att han är så snygg.


Fast inte så att han är otrevlig och dryg, och jag därför blir osäker. Det ska inte finnas någon egentlig orsak, killen ska vara så trevlig och charmig så. Men om jag blir sådär riktigt jävla ställd, då vet jag. This is the guy.

Piggelin.

Kör på skräckfilmslooken idag. Jag är trött och sjuk, behöver vänskap och dansa runt till Hives. Men egentligen så ser jag värre ut än jag är.

The Hives, the heroes.

De är så fruktansvärt ruskigt bra och The Black and White album är bara femton spår av ren lycka. Jag blir så upprymd, glad, harmonisk, energisk, vild, galen, psykotisk... Det är så här musik ska vara. Och den fjärde december. Herregud.

Jag pratade med min chef idag. Det var väldigt bra. Jag bad om att få fler tider, han gav mig fler tider. Hela mitt problem med att jag inte får jobba så mycket som jag vill och sånt tjafs, allt det berodde på ett stort missförstånd. Han trodde inte jag ville jobba, jag trodde inte jag skulle få jobba även om jag bad. Idioti, ren idioti. Men nu är saken åtgärdad iallafall, jag får jobb (=pengar) och the boss man får arbetskraft och en glad anställd.

Imorgon hoppas jag att det blir utgång eller åtminstone hemma-hos-kompis-häng. Speciellt nu när jag har skaffat mig ett ordentligt jobb, då måste jag ju nyttja den tid jag har över. Till att bli dyngrak på. Visst?

Hey, little world!

De vackraste skorna.

Jag är inte sarkastisk, jag tycker att de här är några av de finaste skorna som någonsin gjorts. Om det var för lädret skulle jag helt seriöst kunnat spara till ett par. De är så fina att jag blev helt pirrig i magen av att göra det här kollaget. Så. Jävla. Fina.

Dealbrakers.

Det finns ett sex and the cityavsnitt där Carrie listar saker som skulle få en att dumpa en dejt, dealbrakers med andra ord. Imorse när jag satt och åt frukost började jag fundera på dessa saker, jag minns inte riktigt vad det är hon listar i serien, men vad skulle jag själv se som dealbrakers? Jag ger er en lista:

Knark: Att knarka är dumt. Dumma killar är väldigt osexigt. Att vara tillsammans med en kille som knarkar är som att vara tillsammans med ett barn. Du måste inte bara oroa dig över honom rent fysiskt, du måste även oroa dig över vad han kan ta sig för när han är hög. Knark är bajs och knarkare gör ditt liv till bajs. Alltså, knark, stort nej.

Killen har tjej: Man skulle kunna tro att detta är väldigt självklart ("Vem vill vara med någon som har en annan?") men det är tydligen mer utbrett med suddiga förhållandegränser än jag trodde. Två gånger har jag fått frågan "Är han singel, så det kanske kan bli något mer?" när jag har pratat om killar jag träffat. Om jag visste att killen hade tjej skulle det inte blivit minsta ögonfransvinkning från mitt håll och jag tycker det är så självklart. Vill man verkligen ha någon som inte ens är någon annans "gamla sopor" utan fortfarande används? Det är som att halsa ur samma mjölkpaket, använda samma smutsiga strumpor, byta trosskydd mellan varandra... Men tydligen är jag lite udda, eftersom folk kan tänka sig att knulla till höger och vänster med upptagna snubbar som tycker att öppna förhållanden är skitskoj, så länge tjejen inte vet något om det.

Lögner: Nej, det är inte jättestor skillnad på vita och svarta lögner. Om du drar svarta lögner så har du uppenbarligen något stort att dölja och då vill jag inte ha med dig att göra. Om du drar vita lögner (kanske för "spänningens skull"?) så är du dum. Det är så onödigt, spela roll om du inte har körkort eller om du aldrig har varit i Indien. När människor ljuger för att verka mer intressanta så tappar jag fullständigt intresset. Folk är oftast mer intressanta än de tror, om de bara vågar vara sig själva. Vilket leder oss till nästa punkt...

Osäkerhet: Det här är ju en sån dealbraker som inte direkt kommer ur elakhet eller dumhet, men som ändå är fruktansvärt irriterande. Människor som jag, egocentrerade envisa åsnor, klarar inte av velande människor som hela tiden lägger över valen på mig. För jag kommer välja och då slutar det med att den osäkra personen blir fullkomligt överkörd och jag går omkring och känner mig som en skurk. Det här gäller inte bara kärleksförhållanden heller, vänner måste också kunna säga "jag vill göra det här" istället för "nää, bestäm du. Jag vet inte." En sådan beslutsosäker människa funkar aldrig, om det är en osäker och en säkrare, så får den säkrare alltid som den vill. Och om det är två osäkra människor som ska bestämma något (middag, resa, vilken film man ska se, vilket håll man ska gå åt, osv) så skiter det sig fullständigt.
- Du får bestämma
- Nej, bestäm du
- Men jag vet inte
- Inte jag heller
Och så slutar det med att man inte käkar någon middag, eller åker någonstans eller bara står kvar mitt i gatan och inte vet vad man ska ta sig till. Inte bra.

