Det är fint att få bo gratis. Under ett tak, på en madrass, utan rädsla för att bli ertappad och utslängd. Men jag har vant mig vid närheten till mitt eget blod så fort hon inte är här så saknar jag henne. Ibland så mycket att jag får ont i magen. Och vi bor ändå i samma stad nu.

I wish my new boyfriend would have hair like yours so I could twirl it in my fingers and grab a hold.

Jag börjar tröttna på att vara trevlig mot dumhuvuden. Sådana på krogen exempelvis. Jag har haft svårt för att vara riktigt dryg mot elakingar men nu börjar jag lära mig. Och gud vad bra det känns att be någon att dra åt helvete! Mycket bättre än att svälja det, och älta det elaka senare.

Jag har fortfarande inte sovit med någon. Eller jo, med en men det räknas inte för den har jag sovit med förut och den är inte ens en person i min hjärna längre, den är ett det och numera utesluten ur mitt liv. Typ. Men om vi bortser från den, som jag inte ens ville eller borde sova med, så har jag inte delat värme med någon. Och det är ganska skönt. Även om jag kan längta, så är det ändå bättre att hålla värmen tills den verkligen kan... mottas.

Jag är sjuk. Så nu ska jag vila. Och hoppas jag är frisk nog att gå till jobbet imorn. Poesi har jag ingen i kroppen och jag borde väl egentligen hålla mig borta från skrivandet överhuvudtaget men jag gillar att uppdatera. Så jag minns. Även det opetiskt torra.