Sara.

När vi satt där och pratade, utan någon som helst risk att tappa orden, så insåg jag, återigen, för säkert hundratusende gången i mitt liv, hur fruktansvärt mycket jag älskar dig. Det är jätteläskigt att säga det, varje gång, men det måste sägas. Det finns ingen bättre vän, ingen närmre. Ingen annan.


"Jag vill ha din ryggrad här, fäst den i mig.
Jag är alltid tryggast när du är en liten bit
ifrån, en rörelse i ögonvrån..."