Nu kommer jag inte på så många fler, men jag vet att de här inte är alla. Så, hjälp mig. Vilka är era dealbrakers? Vad skulle få er att lägga ner projektet?

Önsketänkande.

Här har vi ett b-igt kollage, där jag har klistrat in lite fina saker. Apelsinen representerar mitt tillfrisknande, jag vill inte bli supermegaförkyld som min kropp säger åt mig att bli. Klänningarna är jättefina, den bruna är mest allmänt fin och den ljusare är mer... Symboliserar mer kan man nog säga. Den är mjukare, sötare... Nåja, de är dyra som attans (Fendi och Iisli) så jag kan ju försöka slänga symboliken på ett litet billigare plagg.
Skorna är och förblir mina favoritskor. Och de kostade inte alls mycket, men nu finns de inte kvar på Gojane.com. Attans. Borde köpt dem, de var inte ens i läder.

Sängen kan ni ju gissa själva. Sova är inte min främsta koncentrationssvårighet just nu om man säger så. Men visst ser den mysig ut? Snodde bilden från emmas blogg. Hoppas hon inte blir rädd och tror att jag är en ful gubbe eller något.

Aja, nu ska jag försöka läsa. Förra gången slutade det med att jag somnade och sov i två timmar. Förhoppningsvis kan jag hålla mig vaken tills mamma kommer hem åtminstone.

Scanner?

Jag är ju inte direkt någon photoshopfantast, även fast kollage och sånt är kul och det är bra att ha något där man kan rita såna här slarviga små klänningar. Nu är min nästa fundering om jag kanske ska investera i en lågbudgetscanner. Det skulle ju kunna leda till rätt roliga saker... Men jag tror nog inte det blir något av det om jag känner mig själv rätt.

Klänningen där uppe är förresten den jag håller på att sy.

Ga-fucking-aaah!

Lolita har lagt upp något fenomenalt på sin blogg.

Titta på filmen. Titta, bli hänförd, stråla, bli lycklig, inspireras, avundas. Titta!

Det bästa som finns.

Sömnad är världens grej. Okej, det kanske inte är "det bästa som finns", inte alltid iallafall, men det är fruktansvärt finfint. Håller på med en klänning nu och jag gömde mig under livstycket för att... Ja, det vet jag inte. Men här är en hälft av en snart-att-bli-till klänning.



Den fjärde december smäller det förresten. Den tjugofemte februari också. Så jävla bra.

Mysmåndag med mysgrisen.

Oavsett vad som händer i livet så kommer den här lilla gynnaren vara det sötaste som någonsin har hänt mig.

På tal om hår.

Jag har ett problem. Jag har fönat håret nu, det är rätt fint och ligger rätt och hela kittet. Så tänkte jag att jag skulle gå ut. Genast inser jag en av anledningarna till varför jag alltid slänger upp allt hår i en tofs. Hörlurarna. Det blir pannkaka av hela frisyren när man har de på sig annars. Och jag går inte utanför dörren utan dem. Finns ingen mening att gå någonstans om man inte har musiken med sig, ungefär. Så nu blir det mupp av allting ändå, trots att jag var så duktig och gjorde håret fint.

(Jag har inte påstått att det var ett problem med någon sorts vikt eller relevans för andra. Jag sa bara att det var ett problem.)

Hår!

Snokade runt på Leontinas blogg och hittade den här bilden på mig. "Jävlar, kolla mitt hår!" var det enda jag lyckades tänka. Attans vad fint det var där. Undra om jag ska orka vara seriös igen och fånföna det lite...

Gårkvällen.

Igår kväll, eller inatt kanske snarare så var jag inte riktigt på jorden ett tag. Det var väldigt roligt. Bortsett från att jag blev osams med en nära vän, förstås. Men det är förhoppningsvis löst nu. Iallafall så var jag ute och dj:n spelade Hives, två låtar för mig. Eller ja, för alla förstås men på min begäran! Och så spelades London Calling.
Och så fick jag umgås massor med Jimmy och det var inte helt fel. Finns ingen bättre festprisse än han.

Nåja, jag är nöjd. Och inte ens särskilt bakfull.

Fett gott.

Going strong med bilder-på-oviktiga-saker-med-mig-själv-i-bakgrunden.

Nytt projekt.

Sitter framför datorn och sjunger och spelar gitarr. Och spelar in det i mitt lilla film-program. Det roliga är att jag bara sjunger lite olika ord som kommer in i mitt huvud, det är fullständig improvisation. Vilket iochförsig för gitarrspelandet lite tråkigt, eftersom jag inte kan spela gitarr särskilt varierat samtidigt som jag sjunger påhittelåttexter.

