Kärlek och ledsamhet och en helt verklig stad.

Jag har lyssnat på Airplanes säkert 30 gånger sedan jag kom hem idag efter jobbet.

Jag stod på scen igen igår. Första gången på flera, flera år var för några veckor sedan och nästa vecka ska jag stå på scen tre gånger. En öppen scen och två spelningar. Riktiga. Där folk vill att jag ska spela. Det är magiskt, det pirrar i magen när jag tänker på det, som vore jag kär.

Det är kallt i mitt rum men det gör ingenting just nu.

Det är ledsamt bitvis på jobbet, alldeles för mycket negativ energi och skitsnack. Men så ibland kommer det fram ett barn till mig och vill kramas. Eller så får man ett leende när man gör fjantiga bus. Eller så säger någon av dem något så himla sött. Och då kan det få vara såhär ett tag till, skitsamma att de vuxna gör mig ledsen när de små gör mig så glad.

Jag tror jag ska göra lite kaffe.