Nåja, nu är min nya undran ifall jag kommer våga lägga upp en sån video här på bloggen. Det skulle vara nyttigt för mig. Men jag vet att det skulle bli ett sånt där tillfälle där jag känner att jag måste be om ursäkt och hålla på, och det känns så töntigt.

The O.C.

Sitter och tittar på säsong ett av OC för säkert tredje eller fjärde gången. Älskar verkligen den serien, den spårar ur sen och den är lite töntig men man liksom ramlar in i den så lätt. Lever där och upplever allt på något sätt. Dessutom är det jättebra att ha en hel serie att glo på när man jobbar så lite som jag. Då kan man lättare ducka för de där dagsdepressionerna som kommer smygande när man suttit inne i två dagar och bara suckat.

Fast det är farligt också, för jag känner redan att jag sitter och är lite småförälskad i den där jäkla Ryan. Händer varje gång. Illa.

"- What have you told her?
- Maybe the black turtleneck in August tipped her of?
- I was going for stealth. And also, it's slimming."

Datornörderi.

Jag är så jävla grym. Eller så är jag bara så jävla nöjd, spelar ingen roll vilket. Fick massa filer att leka tillsammans och spela upp det jag ville. Det är så roligt att sitta med ett "nytt" operativsystem och inte ha någon att fråga och söka fram allt på internet. Sen att det inte är lika roligt att misslyckas, det är en sak. Men när man lyckas som jag precis gjorde, då är man så nöjd!

Jag och min favoritbok.

Här är vi. Vi är rätt lika varandra.

Jag hoppas förresten att alla lägger märke till att jag fotar massa onödiga saker (böcker, nåldynor..) endast för att själv kunna få vara med på bilden. Jag kan liksom inte egobilda fullt ut än, så då värmer jag upp såhär. Det är skitbra. (Dessutom, titta vilken fin klocka jag har!)

Jessica.

Alla bilder är från, förstås, style.com.

Godmorgon.

Det här med blogg är verkligen underbart. Jag får skriva vad jag vill, lägga upp vad jag vill och bara ha ett fint kreativt utrymme för mig själv (och tillochmed där andra finns och tjyvtittar).

Idag är det finfint väder och jag ska ut och gå. Jag har bestämt att jag ska ut och gå trots att jag haltar. Skulle må ungefär som en spyhink ifall jag slösade bort dessa vackra solstrålar på att sitta inne och ha ont i knät. Nej, för att vara lycklig måste man ibland trotsa smärtor, trötthet och allmänt otagg. Idag är det bara smärta som hindrar mig och ärligt talat, större än lite ont måste min motivation ändå vara. Med lite Hives i öronen (haha) och varma halsdukar kan man göra det mesta.

Senare idag kommer förhoppningsvis ett litet Jessica Stam-kollage. Åh, den skönheten...

Godmorgon, god dag och hej på er allihop.

Nåldyna.

Det här har jag gjort ikväll. Fyllt på min nya nåldyna med nålar. Jag känner att jag behöver göra något ytterst kreativt efter denna rolighetsmotsats. Fast rätt duktigt var det, och dessutom är det trevligare att göra något än att inte göra något alls.

Sara.

Idag har jag gått på stan med Sara, ätit falafel, sett på film, pratat massor... Jag har abstinens redan. Saknar min Sara, saknar att prata och äta godis, jag hatar att sitta i mitt skit-rum på skit-kvällarna helt skit-ensam och bara sura. Borde skapa något, men känner mig så sur.

Kom tillbaka Sara!

Nåja, på lördag är det jobba-sju-timmar-med-100%-ob som gäller och sen utgång på kvällen. Jag tror det blir jättebra. Det måste bli jättebra. Aja, det får bli mycket tequila så blir det antagligen så bra, så bra.

(Min arbetsbrist och vänskapstörst kommer dra mig rakt ner i alkisträsket.)

Eventuellt den vackraste låten någonsin.

Det finns en låt som bara gör så ont i hela kroppen att höra. En sån låt man bara vill stänga in sig med, bryta ihop i guldfåtöljen till. Den farligaste låten att höra om man mår lite dåligt, för då faller man verkligen sönder.

Jag älskar den.


Du, är värd att dö för.
Men mot gummi, glas och metall betyder ett mirakel inget alls.

We rule the world

Jag älskar The Hives. Så sjukt kaxiga, så sjukt sköna. Det är töntigt med ödmjukhet, fram med fler galna egon som Pelles.

På detta tema ska jag idag trycka en tröja. Det var skitlängesen jag tryckte något nu, dvs det är på tiden nu. Kanske visar upp den när den är klar, det vet man aldrig.

Tills dess, var så bra ni bara kan och hymla inte med er förmåga.